Tack för ordet!
Ordförande, ledamöter och åhörare
De flesta som sitter här visste från början vilken utgången av debatten skulle bli. En majoritetsbudget mellan ett rödgrönt samarbete.
Malmö ska vara ett föredöme som kommun att arbeta i. Det ska kännas bra att gå till sitt arbete. För att vi ska kunna uppnå detta så ska jag nämna några exempel som vi har som förslag i vår budget:
Vi ska arbeta för fördjupad samverkan, kompetensutveckling för personalen, alla anställda som vill arbeta heltid ska kunna göra det, minska de otrygga anställningarna, öka personalens inflytande över sin arbetssituation.
Detta är några av våra förslag för att göra Malmö attraktivare som arbetsgivare. Viktig är också påpeka att arbetsplatsdemokrati är för Vänsterpartiet en fråga som har stor betydelse i det demokratiska samhälle som vi lever i.
Staten pålägger kostnader på kommunen genom förändringar i trygghetssystemen.
Detta innebär att kommunernas kostnader för socialbidrag ökar när arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen försämras. Men värst är att fler blir fattiga, och de som redan är fattiga blir ännu fattigare, det visar inte minst Rädda Barnens senaste rapport.
Allt fler lever på lägsta nivån i föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Det är en tragedi för de drabbade, och det ställer högre krav på kommunens stöd. Hur lätt är det för en nybliven mamma att leva på 180 kronor om dagen?
Nu vältrar staten dessutom över kostnader för den nya gymnasieskolan på kommunerna, regeringen sänker statsbidragen till kommunerna med nära fem miljarder kronor de närmaste fyra åren. Detta motsvarar 3622 lärartjänster i hela landet enligt riksdagens utredningstjänst.
Privatiseringarna inom välfärdssektorn har gjort att våra skattekronor väller ur välfärden och dessutom förs de ut ur landet. Vi står inför ett tydligt vägval. Ska vi beskatta och dela ut vinst eller ska vi bygga en solidarisk demokratisk välfärd? Valet är tydligt och klart, det finns inget mellanläge. Vilket val vi i Vänsterpartiet gör är självklart. Kampen för en solidarisk välfärd kommer först. Vi vill inte sänka lönerna för de lägst avlönade offentligt anställda som finansministern, vi vill höja dessa löner och vi tar ett steg i rätt riktning i Malmös budget för 2012.
När staten inte satsar på välfärden får vi klara oss med de kommunala skatteintäkterna. Kommunalskatten är inte progressiv och det är inte bra ur fördelningssynpunkt. Det är dock bättre att finansiera välfärdssatsningar med kommunalskatt än med avgifter som slår än hårdare mot låginkomsttagare. En solidariskt finansierad välfärd bygger på en omfördelning mellan de som har resurser och de som har störst behov.
Budgeten prioriterar kampen mot de sociala orättvisorna. Det handlar om klasskillnader som slår igenom i t.ex. skolresultat. Vi i Malmö kan göra lite skillnad även om vi påverkas av både internationella företag och statliga beslut.
Med detta tackar jag för ordet och yrkar bifall till Kommunstyrelsens förslag
torsdag 23 juni 2011
tisdag 21 juni 2011
Morgan Svenssons huvudinlägg i budgetdebattens arbetsmarknadspolitik och vuxenutbildning
Först vill jag öka bifall till kommunstyrelsen förslag
Regeringens arbetsmarknadspolitik har havererat med Fas 3 som det yttersta exemplet. 50 personer varje dag hamnar i Fas 3 och i Malmö finnas det idag 1000 personer i fas 3 och vi räkna med att det finns upp emot 1600 stycken innan året är slut -ja pratar om misslyckande! - ja talar om bidragspolitik! till de som redan har på vanligt folks bekostnad.
När företagen, trots hög arbetslöshet, har svårt att hitta personal med rätt kompetens, förstår man att något är grundläggande fel med regeringens arbetsmarknadspolitik. I stället för att satsa på riktade insatser mot individen, kompetenshöjande åtgärder och utbildning, får arbetsgivarna 6 miljoner kr varje dag för att sysselsätta långtidsarbetslösa i Fas 3 genom regeringens politik.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) pekar på hur lång arbetslöshet och svårigheter att klara privatekonomin gör att många i Fas 3 har fått dåligt självförtroende och förlorat hoppet om att någonsin återgå i arbete. Regeringens politik drabbar inte enbart den arbetslöse utan hela dess familj, med allt vad det innebär för barnen. Socialbidragen ökar i 80 % av alla kommuner inte minst i Malmö.
Därför tar vi nu krafttag för att tar oss ut ur detta misslyckande genom satsningen på jobboffensiv för Malmö genom att avsätta pengar för en jämställdhetssatsning, utbildning och arbete för långtidsarbetslösa istället för att passivt tittar på när människor skickas på meningslösa fas3 åtgärder. Vi avsätter medel så att funktionshindrade kan få arbete vi går vidare med att utveckla SEF unga OSV! Vi väljer att trotsar regeringens nedbrytande och passiva bidragslinje med aktiva och meningsfulla åtgärder vi väljer att
Vad vill då den samlade oppositionen? Ja folkpartiet vill trots att man i sin inledning pratar om att lyssna på individen och att man inte ska välja kollektiva lösningar för individer att man kollektivt ska tvingar alla med försörjningsstöd till tvångsarbete för att bli berättigad till just försörjningsstöd ja pratar om total kollaps för liberalismen där man sätter individen i centrum.
Moderaterna vill ha omorganisering av kommunens förvaltning, privatisering och sist men inte minst motkrav för försörjningsstöd
Det vi ser är att ni vill fortsätta den inslagna vägen mot ett låglöneproletariat som ska stå med mössan i hand. Var så säker på att vi kommer att göra vårt yttersta för att bekämpa er inhumana politik
för faktum är att låta arbetsgivare ha gratis arbetskraft samtidigt som de får betalt för det, kan möjligtvis glädja ett antal Oseriösa arbetsgivare. Men i längden är det kompetensutveckling, utbildningssatsningar och anställningar med stöd som ger människor en väg tillbaka in i arbetslivet och företagen möjlighet att hitta kompetent personal. Detta är avgörande både för individen och för utvecklingen av nya jobb
Regeringens arbetsmarknadspolitik har havererat med Fas 3 som det yttersta exemplet. 50 personer varje dag hamnar i Fas 3 och i Malmö finnas det idag 1000 personer i fas 3 och vi räkna med att det finns upp emot 1600 stycken innan året är slut -ja pratar om misslyckande! - ja talar om bidragspolitik! till de som redan har på vanligt folks bekostnad.
När företagen, trots hög arbetslöshet, har svårt att hitta personal med rätt kompetens, förstår man att något är grundläggande fel med regeringens arbetsmarknadspolitik. I stället för att satsa på riktade insatser mot individen, kompetenshöjande åtgärder och utbildning, får arbetsgivarna 6 miljoner kr varje dag för att sysselsätta långtidsarbetslösa i Fas 3 genom regeringens politik.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) pekar på hur lång arbetslöshet och svårigheter att klara privatekonomin gör att många i Fas 3 har fått dåligt självförtroende och förlorat hoppet om att någonsin återgå i arbete. Regeringens politik drabbar inte enbart den arbetslöse utan hela dess familj, med allt vad det innebär för barnen. Socialbidragen ökar i 80 % av alla kommuner inte minst i Malmö.
Därför tar vi nu krafttag för att tar oss ut ur detta misslyckande genom satsningen på jobboffensiv för Malmö genom att avsätta pengar för en jämställdhetssatsning, utbildning och arbete för långtidsarbetslösa istället för att passivt tittar på när människor skickas på meningslösa fas3 åtgärder. Vi avsätter medel så att funktionshindrade kan få arbete vi går vidare med att utveckla SEF unga OSV! Vi väljer att trotsar regeringens nedbrytande och passiva bidragslinje med aktiva och meningsfulla åtgärder vi väljer att
Vad vill då den samlade oppositionen? Ja folkpartiet vill trots att man i sin inledning pratar om att lyssna på individen och att man inte ska välja kollektiva lösningar för individer att man kollektivt ska tvingar alla med försörjningsstöd till tvångsarbete för att bli berättigad till just försörjningsstöd ja pratar om total kollaps för liberalismen där man sätter individen i centrum.
Moderaterna vill ha omorganisering av kommunens förvaltning, privatisering och sist men inte minst motkrav för försörjningsstöd
Det vi ser är att ni vill fortsätta den inslagna vägen mot ett låglöneproletariat som ska stå med mössan i hand. Var så säker på att vi kommer att göra vårt yttersta för att bekämpa er inhumana politik
för faktum är att låta arbetsgivare ha gratis arbetskraft samtidigt som de får betalt för det, kan möjligtvis glädja ett antal Oseriösa arbetsgivare. Men i längden är det kompetensutveckling, utbildningssatsningar och anställningar med stöd som ger människor en väg tillbaka in i arbetslivet och företagen möjlighet att hitta kompetent personal. Detta är avgörande både för individen och för utvecklingen av nya jobb
Anders Skans huvudinlägg i fullmäktiges budgetdebatt: stadsekologi, internationell solidaritet
En grönare stad är hälsosamt, vi vill satsa på en levande grön innerstad med ett minimum av bilar. Politik är att prioritera hur utrymmet används. Vår gemensamma yta är begränsad, vad vill vi använda denna yta till?
Plantera grönska istället för att asfaltera innerstaden. Genom att ersätta bilar och asfalt med grönska får vi en grönare, tystare och renare stad.
Vi i det rödgröna styret i Malmö satsar på Gröna skolgårdar för att ge en bra utemiljö på våra skolor. Skolgårdarna ska vara viktiga rum för lärande, de ska vara mötesplatser och gröna oaser i Malmö.
Barnen som växer upp i centrala Malmö blir allt fler. Dessa barn ska få tillgång till bra lekplatser och friluftsaktiviteter i centrum. Vi behöver mer idrottsytor för spontanidrott i centrala staden. Dessa platser är viktiga för att barn och ungdomar ska kunna vara fysiskt aktiva men också som utomhus mötesplatser. Vi vill ge våra barn i centrala staden bättre mötesplatser i det offentliga rummet. En bra möjlighet är att använda våra centrala skolgårdar, dessa kan användas under en större del av dygnet än skoltiden. I Centrum har Rörsjöskolans multisportarena funnits i flera år och är ett bra exempel på hur skolgårdar kan användas. Nu byggs en ny sådan arena på Johanneskolan i samverkan mellan skolan, föreningslivet och idrottsförbundet. Detta ser vi som mycket goda exempel på att utnyttja våra gemensamma ytor på ett bra sätt.
Ett annat viktigt område för oss är att vi lyfter blicken från vår kommunala politik och visar internationell solidaritet. Genom en fortsatt satsning på etiskt certifierade produkter, Fair Trade, som garanterar bra arbetsvillkor och miljöanpassad odling i tredje världen, visar vi solidaritet med de anställda och miljön i länder som lever på export till oss. På detta sätt kan vi utgöra en motkraft mot exploatering av arbetare och natur i profitens intresse.
Ett annat område som vi som offentlig konsument vill påverka är att vi inte vill handla med varor som kommer från ockuperad mark. Det är orimligt att skattepengar ska gå till länder som i strid med internationella resolutioner ockuperar landområden och där producerar varor. Vi vill se över de juridiska möjligheterna att stoppa detta.
Likaså vill vi inte göra affärer med företag som skickar sin vinst till skatteparadis. Denna form av skatteflykt ska inte kunna göras med kommunala skattekronor.
I Malmö stad ska ekologiska varor alltid vara första alternativet, vi ska visa solidaritet med framtida generationer genom att värna miljön. De borgerliga partierna försöker motverka användandet av ekologiska produkter genom att försöka skapa en motsättning mellan ekologiskt odlat och kvalité. Detta är falskt, genom att säga att matkvalité på något sätt skulle vara i motsättning till ekologiskt odlat, visar de borgerliga hur de struntar i miljön. Vilken grönsak har högst kvalité, den besprutade eller den ekologiskt odlade? Vilken liter mjölk har högst kvalité, den ekologiska eller den konventionella, svaret är enkelt. Vilken banan är bäst en giftbesprutad eller en ekologiskt odlad? I det senare fallet visar studier att till och med apor väljer den ekologiskt odlade.
Plantera grönska istället för att asfaltera innerstaden. Genom att ersätta bilar och asfalt med grönska får vi en grönare, tystare och renare stad.
Vi i det rödgröna styret i Malmö satsar på Gröna skolgårdar för att ge en bra utemiljö på våra skolor. Skolgårdarna ska vara viktiga rum för lärande, de ska vara mötesplatser och gröna oaser i Malmö.
Barnen som växer upp i centrala Malmö blir allt fler. Dessa barn ska få tillgång till bra lekplatser och friluftsaktiviteter i centrum. Vi behöver mer idrottsytor för spontanidrott i centrala staden. Dessa platser är viktiga för att barn och ungdomar ska kunna vara fysiskt aktiva men också som utomhus mötesplatser. Vi vill ge våra barn i centrala staden bättre mötesplatser i det offentliga rummet. En bra möjlighet är att använda våra centrala skolgårdar, dessa kan användas under en större del av dygnet än skoltiden. I Centrum har Rörsjöskolans multisportarena funnits i flera år och är ett bra exempel på hur skolgårdar kan användas. Nu byggs en ny sådan arena på Johanneskolan i samverkan mellan skolan, föreningslivet och idrottsförbundet. Detta ser vi som mycket goda exempel på att utnyttja våra gemensamma ytor på ett bra sätt.
Ett annat viktigt område för oss är att vi lyfter blicken från vår kommunala politik och visar internationell solidaritet. Genom en fortsatt satsning på etiskt certifierade produkter, Fair Trade, som garanterar bra arbetsvillkor och miljöanpassad odling i tredje världen, visar vi solidaritet med de anställda och miljön i länder som lever på export till oss. På detta sätt kan vi utgöra en motkraft mot exploatering av arbetare och natur i profitens intresse.
Ett annat område som vi som offentlig konsument vill påverka är att vi inte vill handla med varor som kommer från ockuperad mark. Det är orimligt att skattepengar ska gå till länder som i strid med internationella resolutioner ockuperar landområden och där producerar varor. Vi vill se över de juridiska möjligheterna att stoppa detta.
Likaså vill vi inte göra affärer med företag som skickar sin vinst till skatteparadis. Denna form av skatteflykt ska inte kunna göras med kommunala skattekronor.
I Malmö stad ska ekologiska varor alltid vara första alternativet, vi ska visa solidaritet med framtida generationer genom att värna miljön. De borgerliga partierna försöker motverka användandet av ekologiska produkter genom att försöka skapa en motsättning mellan ekologiskt odlat och kvalité. Detta är falskt, genom att säga att matkvalité på något sätt skulle vara i motsättning till ekologiskt odlat, visar de borgerliga hur de struntar i miljön. Vilken grönsak har högst kvalité, den besprutade eller den ekologiskt odlade? Vilken liter mjölk har högst kvalité, den ekologiska eller den konventionella, svaret är enkelt. Vilken banan är bäst en giftbesprutad eller en ekologiskt odlad? I det senare fallet visar studier att till och med apor väljer den ekologiskt odlade.
Morgan Svenssons huvudinlägg i budgetdebattens bostadsdebatt
Ordförande – ledamöter,
Först vill jag yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Sedan 19990 har Malmö växt med nästan 70 000 invånare samtidigt som det bara har byggts 16 000 nya bostäder. Sedan 2000 har vi blivit 40 000 fler och det har byggts 9400 bostäder.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Vi har ett rekordlågt byggande. Vi har de senaste 20 åren och inte minst de senaste 5 åren med rekordstora ungdomskullar på väg ut till en egen bostad bevittnat en total havererad bostadspolitik.
2011 ser det ut som vi kommer att kunna färdigställa 2000 nya boende men man ska då var medveten att det behövs 10 000 nya bostäder omedelbart för att täcka behovet som finns.
Förutom det självklara att bostaden inte är som vilken annan vara som helst utan närmast en mänsklig rättighet så är tillgången till bostäder och arbete central för att klara av välfärdsfrågan. Därför är det viktigt för Malmö att driva på för ökat byggande.
Färre bostäder - Färre Malmöbor- Ett fattigare Malmö ekvationen är inte svår. Därför blir man mörkrädd och närmast bestört när man får höra bostadsminister Stefan Attefall säga att bostadsbristen kommer att bli värre och han har inga förslag på hur det skulle kunna bli bättre.
Problemet för Malmö liksom andra kommuner är att vårt handlingsutrymme är begränsat för att på egen hand öka byggande men en del går att göra genom aktiv markpolitik där vi försöker stimulera fram ökat byggande av hyresrätter. Vi kan sätta press på bostadsföretagen att de måste bygga en viss andel hyresrätter men det har ändå svårt att uppnå den nivån vi skulle behöva då den sittande regeringen fullständigt har kapitulerat och lämnat över ansvaret på marknaden.
Ansvaret för ökat byggande faller tungt på den sittande regeringen. Vi behöver en mängd olika statlig stimulanser och nytänkande för att först och främst komma i fatt 20 års misslyckande men också en politik för framtiden där vi årligen kan producera det antalet lägenheter som behövs. Framför allt behöver vi en politik som ser bostaden som rättighet och inte en politik som betrakta bostaden som vilken vara som helst.
När man tittar på oppositionen blir man både rädd och beklämd. De traskar på i samma gamla hjulspår precis som inget har hänt de senaste 20 åren.
Både Moderaterna och Folkpartiet föreslår att vi ska omvandlar MKB:s hyresbestånd till ägarlägenheter. Moderaterna säger dessutom att bara man bygger till lite vindar så löser vi nog bostadsbristen man tar sig för pannan.
Enligt Folkpartiet är det särskilt viktigt att omvandla hyresbetåndet för att man då tar bättre hand om sin lägenhet. Jaha! Menar ni att MKB:s hyresgäster missköter sina lägenheter eller är det så att MKB inte sköter underhållet som man ska?
I spåren av en totalhavererad bostadspolitik och fullständigt överlämnande till marknadskrafterna har vi de senaste åren också sett att det har kommit in totalt oseriösa fastighetsägare som har som affärsstrategi att inte lägga en enda krona på underhåll och ta ut så mycket i hyra som möjligt.
Detta tar vi nu krafttag mot då vi ser till att intensifiera arbetet med bättre boendevillkor med skärpt tillsyn och starkare fokus på uppsökande verksamhet gentemot oseriösa fastighetsägare.
Vi kommer också att förtydliga det bostadssociala ansvar som MKB har. För att tillse att diskrimineringen minskar kommer vi kommer att intensifiera arbetet för att fler bostadsföretag ska ansluta sig till Boplats Syd.
Jag är också lite nyfiken på varför ni i oppositionen vill öka uttaget från MKB och varför vill ni lägga på MKB 17Mkr i högre kostnader. På vilket sätt kommer det att öka byggandet? Hur ska MKB finansiera den högre kostnaden? Är det genom högre hyror eller minskat underhåll?
Till Folkpartiet måste jag säga att det mest intressanta är att ni inte med ett ord nämner något om bostadsbristen och framförallt då den alarmerande bristen på hyresrätter i staden. Hur kommer det sig?
Kan det rent av vara så att trots er stolta deklaration i inledningen att ni inte företräder några klassintressen eller andra gruppintressen utan den enskilda medborgaren. Är det inte så att ni i själva verket företräder de som har en miljon eller två över för att kunna köpa sig en lägenhet?
Vad det gäller framtidens trafik måste jag fråga oppositionen vad vill ni? En vill gräva ner den i marken till mångfalt högre kostnad än vad en spårvagn skulle kosta. Moderaterna vill inte att vi ska satsa på spårbunden trafik alls utan fortsätta med buss då de menar att det blir för dyrt att satsa på framtidens trafik och tycks menar att det är bilen som även framgent ska lösa transporterna i Malmö.
Först vill jag yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Sedan 19990 har Malmö växt med nästan 70 000 invånare samtidigt som det bara har byggts 16 000 nya bostäder. Sedan 2000 har vi blivit 40 000 fler och det har byggts 9400 bostäder.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Vi har ett rekordlågt byggande. Vi har de senaste 20 åren och inte minst de senaste 5 åren med rekordstora ungdomskullar på väg ut till en egen bostad bevittnat en total havererad bostadspolitik.
2011 ser det ut som vi kommer att kunna färdigställa 2000 nya boende men man ska då var medveten att det behövs 10 000 nya bostäder omedelbart för att täcka behovet som finns.
Förutom det självklara att bostaden inte är som vilken annan vara som helst utan närmast en mänsklig rättighet så är tillgången till bostäder och arbete central för att klara av välfärdsfrågan. Därför är det viktigt för Malmö att driva på för ökat byggande.
Färre bostäder - Färre Malmöbor- Ett fattigare Malmö ekvationen är inte svår. Därför blir man mörkrädd och närmast bestört när man får höra bostadsminister Stefan Attefall säga att bostadsbristen kommer att bli värre och han har inga förslag på hur det skulle kunna bli bättre.
Problemet för Malmö liksom andra kommuner är att vårt handlingsutrymme är begränsat för att på egen hand öka byggande men en del går att göra genom aktiv markpolitik där vi försöker stimulera fram ökat byggande av hyresrätter. Vi kan sätta press på bostadsföretagen att de måste bygga en viss andel hyresrätter men det har ändå svårt att uppnå den nivån vi skulle behöva då den sittande regeringen fullständigt har kapitulerat och lämnat över ansvaret på marknaden.
Ansvaret för ökat byggande faller tungt på den sittande regeringen. Vi behöver en mängd olika statlig stimulanser och nytänkande för att först och främst komma i fatt 20 års misslyckande men också en politik för framtiden där vi årligen kan producera det antalet lägenheter som behövs. Framför allt behöver vi en politik som ser bostaden som rättighet och inte en politik som betrakta bostaden som vilken vara som helst.
När man tittar på oppositionen blir man både rädd och beklämd. De traskar på i samma gamla hjulspår precis som inget har hänt de senaste 20 åren.
Både Moderaterna och Folkpartiet föreslår att vi ska omvandlar MKB:s hyresbestånd till ägarlägenheter. Moderaterna säger dessutom att bara man bygger till lite vindar så löser vi nog bostadsbristen man tar sig för pannan.
Enligt Folkpartiet är det särskilt viktigt att omvandla hyresbetåndet för att man då tar bättre hand om sin lägenhet. Jaha! Menar ni att MKB:s hyresgäster missköter sina lägenheter eller är det så att MKB inte sköter underhållet som man ska?
I spåren av en totalhavererad bostadspolitik och fullständigt överlämnande till marknadskrafterna har vi de senaste åren också sett att det har kommit in totalt oseriösa fastighetsägare som har som affärsstrategi att inte lägga en enda krona på underhåll och ta ut så mycket i hyra som möjligt.
Detta tar vi nu krafttag mot då vi ser till att intensifiera arbetet med bättre boendevillkor med skärpt tillsyn och starkare fokus på uppsökande verksamhet gentemot oseriösa fastighetsägare.
Vi kommer också att förtydliga det bostadssociala ansvar som MKB har. För att tillse att diskrimineringen minskar kommer vi kommer att intensifiera arbetet för att fler bostadsföretag ska ansluta sig till Boplats Syd.
Jag är också lite nyfiken på varför ni i oppositionen vill öka uttaget från MKB och varför vill ni lägga på MKB 17Mkr i högre kostnader. På vilket sätt kommer det att öka byggandet? Hur ska MKB finansiera den högre kostnaden? Är det genom högre hyror eller minskat underhåll?
Till Folkpartiet måste jag säga att det mest intressanta är att ni inte med ett ord nämner något om bostadsbristen och framförallt då den alarmerande bristen på hyresrätter i staden. Hur kommer det sig?
Kan det rent av vara så att trots er stolta deklaration i inledningen att ni inte företräder några klassintressen eller andra gruppintressen utan den enskilda medborgaren. Är det inte så att ni i själva verket företräder de som har en miljon eller två över för att kunna köpa sig en lägenhet?
Vad det gäller framtidens trafik måste jag fråga oppositionen vad vill ni? En vill gräva ner den i marken till mångfalt högre kostnad än vad en spårvagn skulle kosta. Moderaterna vill inte att vi ska satsa på spårbunden trafik alls utan fortsätta med buss då de menar att det blir för dyrt att satsa på framtidens trafik och tycks menar att det är bilen som även framgent ska lösa transporterna i Malmö.
måndag 20 juni 2011
Daniel Sestrajcics huvudinlägg i budgetdebatten om kultur och fritid
Ordförande, ledamöter och åhörare till denna budgetdebatt. Jag vill börja med att säga att som Vänsterpartist är jag oerhört stolt över att vara en del av det röd-röd-gröna samarbetet i Malmö. Inte minst eftersom majoriteten satsar över 25,5 miljoner på det nödvändiga jämställdhetsarbetet. Men jag är också stolt över ett samarbete som trots att vi 2012 har ett av de tuffaste budgetåren framför oss inte betraktar vare sig kultur eller fritid som grädde på moset - utan som någonting självklart i ett välfärdsamhälle. Som någonting vi vare sig kan eller ska vara utan. Som någonting vi alltid måste värna, utveckla och fortsätta satsa på. Det visar vänstermajoriteten i Malmö stad genom att tillför kultur- och fritidsområdet närmare 24 nya miljoner under 2012.
I den resa Malmö har genomgått har kulturen i allra högsta grad varit en avgörande och vital del. Det rika kulturliv som utvecklas här i Malmö är på många sätt unikt och gör inte bara att Malmöbor känner stolthet och väljer att bo kvar utan också att människor väljer att flytta hit och bosätta sig här. För att själva få uppleva, för att själva få vara en del i det kreativa skapandet eller helt enkelt för att miljön och stämningen som skapats är vida omtalad.
Här i Malmö med sina drygt 300 000 invånare – trots allt en ganska liten stad – finns en uppsjö av fria grupper inom teater, konst, musik, dans, cirkus, film och många andra konstformer som befruktar och korsbefruktar varandra. Här i Malmö kan du uppleva en symfoniorkester i toppklass, kan du gå på opera och teater, får du med sommarscen Malmö se över 200 kulturakter under bar himmel och alltid gratis. I Malmö kommer du till en konststad utav rang med såväl konstmuseum, konsthall som moderna museet och en uppsjö av gallerier, gatukonst och konstnärer, här kan du klubba, ta del av gatukulturen och gå på allsköns filmfestivaler och framförallt: här kan du själv vara kreativ och delaktig: på Stappelbädden, på Lagret, på Kontrapunkt, på de livsviktiga studieförbunden, på ARENA 305, i kulturföreningar och andra föreningar och på många, många andra mötesplatser. Här i Malmö vågar vi satsa på våra bibliotek och vår kulturskola. Här i Malmö satsar vi på såväl våra institutioner som på det fria kulturlivet.
Kulturens roll i samhället som själva basen för att skapa ett demokratiskt och mänskligt samhälle kan inte nog understrykas. Utan en fri kultur som vågar utmana, som vågar provocera och vågar ifrågasätta – en kultur som kan vara fri från kommersialismens och marknadens klor – förloras det fria ordet och möjligheten att skapa levande och livsviktiga diskussioner om vårt samhälle och vår gemensamma framtid. Kulturen är inte bara upplevelser, förströelse och något vackert att titta på – det är också i allra högsta grad utgångspunkten för motstånd och förändring.
Men vi har lång väg kvar att gå. Vi vet att det finns ett ojämlikt deltagande i kulturen där det framför allt är delar av den vita medelklassen som får del av och deltar i Malmös kulturutbud. Det är förstås oacceptabelt i en stad som Malmö och arbetet med att vidga deltagandet, sänka trösklarna och göra det möjligt för fler att få ta del av Malmös fantastiska kulturliv oberoende av plånbok eller ursprung måste fortsätta. Därför satsar vi över 6.5 miljoner på kultur i områdesprogrammen, fri entré upp till 20 år på Malmö museer, kultur- och naturbussarna och stadsdelsbiblioteken samt permanentar ytterligare tre miljoner till stadsdelsbiblioteken från 2011 års budget.
Vi veta att det finns ett ojämställdhet mellan könen såväl inom kulturlivet som inom fritidssektorn. Där exempelvis killar har de bästa träningstiderna och får mest resurser. Därför är det avgörande att fortsätta arbetet med jämställd och jämlik fritid, kvalitetssäkra fritidsverksamheterna och följa upp mötesplatspolicyn samt genomföra satsningen på över 2 miljoner till ridanläggningarna.
Vi vet att över 50 procent av Malmös invånare är under 35 år och att det blir fler och fler barn. Malmö stad har ett rikt barnkulturliv som behöver bli ännu rikare och mer varierat. Vi behöver satsa på kultur för ALLA Malmös barn och unga men också ge utrymme för ungas kreativitet och eget skapande. Därför satsar vi närmare 11 miljoner på renovering av akvariet, upprustning av Temalekplatserna och Folkets Park, spontanfritiden, stadsteaterns förstudie kring en barnteaterscen, en utveckling av Stappelbädden och fortsatt stöd till mötesplatsen HaBitat-Q.
Mycket bra händer i Malmös kulturliv och den röd-röd-gröna majoritet har som ambition att lägga in en ännu högre växel i arbetet:
• Förra veckan slog Moriskan åter igen upp sina portar
• Samma dag antog kulturnämnden en handlingsplan för kulturskolan i syfte att bredda och vidga deltagande
• Till hösten initierar vi en översyn av barnkulturen utifrån barnens perspektiv
• Vi arbetar för att öppna en biograf i gamla Arbetet-huset på Möllevången för att bland annat lösa Folkets Bios biografsituation
• Vi ser just nu över skolbiosituationen och vi arbetar också intensivt med utvecklingen av Form Design Center
• Vi har för avsikt att starta en bred diskussion i hela Malmö mellan medborgare, politiker och kulturutövare i syfte att lyfta den kulturpolitiska diskussionen och ta fram en plan för Malmökulturen
Bland annat på grund av detta är jag stolt över att vara Vänsterpartist i det röd-röd-gröna samarbetet och vill med dessa ord yrka bifall till kommunstyrelsens förslag.
I den resa Malmö har genomgått har kulturen i allra högsta grad varit en avgörande och vital del. Det rika kulturliv som utvecklas här i Malmö är på många sätt unikt och gör inte bara att Malmöbor känner stolthet och väljer att bo kvar utan också att människor väljer att flytta hit och bosätta sig här. För att själva få uppleva, för att själva få vara en del i det kreativa skapandet eller helt enkelt för att miljön och stämningen som skapats är vida omtalad.
Här i Malmö med sina drygt 300 000 invånare – trots allt en ganska liten stad – finns en uppsjö av fria grupper inom teater, konst, musik, dans, cirkus, film och många andra konstformer som befruktar och korsbefruktar varandra. Här i Malmö kan du uppleva en symfoniorkester i toppklass, kan du gå på opera och teater, får du med sommarscen Malmö se över 200 kulturakter under bar himmel och alltid gratis. I Malmö kommer du till en konststad utav rang med såväl konstmuseum, konsthall som moderna museet och en uppsjö av gallerier, gatukonst och konstnärer, här kan du klubba, ta del av gatukulturen och gå på allsköns filmfestivaler och framförallt: här kan du själv vara kreativ och delaktig: på Stappelbädden, på Lagret, på Kontrapunkt, på de livsviktiga studieförbunden, på ARENA 305, i kulturföreningar och andra föreningar och på många, många andra mötesplatser. Här i Malmö vågar vi satsa på våra bibliotek och vår kulturskola. Här i Malmö satsar vi på såväl våra institutioner som på det fria kulturlivet.
Kulturens roll i samhället som själva basen för att skapa ett demokratiskt och mänskligt samhälle kan inte nog understrykas. Utan en fri kultur som vågar utmana, som vågar provocera och vågar ifrågasätta – en kultur som kan vara fri från kommersialismens och marknadens klor – förloras det fria ordet och möjligheten att skapa levande och livsviktiga diskussioner om vårt samhälle och vår gemensamma framtid. Kulturen är inte bara upplevelser, förströelse och något vackert att titta på – det är också i allra högsta grad utgångspunkten för motstånd och förändring.
Men vi har lång väg kvar att gå. Vi vet att det finns ett ojämlikt deltagande i kulturen där det framför allt är delar av den vita medelklassen som får del av och deltar i Malmös kulturutbud. Det är förstås oacceptabelt i en stad som Malmö och arbetet med att vidga deltagandet, sänka trösklarna och göra det möjligt för fler att få ta del av Malmös fantastiska kulturliv oberoende av plånbok eller ursprung måste fortsätta. Därför satsar vi över 6.5 miljoner på kultur i områdesprogrammen, fri entré upp till 20 år på Malmö museer, kultur- och naturbussarna och stadsdelsbiblioteken samt permanentar ytterligare tre miljoner till stadsdelsbiblioteken från 2011 års budget.
Vi veta att det finns ett ojämställdhet mellan könen såväl inom kulturlivet som inom fritidssektorn. Där exempelvis killar har de bästa träningstiderna och får mest resurser. Därför är det avgörande att fortsätta arbetet med jämställd och jämlik fritid, kvalitetssäkra fritidsverksamheterna och följa upp mötesplatspolicyn samt genomföra satsningen på över 2 miljoner till ridanläggningarna.
Vi vet att över 50 procent av Malmös invånare är under 35 år och att det blir fler och fler barn. Malmö stad har ett rikt barnkulturliv som behöver bli ännu rikare och mer varierat. Vi behöver satsa på kultur för ALLA Malmös barn och unga men också ge utrymme för ungas kreativitet och eget skapande. Därför satsar vi närmare 11 miljoner på renovering av akvariet, upprustning av Temalekplatserna och Folkets Park, spontanfritiden, stadsteaterns förstudie kring en barnteaterscen, en utveckling av Stappelbädden och fortsatt stöd till mötesplatsen HaBitat-Q.
Mycket bra händer i Malmös kulturliv och den röd-röd-gröna majoritet har som ambition att lägga in en ännu högre växel i arbetet:
• Förra veckan slog Moriskan åter igen upp sina portar
• Samma dag antog kulturnämnden en handlingsplan för kulturskolan i syfte att bredda och vidga deltagande
• Till hösten initierar vi en översyn av barnkulturen utifrån barnens perspektiv
• Vi arbetar för att öppna en biograf i gamla Arbetet-huset på Möllevången för att bland annat lösa Folkets Bios biografsituation
• Vi ser just nu över skolbiosituationen och vi arbetar också intensivt med utvecklingen av Form Design Center
• Vi har för avsikt att starta en bred diskussion i hela Malmö mellan medborgare, politiker och kulturutövare i syfte att lyfta den kulturpolitiska diskussionen och ta fram en plan för Malmökulturen
Bland annat på grund av detta är jag stolt över att vara Vänsterpartist i det röd-röd-gröna samarbetet och vill med dessa ord yrka bifall till kommunstyrelsens förslag.
Hanna Gedins huvudinlägg i budgetdebatt om skola
Av attitydundersökningen som genomförts i Malmös skolor så är det tydligt att eleverna inte anser att de blir likvärdigt bemötta i undervisningen beroende på om de är pojkar eller flickor. Något alla förlorar på. Statistik visar att pojkars betyg dalar i förhållande till flickors betyg och samtidigt kommer tydliga indikationer på att flickor mår allt psykiskt sämre.
Föreställningar om könen reproduceras tydligt i förskola och skola. Lärarna måste bli medvetna om sina egna föreställningar.Vi tar våra elevers oro och synpunkter på allvar och intensifierar därför arbetet med genuspedagogik i Malmös förskolor och skolor. Man kan inte på allvar säga att man är för jämställdhet om man inte också är beredd att satsa resurser på att ge alla barn, oavsett om de är flickor eller pojkar, samma möjlighet till utveckling och framgång.
Det sociala arvet reproduceras också genom skolan. Det finns starka samband mellan socioekonomisk bakgrund och barns betyg från grundskolan. Låga eller ofullständiga betyg är 5-6 gånger vanligare bland barn till ej facklärda arbetare än bland barn till högre tjänstemän.
Inkomstskillnaderna ökar. Klyftorna mellan de rikaste och fattigast barnfamiljerna har blivit djupare. Den borgerliga regeringens nedmontering av vår välfärd slår som hårdast mot de som redan kämpar på marginalen. Barnfattigdomen beräknas ha ökat med närmare 50% mellan 2006 och 2010. Det är nästan fem gånger så stor risk att ett barn med utländsk bakgrund lever i ett fattigt hem än ett barn med svensk bakgrund.
I rapport efter rapport så halkar den svenska skolan efter vid internationell jämförelse. Det som hänt är att de svagaste elevernas resultat dalar.
Sedan början av 1990 talet och det fria skolvalet har segregationen ökat. Elever med likartad bakgrund söker sig till samma skola och detta har påverkat måluppfyllelsen negativt. Ju mer homogen elevsammansättningen i skolan blir desto starkare blir effekten av social bakgrund.
Men skolminister Jan Björklund duckar. Han vill inte ta ansvar för försämringarna i skolan. I tv deklarerar han att han tänker ta ansvar för försämringarna av skolresultaten tidigast 2015.
Här i Malmö kan vi naturligtvis inte vänta på att Björklund ska se sanningen i vitögat. Vi värnar en politik som ger alla barn samma förutsättningar att klara skolan.
Genom resursfördelningsmodellen tilldelar vi resurser utifrån behov. Det gör vi för att skolor i socioekonomiskt svaga områden har ett tyngre kompensatoriskt uppdrag.
Vi satsar resurser på att skapa jobb eftersom vi ser att regeringen misslyckats med sin arbetsmarknadspolitik och vi satsar på jämställda löner eftersom vi vet att föräldrars situation på arbetsmarknaden påverkar barnens uppväxt.
Vi tillskjuter medel för utbyggnaden av barnomsorg på obekväm arbetstid så att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks och barnen till föräldrar med obekväm arbetstid får tillgång till en trygg och kontinuerlig verksamhet.
Vi satsar även på införandet av en progressiv barnomsorgstaxa i förskolan, det är en viktig åtgärd i kampen mot barnfattigdomen. Alla barn ska ha rätt att ta del av förskoleverksamheten.
Kunskap får man inte bara i skolan. Det är viktigt att barn och unga får tillgång till kultur och fritidsaktiviteter på samma villkor och oavsett storleken på föräldrarnas plånbok. Därför inför vi fri entré för unga upp till 20 år på Malmö Museer och Malmö konstmuseum.
Vi tror att barns språkutveckling är en grundläggande förutsättning för deras möjligheter att klara sig i skolan och i livet. Malmö är en fantastisk stad. Och vi ser mångfalden som en tillgång och en förutsättning för en ökad måluppfyllelse inom skolan och detta kommer att återspeglas i vår stora språkutvecklingsatsning. Tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet är en framgångsfaktor i brytandet av det sociala utanförskapet.
Vi tror att satsningar på språkutveckling och genuspedagogik är ett bra sätt att ge alla elever, oavsett kön, klass eller etnicitet, bättre förutsättningar i livet. Det är också Malmös möjlighet att bryta den negativa trend som vi ser i den svenska skolan.
Vi tar vårt ansvar nu, när tar ni ert?
Föreställningar om könen reproduceras tydligt i förskola och skola. Lärarna måste bli medvetna om sina egna föreställningar.Vi tar våra elevers oro och synpunkter på allvar och intensifierar därför arbetet med genuspedagogik i Malmös förskolor och skolor. Man kan inte på allvar säga att man är för jämställdhet om man inte också är beredd att satsa resurser på att ge alla barn, oavsett om de är flickor eller pojkar, samma möjlighet till utveckling och framgång.
Det sociala arvet reproduceras också genom skolan. Det finns starka samband mellan socioekonomisk bakgrund och barns betyg från grundskolan. Låga eller ofullständiga betyg är 5-6 gånger vanligare bland barn till ej facklärda arbetare än bland barn till högre tjänstemän.
Inkomstskillnaderna ökar. Klyftorna mellan de rikaste och fattigast barnfamiljerna har blivit djupare. Den borgerliga regeringens nedmontering av vår välfärd slår som hårdast mot de som redan kämpar på marginalen. Barnfattigdomen beräknas ha ökat med närmare 50% mellan 2006 och 2010. Det är nästan fem gånger så stor risk att ett barn med utländsk bakgrund lever i ett fattigt hem än ett barn med svensk bakgrund.
I rapport efter rapport så halkar den svenska skolan efter vid internationell jämförelse. Det som hänt är att de svagaste elevernas resultat dalar.
Sedan början av 1990 talet och det fria skolvalet har segregationen ökat. Elever med likartad bakgrund söker sig till samma skola och detta har påverkat måluppfyllelsen negativt. Ju mer homogen elevsammansättningen i skolan blir desto starkare blir effekten av social bakgrund.
Men skolminister Jan Björklund duckar. Han vill inte ta ansvar för försämringarna i skolan. I tv deklarerar han att han tänker ta ansvar för försämringarna av skolresultaten tidigast 2015.
Här i Malmö kan vi naturligtvis inte vänta på att Björklund ska se sanningen i vitögat. Vi värnar en politik som ger alla barn samma förutsättningar att klara skolan.
Genom resursfördelningsmodellen tilldelar vi resurser utifrån behov. Det gör vi för att skolor i socioekonomiskt svaga områden har ett tyngre kompensatoriskt uppdrag.
Vi satsar resurser på att skapa jobb eftersom vi ser att regeringen misslyckats med sin arbetsmarknadspolitik och vi satsar på jämställda löner eftersom vi vet att föräldrars situation på arbetsmarknaden påverkar barnens uppväxt.
Vi tillskjuter medel för utbyggnaden av barnomsorg på obekväm arbetstid så att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks och barnen till föräldrar med obekväm arbetstid får tillgång till en trygg och kontinuerlig verksamhet.
Vi satsar även på införandet av en progressiv barnomsorgstaxa i förskolan, det är en viktig åtgärd i kampen mot barnfattigdomen. Alla barn ska ha rätt att ta del av förskoleverksamheten.
Kunskap får man inte bara i skolan. Det är viktigt att barn och unga får tillgång till kultur och fritidsaktiviteter på samma villkor och oavsett storleken på föräldrarnas plånbok. Därför inför vi fri entré för unga upp till 20 år på Malmö Museer och Malmö konstmuseum.
Vi tror att barns språkutveckling är en grundläggande förutsättning för deras möjligheter att klara sig i skolan och i livet. Malmö är en fantastisk stad. Och vi ser mångfalden som en tillgång och en förutsättning för en ökad måluppfyllelse inom skolan och detta kommer att återspeglas i vår stora språkutvecklingsatsning. Tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet är en framgångsfaktor i brytandet av det sociala utanförskapet.
Vi tror att satsningar på språkutveckling och genuspedagogik är ett bra sätt att ge alla elever, oavsett kön, klass eller etnicitet, bättre förutsättningar i livet. Det är också Malmös möjlighet att bryta den negativa trend som vi ser i den svenska skolan.
Vi tar vårt ansvar nu, när tar ni ert?
Anders Skans huvudinlägg i fullmäktiges budgetdebatt: Vård och omsorg
Vård och omsorg är ett brett område. Vi satsar i budgeten 30 miljoner på att bygga nya LSS-bostäder. I ett solidariskt samhälle ska alla kunna delta efter förmåga. Ett samhälle som vill leva upp till att vara solidariskt måste prioritera stöd till personer med funktionshinder för att de ska kunna leva ett innehållsrikt och bra liv. Malmö är framstående inom daglig verksamhet. Daglig verksamhet är viktig för att skapa jämlika levnadsvillkor och full delaktighet för människor med olika funktionsnedsättningar. I denna budget startar vi en helt ny daglig verksamhet för elever som går ut från Resursskolan in i vuxenlivet, som svarar mot deras behov och intressen.
Vi vill att äldreomsorgen ska bli bättre på att möta Malmöbornas olika behov. Det kan handla om kompetens om religion, språk och kultur. Inom all omsorg ska respekt sexuell läggning vara en självklarhet. Det ska finnas kunskap om homo- och bisexuellas och transpersoners behov och vi vill se boende som möter dessa behov. Vi vet också att många äldre har ett annat modersmål än svenska och att när man blir gammal får det en än ökad betydelse att kunna prata sitt modersmål. Vi vill att den språkkompetens som finns bland personalen inom vård och omsorg ska tas till vara. Då kan alla få ett bra bemötande och en bra vård.
Äldre som väljer att bo kvar hemma ska kunna känna sig trygga och nöjda med den vård och omsorg som erbjuds. I budgeten föreslår vi att äldre över en viss ålder ska erbjudas ett antal hemtjänstinsatser utan biståndsprövning. Detta skulle kunna förebygga skador och olycksfall och skapa trygghet och bättre hälsa för de gamla.
I vårt projekt ”Helhetssyn inom hemtjänsten” visar det sig att vi genom en rad olika åtgärder kan förbättra den service och vård som ges. Vi vill nu att de goda exemplen från projektet ska spridas till alla stadsdelar. En viktig fråga är att den äldre i så hög utsträckning som möjligt ska få träffa samma personer vid sina kontakter med hemtjänsten. Modellen med kontaktpersoner till varje vårdtagare är bra, och måste utvecklas så att de allra flesta insatserna görs av kontaktperson eller vice kontaktperson.
Hemtjänstinsatserna ska vara flexibla och utformade utifrån individens önskemål och behov. Äldre ska till exempel själv bestämma vilken mat som ska lagas och serveras i sitt hem. Det är de äldres inflytande över sin vardag som ska öka. Det är inte de privata bolagens rätt att göra vinster på vården som ska öka som är syftet med lagen om valfrihet, den så kallade LOVEN. Den lagen reglerar främst privata aktörers rätt till vinst i vården, inte de enskildas rätt till kvalité.
Privatiseringarna inom vården leder till att skattepengar går till vinst istället för välfärd. En granskning av Attendo Care och deras vinst visar att om deras vinstprocent är lika stor i Malmö som i landet så innebär det att deras vårdboende här i Malmö som kostar oss 139 miljoner ger 7 miljoner av våra skattemedel till vinst. Är det rimligt? Nej säger vi i Vänsterpartiet!
Privatiseringarna av välfärdssektorn innebär dessutom i många fall att skattemiljoner förs ut ur landet till skatteparadis. Vi vill att varje skattekrona ska gå till välfärden och inte en enda krona till bankkonto i Andorra, Lichtenstein, eller Kajmanöarna. Vår strävan är att inte Malmö stad ska göra affärer med den typen av skattesmitarföretag .
Vänsterpartiet kommer alltid att sträva efter en solidariskt fördelad välfärd.
Vi vill att äldreomsorgen ska bli bättre på att möta Malmöbornas olika behov. Det kan handla om kompetens om religion, språk och kultur. Inom all omsorg ska respekt sexuell läggning vara en självklarhet. Det ska finnas kunskap om homo- och bisexuellas och transpersoners behov och vi vill se boende som möter dessa behov. Vi vet också att många äldre har ett annat modersmål än svenska och att när man blir gammal får det en än ökad betydelse att kunna prata sitt modersmål. Vi vill att den språkkompetens som finns bland personalen inom vård och omsorg ska tas till vara. Då kan alla få ett bra bemötande och en bra vård.
Äldre som väljer att bo kvar hemma ska kunna känna sig trygga och nöjda med den vård och omsorg som erbjuds. I budgeten föreslår vi att äldre över en viss ålder ska erbjudas ett antal hemtjänstinsatser utan biståndsprövning. Detta skulle kunna förebygga skador och olycksfall och skapa trygghet och bättre hälsa för de gamla.
I vårt projekt ”Helhetssyn inom hemtjänsten” visar det sig att vi genom en rad olika åtgärder kan förbättra den service och vård som ges. Vi vill nu att de goda exemplen från projektet ska spridas till alla stadsdelar. En viktig fråga är att den äldre i så hög utsträckning som möjligt ska få träffa samma personer vid sina kontakter med hemtjänsten. Modellen med kontaktpersoner till varje vårdtagare är bra, och måste utvecklas så att de allra flesta insatserna görs av kontaktperson eller vice kontaktperson.
Hemtjänstinsatserna ska vara flexibla och utformade utifrån individens önskemål och behov. Äldre ska till exempel själv bestämma vilken mat som ska lagas och serveras i sitt hem. Det är de äldres inflytande över sin vardag som ska öka. Det är inte de privata bolagens rätt att göra vinster på vården som ska öka som är syftet med lagen om valfrihet, den så kallade LOVEN. Den lagen reglerar främst privata aktörers rätt till vinst i vården, inte de enskildas rätt till kvalité.
Privatiseringarna inom vården leder till att skattepengar går till vinst istället för välfärd. En granskning av Attendo Care och deras vinst visar att om deras vinstprocent är lika stor i Malmö som i landet så innebär det att deras vårdboende här i Malmö som kostar oss 139 miljoner ger 7 miljoner av våra skattemedel till vinst. Är det rimligt? Nej säger vi i Vänsterpartiet!
Privatiseringarna av välfärdssektorn innebär dessutom i många fall att skattemiljoner förs ut ur landet till skatteparadis. Vi vill att varje skattekrona ska gå till välfärden och inte en enda krona till bankkonto i Andorra, Lichtenstein, eller Kajmanöarna. Vår strävan är att inte Malmö stad ska göra affärer med den typen av skattesmitarföretag .
Vänsterpartiet kommer alltid att sträva efter en solidariskt fördelad välfärd.
Martina Nilssons inlägg i kommunfullmäktiges allmänpolitiska budgetdebatt
Vi presenterar en budget för minskade klyftor och jag vill särskilt lyfta fram arbetet för jämställdhet och minskad barnfattigdom - för här har vi tydliga skillnader mellan rött och blått, mellan våra olika budgetalternativ i Malmö.
I det rödgröna Malmö ska vi satsa på jämställdhet, på rättvisa mellan kvinnor och män. Något som har blivit än mer akut i under borgarnas styre. För ojämställdheten har ökat i moderaternas Sverige.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 4400 kr, en löneskillnad som har ökat med 1000 kr under den borgerliga regeringen. Vi har de senaste åren sett en enorm omfördelning av resurser från kvinnor till män och från fattig till rik. Regeringens försämringar inom a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring har ökat inkomstklyftorna mellan könen.
Gruppen kvinnor har drabbats hårdare av lägre ersättningsnivåer och strängare villkor för ersättning eftersom det oftare är kvinnor som är visstidsanställda, deltidsanställda, föräldralediga, långtidssjukskrivna och ensamstående med försörjningsansvar för barn.
Medan vår moderate finansminister Anders Borg går ut och säger att han tycker att de kommunala ingångslönerna ska sänkas så vet vi att i de svenska kommunerna arbetar idag en överväldigande majoritet kvinnor.
Av alla kvinnor inom LO arbetar 50 % deltid. 2/3 av dessa skulle gärna arbeta mer om de fick. Anders Borg däremot arbetar heltid och tjänar 112 000 kr i månaden. Det är fem månadslöner för de kvinnor som arbetar inom vård och omsorg.
I Malmö har vi den politiska viljan till förändring, en politisk vilja för jämställdhet. Vi avsätter därför 20 Mkr för arbetsvärdering och löneökningar där de lägstbetalda kvinnoyrkena är prioriterade. För i Malmö ska vi ha jämställda löner.
Vi vet att kvinnor är de som i högsta grad är de som arbetar deltid, med lägre lön, sämre pension och sämre föräldrapenning som följd. I Malmö går vi därför från ord till handling och fortsätter ett intensivt arbete för att minska de ofrivilligt deltidsanställda.
Vi vet också att det främst är kvinnor som har de otrygga tillfälliga anställningarna och minst inflytande över sin arbetssituation.Tre av tio LO-kvinnor har inte möjlighet att gå ifrån sin arbetsplats 5 minuter för tex ett toalettbesök utan att be om lov eller kalla in en ersättare. I Malmö ska vi utveckla inflytandet för kommunens anställda.
Medan Moderaterna såväl nationellt som här i Malmö saknar den politiska viljan till förändring så går vi rödgröna från ord till handling för att nå jämställdhet.
Bekämpa barnfattigdom och arbeta för jämställdhet går hand i hand. Inte bara klyftan mellan män och kvinnor har ökat, vi ser också hur barnfattigdomen har ökat under den borgerliga regeringen.
Svårast är det för för barn till ensamstående föräldrar, en majoritet av de ensamstående är kvinnor. Var fjärde ensamstående med barn hamnar under fattigdomsgränsen.
I snitt tjänar ensamstående mammor hälften av vad gifta män gör.
Kvinnor tar ut 80% av föräldraledigheten. Antalet föräldrar som får den lägsta föräldrapeningen dvs 180kr om dagen,före skatt, ökar och har gjort det drastiskt sedan 2002.
Ansvaret vilar tungt på den borgerliga regeringen som kraftigt har försämrat våra barns möjlighet till en likvärdig uppväxt.
Trots dåliga förutsättningar och utan stöd från regeringen har vi malmö valt en annan väg.
Fattiga föräldrar ger fattiga barn - därför är våra satsningar på trygga anställningar i kommunen genom jämställda löner, rätt till heltid och minskat antal timanställningar viktiga.
Vi avsätter också 5 mkr för barnomsorg på obekväm arbetstid - Hälften av LO-kvinnorna arbetar kväll någon gång i månaden.
I vår budget fortsätter vi ett arbeta med att utjämna de skillnader som finns i uppväxtvillkor för barnen i Malmö. Vi har redan tidigare år sagt att förälderns position på arbetsmarknaden ska inte avgöra om barnets rätt till pedagogisk verksamhet. I Malmö har barn till arbetslösa rätt till 30-timmars förskola.
Vi har i Malmö också sagt nej till avgifter i skolan, alla barn ska ha möjlighet att följa med på skolutflykten - inget barn ska behöva låtsas vara sjuk för man vet att kostnaden för utflykten svider i mammas plånbok.
Vi sänker också förskoleavgiften för de med lägst inkomst - något som moderaterna i sitt budgetförslag vill avskaffa.
Vi lägger en budget där minskade klyftor, jämställdhet och barnens uppväxtvillkor är i fokus.
Bifall kommunstyrelsen
Martina Nilsson (V) Jämställdhetskommunalråd Malmö Stad
I det rödgröna Malmö ska vi satsa på jämställdhet, på rättvisa mellan kvinnor och män. Något som har blivit än mer akut i under borgarnas styre. För ojämställdheten har ökat i moderaternas Sverige.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 4400 kr, en löneskillnad som har ökat med 1000 kr under den borgerliga regeringen. Vi har de senaste åren sett en enorm omfördelning av resurser från kvinnor till män och från fattig till rik. Regeringens försämringar inom a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring har ökat inkomstklyftorna mellan könen.
Gruppen kvinnor har drabbats hårdare av lägre ersättningsnivåer och strängare villkor för ersättning eftersom det oftare är kvinnor som är visstidsanställda, deltidsanställda, föräldralediga, långtidssjukskrivna och ensamstående med försörjningsansvar för barn.
Medan vår moderate finansminister Anders Borg går ut och säger att han tycker att de kommunala ingångslönerna ska sänkas så vet vi att i de svenska kommunerna arbetar idag en överväldigande majoritet kvinnor.
Av alla kvinnor inom LO arbetar 50 % deltid. 2/3 av dessa skulle gärna arbeta mer om de fick. Anders Borg däremot arbetar heltid och tjänar 112 000 kr i månaden. Det är fem månadslöner för de kvinnor som arbetar inom vård och omsorg.
I Malmö har vi den politiska viljan till förändring, en politisk vilja för jämställdhet. Vi avsätter därför 20 Mkr för arbetsvärdering och löneökningar där de lägstbetalda kvinnoyrkena är prioriterade. För i Malmö ska vi ha jämställda löner.
Vi vet att kvinnor är de som i högsta grad är de som arbetar deltid, med lägre lön, sämre pension och sämre föräldrapenning som följd. I Malmö går vi därför från ord till handling och fortsätter ett intensivt arbete för att minska de ofrivilligt deltidsanställda.
Vi vet också att det främst är kvinnor som har de otrygga tillfälliga anställningarna och minst inflytande över sin arbetssituation.Tre av tio LO-kvinnor har inte möjlighet att gå ifrån sin arbetsplats 5 minuter för tex ett toalettbesök utan att be om lov eller kalla in en ersättare. I Malmö ska vi utveckla inflytandet för kommunens anställda.
Medan Moderaterna såväl nationellt som här i Malmö saknar den politiska viljan till förändring så går vi rödgröna från ord till handling för att nå jämställdhet.
Bekämpa barnfattigdom och arbeta för jämställdhet går hand i hand. Inte bara klyftan mellan män och kvinnor har ökat, vi ser också hur barnfattigdomen har ökat under den borgerliga regeringen.
Svårast är det för för barn till ensamstående föräldrar, en majoritet av de ensamstående är kvinnor. Var fjärde ensamstående med barn hamnar under fattigdomsgränsen.
I snitt tjänar ensamstående mammor hälften av vad gifta män gör.
Kvinnor tar ut 80% av föräldraledigheten. Antalet föräldrar som får den lägsta föräldrapeningen dvs 180kr om dagen,före skatt, ökar och har gjort det drastiskt sedan 2002.
Ansvaret vilar tungt på den borgerliga regeringen som kraftigt har försämrat våra barns möjlighet till en likvärdig uppväxt.
Trots dåliga förutsättningar och utan stöd från regeringen har vi malmö valt en annan väg.
Fattiga föräldrar ger fattiga barn - därför är våra satsningar på trygga anställningar i kommunen genom jämställda löner, rätt till heltid och minskat antal timanställningar viktiga.
Vi avsätter också 5 mkr för barnomsorg på obekväm arbetstid - Hälften av LO-kvinnorna arbetar kväll någon gång i månaden.
I vår budget fortsätter vi ett arbeta med att utjämna de skillnader som finns i uppväxtvillkor för barnen i Malmö. Vi har redan tidigare år sagt att förälderns position på arbetsmarknaden ska inte avgöra om barnets rätt till pedagogisk verksamhet. I Malmö har barn till arbetslösa rätt till 30-timmars förskola.
Vi har i Malmö också sagt nej till avgifter i skolan, alla barn ska ha möjlighet att följa med på skolutflykten - inget barn ska behöva låtsas vara sjuk för man vet att kostnaden för utflykten svider i mammas plånbok.
Vi sänker också förskoleavgiften för de med lägst inkomst - något som moderaterna i sitt budgetförslag vill avskaffa.
Vi lägger en budget där minskade klyftor, jämställdhet och barnens uppväxtvillkor är i fokus.
Bifall kommunstyrelsen
Martina Nilsson (V) Jämställdhetskommunalråd Malmö Stad
onsdag 15 juni 2011
Hylliebadet blev det upplevelsebad som Vänsterpartiet hela tiden drivit
På dagens KS-sammanträde togs beslut om att bygga det badhus i Hyllie som Vänsterpartiet i Malmö hela tiden har drivit. För en månad sedan revs beslutet om Hylliebadet upp för ett mycket mindre bad i jämförelse med Lindängenbadet. Ärendet blev återremitterat av kommunfullmäktige för en månad sedan för vidare utredning. Hylliebadet blir efter återremissen exakt så som det beslutades redan i december 2010.
– Idag är jag väldigt glad. Jag är glad för att jag vet att Malmöborna nu får det badhus som behövs och som Malmöborna förtjänar. Det är väldigt positivt för hela Malmös befolkning att de övriga partierna har insett att vi behöver ett ordentligt Hylliebad, som är anpassat både för barnfamiljers behov av ytor för lek och att öva upp vattenvana och för Malmös föreningslivs alla vattenburna verksamheter. Nu får vi en anläggning som på riktigt kan möjliggöra för små barn att öva simning och träna vattenvana, säger Martina Nilsson, (V) fritidskommunalråd.
– Idag är jag väldigt glad. Jag är glad för att jag vet att Malmöborna nu får det badhus som behövs och som Malmöborna förtjänar. Det är väldigt positivt för hela Malmös befolkning att de övriga partierna har insett att vi behöver ett ordentligt Hylliebad, som är anpassat både för barnfamiljers behov av ytor för lek och att öva upp vattenvana och för Malmös föreningslivs alla vattenburna verksamheter. Nu får vi en anläggning som på riktigt kan möjliggöra för små barn att öva simning och träna vattenvana, säger Martina Nilsson, (V) fritidskommunalråd.
Välfärd istället för den rekorddyra kongressanläggningen KKH
På dagens kommunstyrelsesammanträde tillsattes en politisk styrgrupp för kommunens engagemang i KKH. Vänsterpartiet valde att yrka på att styrgruppens uppgift är att minimera den kommunala nettokostnaden för konserthuset till högst 20-25 miljoner kronor årligen och om detta inte är möjligt avveckla Malmö Stads engagemang i KKH. Yrkandet vann inte majoritet på mötet och därför har vi reserverat oss. Vänsterpartiet anser att en kongressanläggning med konserthus som i dagsläget beräknas kosta 60 miljoner och som i underlaget endast ska pressas ned till 49 miljoner årligen för kommunen är ett orimligt projekt. Denna kostnad gäller bara själva byggnaden, till det kommer senare nödvändiga utökningar av kostnaderna för verksamheten för att fylla huset med innehåll.
– Problemet är inte att bygga en kongressanläggning med konserthus. Problemet är när kostnaderna skenar iväg till orimlighet. I en situation där vi behöver fler förskolor, mer resurser till skolan, vården och kulturen är det oansvarigt att inte dra i nödbromsen ordentligt och i tid, säger Carlos González (V) ledamot i kommunstyrelsen.
Det finns stora problem i hela projektet som omgärdats av sekretessbelagda förhandlingar och bristande transparens, där kostnader efter hand framkommer och där det i grunden framstår som enbart ett sätt att finansiera en kongressanläggning i Malmö via ett konserthus. Därför är en politisk styrgrupp att föredra, men riktlinjerna borde vara tydliga. Vänsterpartiet värnar i första hand kulturens verksamhet.
– Projektet är inte den nödvändiga satsningen på kulturens innehåll och verksamhet som Malmö stad behöver utan det är numera ett miljardprojekt som gått över styr och där kostnaderna skenar. Delar av dessa pengar skulle istället kunna användas för att förstärka Malmös kulturliv – såväl våra institutioner som det fria kulturlivet, menar Daniel Sestrajcic (V) kulturkommunalråd.
I slutändan handlar det om att prioritera kommunens resurser och använda varenda skattekrona på absolut bästa sätt för att skapa en så stark stad som möjligt som bidrar till att generera arbetstillfällen, kultur, livskvalité och välfärd för alla Malmöbor.
– En kostnad på 49-60 miljoner för kongressanläggningen motsvarar över 100 lärartjänster. Vi vill hellre dra i nödbromsen nu för att i det långa loppet kunna satsa på tillväxt inom välfärdssektorn. Alla barns rätt till att lyckas i skolan är ett viktigare mål för oss. Tänk vad mycket nytta exempelvis 130 nya lärartjänster hade gjort! avslutar Carlos González (V).
– Problemet är inte att bygga en kongressanläggning med konserthus. Problemet är när kostnaderna skenar iväg till orimlighet. I en situation där vi behöver fler förskolor, mer resurser till skolan, vården och kulturen är det oansvarigt att inte dra i nödbromsen ordentligt och i tid, säger Carlos González (V) ledamot i kommunstyrelsen.
Det finns stora problem i hela projektet som omgärdats av sekretessbelagda förhandlingar och bristande transparens, där kostnader efter hand framkommer och där det i grunden framstår som enbart ett sätt att finansiera en kongressanläggning i Malmö via ett konserthus. Därför är en politisk styrgrupp att föredra, men riktlinjerna borde vara tydliga. Vänsterpartiet värnar i första hand kulturens verksamhet.
– Projektet är inte den nödvändiga satsningen på kulturens innehåll och verksamhet som Malmö stad behöver utan det är numera ett miljardprojekt som gått över styr och där kostnaderna skenar. Delar av dessa pengar skulle istället kunna användas för att förstärka Malmös kulturliv – såväl våra institutioner som det fria kulturlivet, menar Daniel Sestrajcic (V) kulturkommunalråd.
I slutändan handlar det om att prioritera kommunens resurser och använda varenda skattekrona på absolut bästa sätt för att skapa en så stark stad som möjligt som bidrar till att generera arbetstillfällen, kultur, livskvalité och välfärd för alla Malmöbor.
– En kostnad på 49-60 miljoner för kongressanläggningen motsvarar över 100 lärartjänster. Vi vill hellre dra i nödbromsen nu för att i det långa loppet kunna satsa på tillväxt inom välfärdssektorn. Alla barns rätt till att lyckas i skolan är ett viktigare mål för oss. Tänk vad mycket nytta exempelvis 130 nya lärartjänster hade gjort! avslutar Carlos González (V).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)