Denna blogg har flyttat!

Vi har flyttat. Denna blogg finns nu på http://malmovanstern.v-blog.se. Vi ses där - i ett snyggare format, med mer kommentarsfunktioner och fler inlägg!

Med vänliga hälsningar vänsterpartisterna i Malmös kommunpolitik

Skånes universitetssjukhus i motvind från början

Sammanslagningen av universitetssjukhusen i Malmö och Lund har inom flera verksamheter blivit en vårdpolitisk katastrof. Mycket gick snett redan från början. Konstruktionen har bjudit in till toppstyrning och nya revirstrider i stället för ett bland de anställda förankrat förändrings- och utvecklingsarbete. Resultatet har blivit utarmning av personal och resurser i bägge städerna. Kliniker har splittrats, nyckelpersoner har sagt upp sig och verksamheten har snabbt försämrats inom flera områden. Kompetensflykten från ögonkliniken är kanske det värsta, men långt ifrån det enda exemplet. Flera klinikchefer har offentligt yttrat att de inte längre kan garantera patientsäkerheten. Sammanslagningen underlättas inte heller av att SUS dras med ett orimligt stort sparbeting på 450 mkr, som ska hämtas hem innan september 2012. För att sammanslagningen ska lyckas måste fler resurser tillföras, inte färre.

Förändringen genomfördes inte med tillräcklig delaktighet från professionen ute i verksamheten. Den byråkratiska överbyggnad, som skapades med fusionen, började snart formulera egna agendor, t.ex. att flytta all traumavård till Malmö eller att bygga ett helt nytt sjukhus eftersom kulturskillnaderna mellan de två befintliga ansågs vara så stora att det skulle ta 10-20 år att integrera dem. Med hjälp av konceptet ”härska genom att söndra” reducerades sjukvårdsfrågorna till en ovärdig dragkamp mellan Malmö och Lund. Detta är djupt olyckligt och SUS har svårt att ta sig ur denna konfliktsituation.

Nytänkande behövs

För att undvika att klyftorna växer sig ännu större måste helt nya initiativ tas, annars hamnar ledningen snart i så komplexa problem att personalen blir motarbetare och inte medarbetare, patienternas säkerhet försämras och kvalitén i hela verksamheten inklusive forskningsanknytningen urholkas.

Vänsterpartiet anser att forskningsresultaten från sammanslagningar av andra stora sjukhus – t.ex. Karolinska och Huddinge i Stockholm – bör ligga till grund för en rekonstruktion med det primära syftet att skapa en hållbar och brett förankrad förändring. Den helt grundläggande ambitionen måste vara att skapa sammanhang mellan medborgarnas och patienternas behov och intressen, de politiska målen, professionens förslag och synpunkter samt de ekonomisk-administrativa intentionerna. Enligt Soki Choi, forskare vid Karolinska Institutet, måste dessa olika perspektiv beaktas vid ledning och utveckling av stora komplexa organisationer som universitetssjukhus.

Just där måste rekonstruktionen ta sin utgångspunkt. Sedan tankarna att bygga ett nytt stort universitetssjukhus i Malmö-Lund-trakten nu definitivt har avförts från dagordningen återstår att få de bägge sjukhusen att fungera och samarbeta.
Vänsterpartiet föreslår därför i en motion att Region Skåne tillsätter en utredning av SUS framtida organisation med utgångspunkten att sammanslagningen inte gett önskat resultat, samt tar initiativ till att så snabbt som möjligt återupprätta kvalitén i bemötandet och behandlingen av patienterna inom de områden där fusionsprocessen har misslyckats. Det är också nödvändigt att återupprätta dialogen med professionen och de fackliga organisationerna för att skapa en bred konsensus och ett aktivt stöd för utvecklingsprocessen. Den politiska ledningen måste dessutom avsätta tillräckligt med resurser så att den fortsatta organisatoriska förändringen inom universitetssjukvården kan leda till ett positivt resultat. Den negativa spiralen måste vändas nu!

Saima Jönsson Fahoum (V) Lund, ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden Region Skåne

Vilmer Andersen (V), Malmö, gruppledare och ledamot i Regionstyrelsen i Region Skåne

Mats Olsson (V), kommunstyrelseledamot i Lund

Hanna Gedin (V), kommunalråd, Malmö Stad

Vänsterpartiet Malmö stödjer inte användningen av föräldrautbildningsprogrammet COPE

I ett öppet brev ställer August Lindmark från Teaterrepubliken frågor till bl.a. Vänsterpartiet i Malmö om vår syn på föräldrautbildningsprogrammet Cope.

Vänsterpartiet är principiellt mycket tveksamma till alla former av program och manualer som används generellt i olika sammanhang. Ett program som är utarbetat i ett sammanhang, när det gäller COPE i Kanada, kan inte överföras till ett annat sammanhang där människor lever under andra förhållanden och med andra förutsättningar.

– Det är inte politikens roll att införa olika pedagogiska modeller för föräldrar, utan att sätta upp mål. I fallet med COPE lades en gång extra pengar i en satsning på föräldrautbildning. Vi i Vänsterpartiet var skeptiska till detta, men det försäkrades att olika negativa delar i programmet skulle förändras och inte användas. Teaterrepublikens granskning av hur COPE används och olika nyckelpersoners uttalanden visar att användandet av COPE bryter mot grundläggande värderingar som är viktiga för oss i Vänsterpartiet, säger Daniel Sestrajcic, ordförande Vänsterpartiet Malmö.

– Vi kan inte försvara att bestraffningar och belöningar används mot barn. Det är helt oacceptabelt att detta finns i en manual som används i en kommunal verksamhet. Vi har sedan Teaterrepubliken uppmärksammade problematiken vid ett flertal tillfällen tagit upp detta i diskussioner inom majoriteten. Vi i Vänsterpartiet vill och agerar för att Malmö stad ska sluta använda COPE som program för föräldrautbildning, fortsätter Sestrajcic (V).

Det innebär att Vänsterpartiet inte är beredda att stödja att COPE skattefinansieras via Malmö stad. Det innebär också att vi på alla politiska nivåer i staden inklusive stadsdelsnämnderna via våra politiska representanter kommer att ta upp frågan och agera för att stadsdelen inte längre skall skjuta till pengar till eller använda sig av COPE.

Jämställdhet

I veckan valde en av Sveriges främsta (?) antifeminister Pelle Billing att kommentera Malmö Stads jämställdhetspolitiska satsningar och var såklart emot. Att ställa kvinnor och män mot varandra och jämföra på vilket sätt ojämställdheten visar sig är i hans värld att jämställa med totalitära samhällsbyggen. Va skönt, tänkte jag. Då vet vi att vi är på rätt väg.

I Malmö har vi som ni vet antagit en utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering. Det betyder att all verksamhet ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Personalarbetet, fritid, kultur, vård och omsorg och skola. Allt ska analyseras utifrån ett jämställdhetsperspektiv och de ojämställdheter som hittas ska rättas till.

Och det behövs. I Malmö upplever hälften av de tillfrågade ungdomarna under 25 år att de har upplevt eller sett andra blivit utsatta för sexism under deras fritid. I Malmö mördades en kvinna för två veckor sedan framför sina barn, av barnens pappa. I Malmö och Sverige är löneskillnader som bara beror på kön en realitet. Feministisk kamp och jämställdhetsarbetet i kommunen är nödvändigt för att förändra detta. Kvinnors liv beskärs av en bristande ekonomisk självständighet, av hot om våld och av den strukturella ojämställdheten som finns i vårt samhälle.

I veckan kunde vi läsa om att en företagare ville sprida sin verksamhet även till Malmö och starta en strippklubb även här. Hur det går med den saken vet vi inte än. Men det vi vet är att exploateringen av kvinnors kroppar inte är ett nytt påfund. Det vi vet är att kampen för rätten till sin egen kropp och sexualitet fortfarande är viktig.

I studier av unga tjejers hälsa är det tydligt att unga tjejer både tänker mer på sitt utseende och mår sämre över det än killar. Deja, delegationen för jämställdhet i skolan har sammanställt forskningen och konstaterar att tjejer oroar sig mer för sin vikt och sitt utseende och att det påverkar deras självbild negativt.

Så nog behöver vi göra något åt det här. Ett systematiskt jämställdhetsarbete i kommunen är en bra grund för allt det fortsatta arbetet här i stan.

Mvh Hanna Gedin, (V) kommunalråd med ansvar för jämställdhet

PS! Vi ses väl den 8 mars, klockan 18.00 på Gustav Adolfs torg för att fira internationella kvinnodagen, känna gemenskapen och för att få kraft att kämpa på ett år till!