4400 kr i månaden, så mycket skiljer sig snittlönen åt mellan kvinnor och män.
En lön som inte bara påverkar just nu i lönekuvertet utan som kommer påverka min A-kassa om jag blir arbetslös, min föräldrapenning om jag får barn och min pension när jag blir gammal.
Kvinnor har dåliga löner och dåliga arbetsvillkor. Nästan hälften av LO-kvinnorna arbetar deltid. Nästan hälften har oregelbundna arbetstider. Kvinnor har i högre grad osäkra anställningar och sämre möjligheter att påverka hur deras arbetsdag ska se ut.
Kvinnor är de som har huvudansvaret för det obetalda arbetet som måste utföras, tex hämta och lämna på förskolan, ta hand om släktingar eller handla mat. Kvinnor lägger dubbelt så många timmar per vecka på hushållsarbete som män.
Man blir trött och man blir förbannad. Men vi ska använda och vända den ilskan och frustrationen till kamp. Kamp för kvinnors rättigheter.
Tack vare att kvinnor kämpat före oss har vi nu rätt att utbilda oss, att ta ett jobb, att rösta, att göra abort och rätt till barnomsorg med mera.
Kamp lönar sig. Det lönade sig då och det lönar sig nu.
I Malmö har vi bland annat bestämt att man ska ha rätt att arbeta heltid. Vi har bestämt att det ska göras arbetsvärderingar och låglönesatsningar.
Vi har bestämt att vi ska ha genuspedagogik för att ge våra ungar fler möjligheter än bara två.
Vi har bestämt att vi ska ha barnomsorg på obekväm arbetstid. Vi har bestämt att vi ska ge möjligheter så även papperslösa kvinnor ska kunna tas i mot av kvinnojourerna.
Vi har antagit en utvecklingsplan för att synliggöra och rätta till ojämställdhet i kommunen – såväl i sin roll som arbetsgivare som i servicen till Malmöborna.
Det krävs nämligen förändring – Malmö måste bli bättre. Och det här är möjligt tack vare er starka, stolta kämpande feminister.
Så jag säger tack, tack för att ni är här. Tillsammans ska vi kämpa, för aldrig, aldrig ger vi upp i kampen för kvinnors rättigheter.
Martina Nilsson (v)
Jämställdhetskommunalråd Malmö
tisdag 8 mars 2011
onsdag 2 mars 2011
Barn eller bilar
Denna debattartikel publicerades i gårdagens Sydsvenskan och har gett närmare 1000 reaktioner på nätet, där fler är positiva än negativa. I dagens Morgon i P4 diskuterades också frågan.
Malmö växer så det knakar och de flesta av stadens ytor är redan planerade in i minsta detalj. Den politiska majoriteten är överrens: vi vill inte sprida ut staden på den bördiga åkermarken utan istället låta den växa inåt. Med förtätning kan vi få in nästan 100 000 fler människor i staden. Det är otroligt spännande och intressant att fundera på var och hur dessa människor kan få plats. Malmö stad sätter nu i vår igång arbetet med en ny Översiktsplan. Den första delen är en diskussion om en planstrategi, det är då vi ska vädra våra visioner om framtidens Malmö. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är dags att börja omfördela ytorna. I en tät stad behövs inte bilen, stora delar av Malmö är inte ens planerad för biltrafik, vilket vi ska vara glada för, den täta staden har fördelar i form av korta transporter och närhet till allt.
Ett problem med den täta staden är att den kan verka statisk. Det är otroligt svårt att hitta ytor i innerstaden för nybyggnation, inte minst när det gäller förskolor, eftersom vi inte vill tumma på varken utomhus- eller inomhusmiljön för våra barn. Fler väljer att bo i innerstaden med barn, barn som behöver plats både i förskolor och på fritiden. Rekommendationen för en förskola säger ca 7,5 kvm per barn inomhus. Utomhusvistelsen kan vara i en närliggande park, om vi planerade förskolor med närhet till redan befintliga grönområden.
Vi i Vänsterpartiet skulle vilja undersöka vad som skulle hända om man planerade in människan istället för bilen och stängde av en del parkeringar och vissa av de stora motorvägsliknande gatorna som skär rakt genom vår stad. Amiralsgatan är ett exempel på en sådan gata. Inte nog med att luften är så dålig att den överskrider alla normer för föroreningar, den brer dessutom ut sig över en enorm yta. En personbil tar enligt experter mellan 25-30 kvm i anspråk. Detta eftersom den rör på sig, samtidigt som den ska ha möjlighet att också kunna parkeras. En ganska stor yta som skulle kunna användas till mycket. Att säga att bilen subventioneras av politiker är en underdrift. En bostadsrätt i centrala Malmö har ett snittpris på 20 000 kr/kvm, om varje bil tar upp 30 kvm blir detta 600 000 kr. En förskoleplats kostar ca 15000 kr per barn och år i hyra, en bil skulle med samma schablon kosta 60000 kr per år, det vill säga motsvarande fyra barns hyra. En lek med siffror givetvis, men att bygga bort bilen är intressant ur flera perspektiv.
I vår grannstad Köpenhamn har man under flera års tid kontinuerligt tagit bort parkeringsplatser och bilfiler för att använda den frigjorda ytan till annat. De har skapat nya cykelfiler, gågator och torg. Malmö borde studera dessa exempel. Ett exempel i Södra Innerstaden, där man har mycket svårt att hitta platser för etableringen av nya förskolor har man från stadsdelsfullmäktige utryckt att man vill undersöka möjligheterna till ett bilfritt Möllevången. Kristianstadgatan och Falsterbogatan, två gator med direkt anslutning till Folkets Park, dessa har idag stora parkeringsytor utefter planket som går runt parken. Om man planerade om dessa gator skulle man kunna få in förskolebyggnader här, med direkt anslutning till den otroligt kreativa miljön i Folkets Park.
När den nya spårvagnen nu planeras kommer behovet av bilar att minska ytterligare i staden. En spårvagn kan byggas inne i en stad, den är tyst och avgasfri. Våra stora trafikleder, Amiralsgatan, Lantmannagatan, Nobelvägen, Föreningsgatan m.fl. kan frigöras till andra projekt. Ett tankeexperiment är att vi stänger av någon gata för biltrafik, då öppnas ett helt nytt brett stråk för annan verksamhet. Detta går att jämföras med de ytor som frigjordes när medeltida städer tog bort sina bastiljoner. Där kunde man då bygga järnvägsstationer, sjukhus eller annan samhällsnyttig service på helt ”nya” ytor. Vi skulle idag kunna bygga förskolor och annan offentlig service på dessa ytor, om vi slutade planera in bilen i staden.
Ett exempel är Amiralsgatan som skär genom flera mindre grönområden som idag inte går att användas på grund av buller och dålig luft – Nobeltorget, Karlskronaplan, men också grönområden som redan används – Folkets park och Kungsgatan. Vid dessa platser skulle nya verksamheter kunna planeras in, låga byggnader som inte skuggar grannhusen, men som förtätar staden och gör den hållbar. Det skulle till och med finnas plats för en del nya bostadshus, platsen mittemot St Knuts Torg, vid Helsingborgsgatan och Spångatan, är ett exempel på en yta som idag knappt uppmärksammas av människor, eftersom den är ogästvänlig och bullrig. Cykel- och gångtrafiken och nya grönytor skulle givetvis också kunna byggas ut längs med dessa stråk. Den nya stadsbilden skulle öppna upp för en mängd nya uteserveringar och mötesplatser på platser som idag är omänskliga.
Malmö skulle kunna visa vägen för hur hållbar stadsplanering går till på riktigt. Bilarna i vår stad tar i anspråk den yta som saknas för att planera för våra barn. Är det inte dags att tänka om, prioritera annorlunda och våga fatta besluten som kommer att innebära en hållbar stad i framtiden?
Anders Skans (V), gruppledare i kommunfullmäktige
Magnus Welroos (V), vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden
Malmö växer så det knakar och de flesta av stadens ytor är redan planerade in i minsta detalj. Den politiska majoriteten är överrens: vi vill inte sprida ut staden på den bördiga åkermarken utan istället låta den växa inåt. Med förtätning kan vi få in nästan 100 000 fler människor i staden. Det är otroligt spännande och intressant att fundera på var och hur dessa människor kan få plats. Malmö stad sätter nu i vår igång arbetet med en ny Översiktsplan. Den första delen är en diskussion om en planstrategi, det är då vi ska vädra våra visioner om framtidens Malmö. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är dags att börja omfördela ytorna. I en tät stad behövs inte bilen, stora delar av Malmö är inte ens planerad för biltrafik, vilket vi ska vara glada för, den täta staden har fördelar i form av korta transporter och närhet till allt.
Ett problem med den täta staden är att den kan verka statisk. Det är otroligt svårt att hitta ytor i innerstaden för nybyggnation, inte minst när det gäller förskolor, eftersom vi inte vill tumma på varken utomhus- eller inomhusmiljön för våra barn. Fler väljer att bo i innerstaden med barn, barn som behöver plats både i förskolor och på fritiden. Rekommendationen för en förskola säger ca 7,5 kvm per barn inomhus. Utomhusvistelsen kan vara i en närliggande park, om vi planerade förskolor med närhet till redan befintliga grönområden.
Vi i Vänsterpartiet skulle vilja undersöka vad som skulle hända om man planerade in människan istället för bilen och stängde av en del parkeringar och vissa av de stora motorvägsliknande gatorna som skär rakt genom vår stad. Amiralsgatan är ett exempel på en sådan gata. Inte nog med att luften är så dålig att den överskrider alla normer för föroreningar, den brer dessutom ut sig över en enorm yta. En personbil tar enligt experter mellan 25-30 kvm i anspråk. Detta eftersom den rör på sig, samtidigt som den ska ha möjlighet att också kunna parkeras. En ganska stor yta som skulle kunna användas till mycket. Att säga att bilen subventioneras av politiker är en underdrift. En bostadsrätt i centrala Malmö har ett snittpris på 20 000 kr/kvm, om varje bil tar upp 30 kvm blir detta 600 000 kr. En förskoleplats kostar ca 15000 kr per barn och år i hyra, en bil skulle med samma schablon kosta 60000 kr per år, det vill säga motsvarande fyra barns hyra. En lek med siffror givetvis, men att bygga bort bilen är intressant ur flera perspektiv.
I vår grannstad Köpenhamn har man under flera års tid kontinuerligt tagit bort parkeringsplatser och bilfiler för att använda den frigjorda ytan till annat. De har skapat nya cykelfiler, gågator och torg. Malmö borde studera dessa exempel. Ett exempel i Södra Innerstaden, där man har mycket svårt att hitta platser för etableringen av nya förskolor har man från stadsdelsfullmäktige utryckt att man vill undersöka möjligheterna till ett bilfritt Möllevången. Kristianstadgatan och Falsterbogatan, två gator med direkt anslutning till Folkets Park, dessa har idag stora parkeringsytor utefter planket som går runt parken. Om man planerade om dessa gator skulle man kunna få in förskolebyggnader här, med direkt anslutning till den otroligt kreativa miljön i Folkets Park.
När den nya spårvagnen nu planeras kommer behovet av bilar att minska ytterligare i staden. En spårvagn kan byggas inne i en stad, den är tyst och avgasfri. Våra stora trafikleder, Amiralsgatan, Lantmannagatan, Nobelvägen, Föreningsgatan m.fl. kan frigöras till andra projekt. Ett tankeexperiment är att vi stänger av någon gata för biltrafik, då öppnas ett helt nytt brett stråk för annan verksamhet. Detta går att jämföras med de ytor som frigjordes när medeltida städer tog bort sina bastiljoner. Där kunde man då bygga järnvägsstationer, sjukhus eller annan samhällsnyttig service på helt ”nya” ytor. Vi skulle idag kunna bygga förskolor och annan offentlig service på dessa ytor, om vi slutade planera in bilen i staden.
Ett exempel är Amiralsgatan som skär genom flera mindre grönområden som idag inte går att användas på grund av buller och dålig luft – Nobeltorget, Karlskronaplan, men också grönområden som redan används – Folkets park och Kungsgatan. Vid dessa platser skulle nya verksamheter kunna planeras in, låga byggnader som inte skuggar grannhusen, men som förtätar staden och gör den hållbar. Det skulle till och med finnas plats för en del nya bostadshus, platsen mittemot St Knuts Torg, vid Helsingborgsgatan och Spångatan, är ett exempel på en yta som idag knappt uppmärksammas av människor, eftersom den är ogästvänlig och bullrig. Cykel- och gångtrafiken och nya grönytor skulle givetvis också kunna byggas ut längs med dessa stråk. Den nya stadsbilden skulle öppna upp för en mängd nya uteserveringar och mötesplatser på platser som idag är omänskliga.
Malmö skulle kunna visa vägen för hur hållbar stadsplanering går till på riktigt. Bilarna i vår stad tar i anspråk den yta som saknas för att planera för våra barn. Är det inte dags att tänka om, prioritera annorlunda och våga fatta besluten som kommer att innebära en hållbar stad i framtiden?
Anders Skans (V), gruppledare i kommunfullmäktige
Magnus Welroos (V), vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden
tisdag 1 mars 2011
Jämställdhet i Malmö - Vi ska bli bättre!
Det borde vara självklart att jag bedöms efter min föräldraförmåga vid en vårdnadstvist med samma krav oavsett om jag är mamma eller pappa. Det borde vara självklart jag har samma karriärmöjligheter oavsett vilket kön jag har. Det borde vara självklart att både kill- och tjejlagen ges de bra träningstiderna i sporthallen. Det borde vara självklart att jag har lika lätt att bli beviljad hemtjänstinsats oavsett om jag som vårdtagare är man eller kvinna.
Men det här är tyvärr inte självklarheter. Det visar undersökningar från olika kommuner i Sverige som har valt att titta på hur det egentligen står till med jämställdheten. Kön spelar roll. Vi bedöms, bemöts och ges olika möjligheter och rättigheter beroende på om vi är män eller kvinnor. Det görs slentrianmässigt, ofta i det tysta, omedvetna och fördolda. Vi ges olika makt, inflytande och resurser. Men det räcker nu. Vi har sagt att vi ska bli bättre i Malmö.
I Malmö har Vänsterpartiet sett till att kommunen tagit fram en utvecklingsplan för jämställdhetsarbetet. I Malmö ska kommunen vara en jämställd arbetsgivare och ge likvärdig service till alla kvinnor och män, tjejer och killar oavsett bakgrund. Det är ett massivt och intensivt arbete som nu hela kommunen ska jobba med. Första steget handlar om att synliggöra hur vi gör och granska kommunens verksamhet. Vi ska ta fram grundläggande fakta om hur det ser ut, bland annat genom att ta fram individbaserad könsuppdelad statistik, som syftar till att synliggöra kvinnor och mäns olika förutsättningar, livsvillkor och behov.
Men det räcker naturligtvis inte bara med att ta fram statistiken. Den ska utgöra underlag för jämställdhetsanalyser, mål och åtgärder. För att kunna göra jämställdhetsanalyser krävs utbildning och kunskap. Och utbildning av kommunens personal och förtroendevalda är en del av utvecklingsplanen.
Kommunen ska också arbeta med att ha en jämställd budget - det handlar om att synliggöra kvinnor och män i olika grupper (tex etnicitet och klass) bakom siffrorna i en budget. Vi ska visa och redogöra hur resurserna fördelas. Offentliga medel ska inte fördelas på ett orättvist och diskriminerande sätt. Jämställdhets arbetet ska integreras i all kommunal verksamhet och arbetet med utvecklingsplanen ska ständigt följas upp och rapporteras.
Arbetet med utvecklingsplanen kanske kan låta tekniskt och byråkratiskt men i praktiken innebär det bland annat att den unga tjej som kommer i kontakt med socialtjänsten inte slentrianmässigt ska erbjudas samtal som insats. I Malmö ska hon istället utifrån sina behov få den stödinsats som passar just henne.
I praktiken innebär det att förskolelärarna i Malmö inte slentrianmässigt lär pojkar och flickor att leka med olika saker, utan istället lär våra barn såväl den omvårdande leken med dockan som den äventyrliga klätterleken på gården. I Malmö ska våra förskolor ge våra barn hundra möjligheter istället för bara två.
I praktiken innebär det också en satsning på kollektivtrafiken. Fler kvinnor än män använder sig av kollektivtrafiken men mest resurser satsas på biltrafiken. Generellt sätt rör sig kvinnor närmre hemmet än män, arbetar deltid och arbetar mest på obekväm arbetstid. Genom att öka tillgängligheten förbättrar vi individers möjligheter att delta i samhället och ger dem större makt att styra över sina liv.
I praktiken ska det även inom de kvinnligt dominerade yrkeskategorierna erbjudas heltidstjänster, inflytandet över arbetssituationen ska öka även för hemtjänstpersonalen och dessutom ska manlig personal aktivt uppmuntras till att ta föräldraledigt.
Det som borde vara självklart - att alla kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv – är tyvärr inte det. Men jag är stolt och glad över att kunna säga att Vänsterpartiet har lyckats få Malmö att ta steg i rätt riktning för att kunna bli en jämställd kommun.
Martina Nilsson (v)
Jämställdhetskommunalråd i Malmö
Men det här är tyvärr inte självklarheter. Det visar undersökningar från olika kommuner i Sverige som har valt att titta på hur det egentligen står till med jämställdheten. Kön spelar roll. Vi bedöms, bemöts och ges olika möjligheter och rättigheter beroende på om vi är män eller kvinnor. Det görs slentrianmässigt, ofta i det tysta, omedvetna och fördolda. Vi ges olika makt, inflytande och resurser. Men det räcker nu. Vi har sagt att vi ska bli bättre i Malmö.
I Malmö har Vänsterpartiet sett till att kommunen tagit fram en utvecklingsplan för jämställdhetsarbetet. I Malmö ska kommunen vara en jämställd arbetsgivare och ge likvärdig service till alla kvinnor och män, tjejer och killar oavsett bakgrund. Det är ett massivt och intensivt arbete som nu hela kommunen ska jobba med. Första steget handlar om att synliggöra hur vi gör och granska kommunens verksamhet. Vi ska ta fram grundläggande fakta om hur det ser ut, bland annat genom att ta fram individbaserad könsuppdelad statistik, som syftar till att synliggöra kvinnor och mäns olika förutsättningar, livsvillkor och behov.
Men det räcker naturligtvis inte bara med att ta fram statistiken. Den ska utgöra underlag för jämställdhetsanalyser, mål och åtgärder. För att kunna göra jämställdhetsanalyser krävs utbildning och kunskap. Och utbildning av kommunens personal och förtroendevalda är en del av utvecklingsplanen.
Kommunen ska också arbeta med att ha en jämställd budget - det handlar om att synliggöra kvinnor och män i olika grupper (tex etnicitet och klass) bakom siffrorna i en budget. Vi ska visa och redogöra hur resurserna fördelas. Offentliga medel ska inte fördelas på ett orättvist och diskriminerande sätt. Jämställdhets arbetet ska integreras i all kommunal verksamhet och arbetet med utvecklingsplanen ska ständigt följas upp och rapporteras.
Arbetet med utvecklingsplanen kanske kan låta tekniskt och byråkratiskt men i praktiken innebär det bland annat att den unga tjej som kommer i kontakt med socialtjänsten inte slentrianmässigt ska erbjudas samtal som insats. I Malmö ska hon istället utifrån sina behov få den stödinsats som passar just henne.
I praktiken innebär det att förskolelärarna i Malmö inte slentrianmässigt lär pojkar och flickor att leka med olika saker, utan istället lär våra barn såväl den omvårdande leken med dockan som den äventyrliga klätterleken på gården. I Malmö ska våra förskolor ge våra barn hundra möjligheter istället för bara två.
I praktiken innebär det också en satsning på kollektivtrafiken. Fler kvinnor än män använder sig av kollektivtrafiken men mest resurser satsas på biltrafiken. Generellt sätt rör sig kvinnor närmre hemmet än män, arbetar deltid och arbetar mest på obekväm arbetstid. Genom att öka tillgängligheten förbättrar vi individers möjligheter att delta i samhället och ger dem större makt att styra över sina liv.
I praktiken ska det även inom de kvinnligt dominerade yrkeskategorierna erbjudas heltidstjänster, inflytandet över arbetssituationen ska öka även för hemtjänstpersonalen och dessutom ska manlig personal aktivt uppmuntras till att ta föräldraledigt.
Det som borde vara självklart - att alla kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv – är tyvärr inte det. Men jag är stolt och glad över att kunna säga att Vänsterpartiet har lyckats få Malmö att ta steg i rätt riktning för att kunna bli en jämställd kommun.
Martina Nilsson (v)
Jämställdhetskommunalråd i Malmö
Bortkastade pengar
Vi ser ofta fel i systemet med privata skolor. Ett nu aktuellt är att Malmö stad tvingas att betala ut närmare 14 miljoner kronor till de privata förskolorna och skolorna i Malmö. Anledningen till denna utbetalning är bland annat att Malmö stad under 2010 satsade pengar på en upprustning av skolornas IT-kapacitet. Nu tvingar alltså lagen, som ironiskt nog heter Bidrag på lika villkor, att de privata får motsvarande summa utan krav på motprestation. Utbetalningen sker i efterhand och kan användas till kommande pedagogisk verksamhet eller vinst i de privata skolbolagen, de pengarna kan mycket väl skickas till något skatteparadis. Ska det vara på lika villkor borde ju lagen ställa krav på att de privata förskolorna och skolorna ska göra motsvarande kvalitetssatsningar i sin verksamhet. Det absurda i dagens situation är att lagen gör att en satsning för ökad måluppfyllelse i de kommunala skolorna per automatik kostar extra resurser till de privata skolorna som bara kan lägga på hög om de inte har några ambitioner. Offentligt finansierad verksamhet borde drivas i offentlig regi men ett minimun är att en motprestation krävs av de privata för att få del av extrapengar.
Anders Skans (V)
Anders Skans (V)
tisdag 15 februari 2011
Fler inte färre hyresrätter!
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tycker att hyresrätten ska försvinna från innerstaden (läs DN, Skånskan m.fl.). Högerpolitiken visar sitt rätta ansikte, det är bara de rika som ska få bo i innerstäderna och de som vill ha en hyreslägenhet ska flytta ut i förorterna. Moderat klasspolitik kan inte vara tydligare. Reinfeldts argument är minst sagt lite krystade. Han påstår att hyresrätten inte fungerar, men då finns det ju alternativ. I Malmö har vi infört en bostadsförmedling som fördelar lediga hyreslägenheter. Är det problem med mygel kring lägenheter lagstifta om en obligatorisk bostadsförmedling i varje kommun. Vi har bostadsbrist i våra storstäder, vi behöver fler billiga hyresrätter, en bostadspolitik måste bygga på detta faktum. Bygg billiga hyresrätter och få Reinfeldt själv att flytta ut från regeringskansliet i Stockholms innerstad.
Anders Skans (V)
Anders Skans (V)
måndag 14 februari 2011
Stoppa segregationen
Från Skånskan: Likvärdigheten minskar i svensk skola – dags att byta skolpolitik?Larmrapporterna brukar avlösa varandra inom skolans område när den borgerliga regeringen ska proklamera sina nya skolreformer. Men när PISA 2009 presenterades har de stora rubrikerna uteblivit. Det rapporten slår fast är att Sverige tillhör ett av de fyra länder där resultaten i läsförståelse har minskat sedan år 2000. Det mönster som går att skönja är att försämringen drabbar de svaga mest. Skolan sviker de som behöver den mest. Sverige är nu det land där spridningen i läskunnighet är störst i hela Norden. Att pojkarnas läskunnighet minskar mer än flickornas är också fastlagt. PISA jämför länders resultat där skolsystemen sinsemellan är väldigt olika. Statistiken ska såklart därför granskas kritiskt. Exempelvis är det ju så att svensk skola har mångfalt fler elever i behov av undervisning i svenska som andraspråk än vad Finland har som brukar ha bland de högsta resultaten i undersökningarna. Inte desto mindre är det viktigt att ta utvecklingen på allvar. Att Sverige inte längre intar en topposition när det gäller likvärdighet i skolsystemet är däremot alarmerande. Det är dessutom svårare att slå ifrån sig. Enligt PISA beror detta inte på att de andra länderna har kommit ikapp utan att svensk skolas likvärdighet har försämrats. Både avseende skillnaderna mellan hög- och lågpresterande elever och mellan hög- och lågpresterande skolor. Skolutvecklingen sedan friskolereformen (1992) genomfördes, har alltså lett till att den förr så enhetliga svenska skolan med hög likvärdighet har slagits sönder och ersatts med ett gytter av "fria val". I efterhand kan man se att det enbart har gynnat de som redan innan klarade skolan galant. Segregationen leder till att de svagaste eleverna får det än svårare. En bra skola är en skola där alla olika elever och människor möts och utvecklas. En miljö där man lär sig i samverkan med varandra. Skolan ska vara likvärdig – inte likadan – oavsett var man går. En likvärdig skola ska kompensera för de olikheter eleverna har. En likvärdig skola ska minska betydelsen av ens sociala tillhörighet eller kön – inte göra betydelsen större. När elever inte klarar av sin utbildning är det skolan som har misslyckats inte den enskilda individen. I Malmö vill vi i Vänsterpartiet tillsammans i den rödgröna majoriteten införa en gymnasieorganisation med ett blandat programutbud på våra kommunala gymnasieskolor för att på så sätt göra möten mellan olika elever möjliga. De erfarenheter som finns från samarbetet mellan högstadieskolan Linné- och Kroksbäcksskolan visar att det är möjligt. Eleverna från Kroksbäck höjde sina betyg i en miljö där olika elever möts och sporrar varandra, medan eleverna från Limhamn behöll sina resultat. Med en segregerad skola får vi bara förlorare. I en likvärdig skola stärks de elever som behöver mer stöd. De svagare eleverna förlorar på segregationen, medan de redan starka eleverna fortsätter att prestera bra. Att bryta uppdelningen mellan hög- och lågpresterande skolor är en viktig nyckel till att ge alla barn och unga i Malmö en bra skola och start i livet. Frågan är vad regeringen gör? Vägen med fler valmöjligheter och segregation tycks ha nått vägs ände.
Annika Nilsson (V)
Annika Nilsson (V)
fredag 4 februari 2011
Det är VÅR festival
Malmöfestivalen ett diskuterat fenomen. Jag som malmöbo sedan 25 år och festivalbesökare sedan lika lång tid tillbaka har några tankar. Malmöfestivalen är en mötesplats för oss som tycker Malmö är en häftig del av det internationella samhället. Jag har varit på Malmöfestivalen de flesta dagar under 25 år. Mina barn har vuxit upp med Malmöfestivalen. Grunden för Malmöfestivalen är mötet mellan människor. Malmöfestivalen är det oväntade, mötet med Rai-musiken en sen kväll på Gustav Adolfstorg, det lokala 60-talsbandet, den Kubanska orkestern eller kören från Angola. Minnena är många men att omvandla festivalen till en happening för att tillfredställa festivalarrangörerna är helt fel väg. Malmöfestivalen är malmöbornas festival, där vill vi träffas, där vill våra barn träffas. Det är Malmöfestivalens framtid, den framtid som vi vill ha med mötesplatser för malmöborna.
Anders Skans (V)
Anders Skans (V)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)