Skånes universitetssjukhus i motvind från början

Sammanslagningen av universitetssjukhusen i Malmö och Lund har inom flera verksamheter blivit en vårdpolitisk katastrof. Mycket gick snett redan från början. Konstruktionen har bjudit in till toppstyrning och nya revirstrider i stället för ett bland de anställda förankrat förändrings- och utvecklingsarbete. Resultatet har blivit utarmning av personal och resurser i bägge städerna. Kliniker har splittrats, nyckelpersoner har sagt upp sig och verksamheten har snabbt försämrats inom flera områden. Kompetensflykten från ögonkliniken är kanske det värsta, men långt ifrån det enda exemplet. Flera klinikchefer har offentligt yttrat att de inte längre kan garantera patientsäkerheten. Sammanslagningen underlättas inte heller av att SUS dras med ett orimligt stort sparbeting på 450 mkr, som ska hämtas hem innan september 2012. För att sammanslagningen ska lyckas måste fler resurser tillföras, inte färre.

Förändringen genomfördes inte med tillräcklig delaktighet från professionen ute i verksamheten. Den byråkratiska överbyggnad, som skapades med fusionen, började snart formulera egna agendor, t.ex. att flytta all traumavård till Malmö eller att bygga ett helt nytt sjukhus eftersom kulturskillnaderna mellan de två befintliga ansågs vara så stora att det skulle ta 10-20 år att integrera dem. Med hjälp av konceptet ”härska genom att söndra” reducerades sjukvårdsfrågorna till en ovärdig dragkamp mellan Malmö och Lund. Detta är djupt olyckligt och SUS har svårt att ta sig ur denna konfliktsituation.

Nytänkande behövs

För att undvika att klyftorna växer sig ännu större måste helt nya initiativ tas, annars hamnar ledningen snart i så komplexa problem att personalen blir motarbetare och inte medarbetare, patienternas säkerhet försämras och kvalitén i hela verksamheten inklusive forskningsanknytningen urholkas.

Vänsterpartiet anser att forskningsresultaten från sammanslagningar av andra stora sjukhus – t.ex. Karolinska och Huddinge i Stockholm – bör ligga till grund för en rekonstruktion med det primära syftet att skapa en hållbar och brett förankrad förändring. Den helt grundläggande ambitionen måste vara att skapa sammanhang mellan medborgarnas och patienternas behov och intressen, de politiska målen, professionens förslag och synpunkter samt de ekonomisk-administrativa intentionerna. Enligt Soki Choi, forskare vid Karolinska Institutet, måste dessa olika perspektiv beaktas vid ledning och utveckling av stora komplexa organisationer som universitetssjukhus.

Just där måste rekonstruktionen ta sin utgångspunkt. Sedan tankarna att bygga ett nytt stort universitetssjukhus i Malmö-Lund-trakten nu definitivt har avförts från dagordningen återstår att få de bägge sjukhusen att fungera och samarbeta.
Vänsterpartiet föreslår därför i en motion att Region Skåne tillsätter en utredning av SUS framtida organisation med utgångspunkten att sammanslagningen inte gett önskat resultat, samt tar initiativ till att så snabbt som möjligt återupprätta kvalitén i bemötandet och behandlingen av patienterna inom de områden där fusionsprocessen har misslyckats. Det är också nödvändigt att återupprätta dialogen med professionen och de fackliga organisationerna för att skapa en bred konsensus och ett aktivt stöd för utvecklingsprocessen. Den politiska ledningen måste dessutom avsätta tillräckligt med resurser så att den fortsatta organisatoriska förändringen inom universitetssjukvården kan leda till ett positivt resultat. Den negativa spiralen måste vändas nu!

Saima Jönsson Fahoum (V) Lund, ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden Region Skåne

Vilmer Andersen (V), Malmö, gruppledare och ledamot i Regionstyrelsen i Region Skåne

Mats Olsson (V), kommunstyrelseledamot i Lund

Hanna Gedin (V), kommunalråd, Malmö Stad