Debatten om skolan tar ofta utgångspunkt i egna erfarenheter. Alla har vi haft erfarenheter av skolan. Dessa tolkas och värderas olika. Jag är utbildad förskollärare, specialpedagog och har en licentiatexamen i pedagogik. Nu är jag tjänstledig från mitt lärarjobb för det politiska uppdraget som gruppledare för Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp i Malmö. Min utgångspunkt för skoldebatt är baserad på professionella erfarenheter, kunskap om forskningsläget samt politisk vilja till förändring av skolan. Det finns ett politiskt ansvar för skolan likaväl som det finns ett professionellt ansvar. Det är viktigt att skilja på politisk styrning och professionellt yrkesutövande.
(Denna artikel har publicerats i Skola och samhälle, Lärarnas tidning och i Efter Arbetet i lite olika redigerad form.)
Skolpolitik på lokalnivå är svårt idag när regeringen detaljstyr skolan. Det intressanta är att den styrningen inte visar på en förståelse av behovet av mer likvärdighet, utan tvärtom. I Malmö, där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet styr kommunen, betonas en skolutveckling på vetenskaplig grund i den politiska överenskommelse som gjorts mellan de tre partierna. Det kan låta som en självklarhet att skolan ska utvecklas på vetenskaplig grund, men det är ingen okontroversiell synpunkt i den politiska debatten. De borgerliga partierna i Malmö avfärdar den forskning som motsäger deras politiska visioner för skolan som politisk forskning. Denna typ av politiska uttalande försvårar arbetet för lärarna i skolan. När forskningen ifrågasätts i den offentliga debatten skapar det osäkerhet. Det är en sak att inte all forskning är entydig, men det är oroande när forskning avfärdas med politiskt tyckande utan underbyggda motargument.
Symbolfråga
Skoldebatten har de senaste åren präglats av ett antal symbolfrågor. En av dessa är betygen. Alla som vill problematisera betygsfrågan beskylls för att vilja ha en flumskola utan krav. I forskning om framgångsfaktorer i skolan, t.ex. John Hatties meta-studie (2009) som omfattar över 200 miljoner elever, framkommer att läxor, betyg och nivågruppering inte är speciellt effektiva åtgärder för att förbättra resultaten, ändå dominerar dessa förslag i debatten. Summativa bedömningar, betyg, som talar om vad man presterat ger inte positiva effekter på resultaten, den formativa bedömningen däremot är en framgångsfaktor. Lärare som kan förklara för eleverna vad de ska arbeta vidare med ger goda resultat för lärandet. De som har en politisk vilja att införa mer betyg har svårt att ta in forskningsresultat som problematiserar betygsfrågan.
Vad påverkar resultaten?
Studerar vi Skolverkets kunskapsöversikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola (2009) så finns där tre faktorer som betonas som betydelsefulla för skolresultaten. Det är den sociala segregeringen, nivågrupperingen och individualiseringen som är de stora problemen. Segregeringen genom det så kallade fria skolvalet är en faktor som påverkar resultaten negativt i grundskolan. Vi vet att de föräldrar som i första hand väljer privata skolor är mer resursstarka än de som går i de kommunala skolorna. Vi vet att många privata skolor väljer bort elever som kräver extra resurser, genom att övertala föräldrarna att flytta barnen till de kommunala skolorna med argument att det är där extra resurserna finns. Exemplen på detta är många, inte minst här i Malmö. Vi vet också genom undersökningar av bland annat Sveriges Radio att privata skolor väljer bort elever med funktionshinder. Listan kan göras lång på den kunskap vi har om hur skillnaderna i elevsammansättningen ser ut. Det finns en spännvidd i skolornas elevsammansättning från de elever som klarar målen utan någon undervisning alls, till de som inte klarar målen trots extremt många extraresurser. De kommunala skolornas andel elever i behov av extra stöd ökar när de resursstarka eleverna flyttar.
Det politiska uppdraget
Skolverkets forskningsöversikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola (2009) är en bra grund för politiska prioriteringar inom skolpolitiken. Det är en politisk uppgift att utjämna skillnader i villkor för barnen. I Malmö finns en strävan att fördela resurserna till skolorna utifrån socioekonomiska faktorer. Denna fördelning sker inte på individbasis, utan till skolor. En skola i en stadsdel med en stor andel elever som lever i socioekonomiskt resurssvaga familjer har ett svårare uppdrag och får mer resurser. En fördelning av resurser utifrån strukturella faktorer kritiseras av de borgerliga politikerna som vill fördela utifrån individ. Kommuner som vill utjämna skillnader i förutsättningar motarbetas av lagstiftningen. Lagen om hur resurser ska fördelas till privata skolor, Bidrag på lika villkor (SOU 2008:8), försvårar en resursfördelning utifrån de faktorer som forskningen lyfter fram som betydelsefulla för skolornas resultat. Lagen säger att ersättningen som betalas ut från kommunen till de privata skolorna ska följa ett genomsnitt i kommunen, utan hänsyn till de strukturella faktorerna som påverkar skolresultaten. Det motverkar möjligheten att förbättra resultaten på de skolor som har de svåraste uppdragen. Det ideologiska vurmandet för privata alternativ tar överhanden framför intresset att uppnå bättre skolresultat.
Solidaritet eller segregation?
Analysen av den senaste PISA-undersökningen visar att genomsnittsresultatet i Sverige dras ned av att de elever som presterar lägst resultat har försämrat sina resultat. Det är ett av de stora problemen i svensk grundskola. Även Skolverket påpekar i ett antal rapporter att den svenska skolan har blivit mindre likvärdig, och det fria skolvalet är en bidragande orsak till detta. En likvärdig skola kräver en resursfördelning som ser till barnens hela livssituation för att motverka att skillnaderna i skolresultat ökar. Här kommer den politiska dimensionen in i skoldebatten. Politiken ska staka ut vägen och ge lärarna möjligheter att utföra sitt uppdrag. Det politiska valet står mellan en mer segregerad skola med allt lägre resultat och en mer jämlik skola som byggs utifrån forskning kring framgångsfaktorer. Min vision är en skola där såväl politiska beslut som didaktiska val i skolan utgår från forskning för att uppnå en skola som inte förstärker utan utjämnar skillnader.
Anders Skans (V)
tisdag 29 mars 2011
måndag 28 mars 2011
Äntligen rätt till förskola på natten
Malmö kommunfullmäktige har äntligen tagit beslut om att erbjuda förskola på obekväm arbetstid, inklusive natt. Det är inte en dag för sent och något som kommer att underlätta enormt för många människor i Malmö. Rätten till en utbyggd, pedagogiskt kvalitativ och bra förskola är en rättighet för barnen och en viktig jämställdhetsfråga i samhället.
I en rapport som Kommunal nyligen släppte uppgav en tredjedel av de tillfrågade kvinnorna att de inte kan arbeta heltid enbart på grund av öppettiderna inom barnomsorgen. Rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid handlar om möjligheten till ekonomisk självständighet för kvinnor. Detta är enkelt att se, eftersom så många som 45 procent av LO:s kvinnor arbetar på obekväma arbetstider. Förskola på obekväm arbetstid handlar om att trygga kvinnors rätt till egen försörjning. År 2010 levde 25 procent av gruppen ensamstående kvinnor med barn under den relativa fattigdomsgränsen. Ökad tillgänglighet till barnomsorg på obekväm arbetstid är en åtgärd för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden, men inte den enda. Många anställningar inom de kvinnligt dominerade sektorerna är tillfälliga och anknytningen till arbetsmarknaden är svag. Vardagen för många kvinnor är plötsliga schemaändringar och arbetserbjudanden som man inte kan tacka nej till. Det räcker inte med att skapa bättre förutsättningar till barnomsorg. Ytterligare insatser måste ske, bland annat i form av rätt till fasta jobb på heltid, vilket är något som den politiska majoriteten i Malmö arbetar för dagligen. Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid är ibland också en förutsättning för att många kvinnor skall kunna ta sig ur destruktiva förhållanden.
Det är alltid samhällets ansvar att möta människors behov av välfärd. Detta är ett steg i riktning mot att minska de ökande klass- och könsklyftorna.
Hanna Gedin (V) publicerad i Sydsvenskan
I en rapport som Kommunal nyligen släppte uppgav en tredjedel av de tillfrågade kvinnorna att de inte kan arbeta heltid enbart på grund av öppettiderna inom barnomsorgen. Rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid handlar om möjligheten till ekonomisk självständighet för kvinnor. Detta är enkelt att se, eftersom så många som 45 procent av LO:s kvinnor arbetar på obekväma arbetstider. Förskola på obekväm arbetstid handlar om att trygga kvinnors rätt till egen försörjning. År 2010 levde 25 procent av gruppen ensamstående kvinnor med barn under den relativa fattigdomsgränsen. Ökad tillgänglighet till barnomsorg på obekväm arbetstid är en åtgärd för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden, men inte den enda. Många anställningar inom de kvinnligt dominerade sektorerna är tillfälliga och anknytningen till arbetsmarknaden är svag. Vardagen för många kvinnor är plötsliga schemaändringar och arbetserbjudanden som man inte kan tacka nej till. Det räcker inte med att skapa bättre förutsättningar till barnomsorg. Ytterligare insatser måste ske, bland annat i form av rätt till fasta jobb på heltid, vilket är något som den politiska majoriteten i Malmö arbetar för dagligen. Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid är ibland också en förutsättning för att många kvinnor skall kunna ta sig ur destruktiva förhållanden.
Det är alltid samhällets ansvar att möta människors behov av välfärd. Detta är ett steg i riktning mot att minska de ökande klass- och könsklyftorna.
Hanna Gedin (V) publicerad i Sydsvenskan
torsdag 24 mars 2011
Solidaritet med de fattigaste barnen
Välfärden i Malmö är orättvist fördelad. De allt mer utbredda klassklyftorna innebär att var tredje barn i Malmö lever i relativ fattigdom Detta beror till största delen på att statens trygghetssystem har urholkats. Alla lägsta nivåer i a-kassa, föräldraförsäkring med flera trygghetssystem har varit oförändrade under många år. Samtidigt som allt fler lever på inkomster av dessa lägsta nivåerna. Att höja lägsta nivåerna är viktigt för de fattiga barnens situation.
När våra trygghetssystem, a-kassa, föräldraförsäkring, socialbidrag urholas hamnar allt fler människor i mycket ekonomiskt knappa situationer. Grundnivån i föräldraförsäkringen är 180 kronor per dag, vilken ensamstående förälder med barn kan leva på det? I debatten talas om tak och ersättningsnivåer men allt fler lever på de lägsta nivåerna, en solidarisk fördelningspolitik bygger på att i första hand satsa på dem med lägst inkomster.
I Malmö har den rödgröna majoriteten stoppat olika smygavgifter i skolan under protester från den borgerliga oppositionen. Vi har beslutat att utplåna de ofrivilliga deltidsanställningarna och verka för jämställda löner i Malmö stad. Allt hjälper de fattigaste barnen i Malmö men det behövs mer, trygghetssystemen måste stärkas för de svagaste grupperna.
Anders Skans (V)
När våra trygghetssystem, a-kassa, föräldraförsäkring, socialbidrag urholas hamnar allt fler människor i mycket ekonomiskt knappa situationer. Grundnivån i föräldraförsäkringen är 180 kronor per dag, vilken ensamstående förälder med barn kan leva på det? I debatten talas om tak och ersättningsnivåer men allt fler lever på de lägsta nivåerna, en solidarisk fördelningspolitik bygger på att i första hand satsa på dem med lägst inkomster.
I Malmö har den rödgröna majoriteten stoppat olika smygavgifter i skolan under protester från den borgerliga oppositionen. Vi har beslutat att utplåna de ofrivilliga deltidsanställningarna och verka för jämställda löner i Malmö stad. Allt hjälper de fattigaste barnen i Malmö men det behövs mer, trygghetssystemen måste stärkas för de svagaste grupperna.
Anders Skans (V)
torsdag 17 mars 2011
Kärnkraften är inte lösningen
Det är nu 32 år sedan Harrisburg-olyckan och 25 år sedan Tjernobyl-olyckan, dessutom är det 31 år sedan folkomröstningen i Sverige om kärnkraften. Det är många som inte minns dessa men ny påminns vi igen när det sker en ny katastrof i Japan.
Kärnkraften har inte blivit säkrare, det är fortfarande en skrämmande farlig verksamhet. Katastrofen i de japanska kärnkraftverken orsakades egentligen inte av vare sig jordbävning eller tsunami. Orsaken var strömavbrott som orsakades av naturkatastrofen. Strömavbrott kan ske var som helst, även i Sverige. Byggs kärnkraftverk som energikälla så måste man kalkylera med olyckorna.
I debatten inför den svenska kärnkraftsomröstningen framfördes de alternativa energikällorna som Nej-sidans alternativ. Den bedrägliga linje 2 som först skulle bygga ut och sedan avveckla med förnuft, stödd av folkpartiet och socialdemokraterna, menade att kärnkraften behövdes först innan de alternativa byggdes ut. Vad vi nu vet är att under de 30 år som gått har mer resurser satsats på utveckling och reparationer av kärnkraften än på alternativen. Hade vi lagt resurser på förnyelsebara energikällor och på energieffektivisering i samma utsträckning som pengar lagts på kärnkraft skulle vi kunna haft ett kärnkraftsfritt samhälle idag. Att skrota kärnkraften innebär inte att satsa på fossila bränslen, de ska också avvecklas om vi ska kunna bygga ett hållbart samhälle.
Ett litet exempel på energieffektivisering är att all el som förbrukas genom stand-by funktioner i Europa motsvarar 2-3 kärnkraftverk. Den bästa kilowatt-timme är den som inte förbrukas. Vi behöver en ny energipolitisk debatt där betoningen ligger på framtida teknik och hållbara energisnåla system, inte gårdagens livsfarliga kärnteknik.
Anders Skans (V)
Kärnkraften har inte blivit säkrare, det är fortfarande en skrämmande farlig verksamhet. Katastrofen i de japanska kärnkraftverken orsakades egentligen inte av vare sig jordbävning eller tsunami. Orsaken var strömavbrott som orsakades av naturkatastrofen. Strömavbrott kan ske var som helst, även i Sverige. Byggs kärnkraftverk som energikälla så måste man kalkylera med olyckorna.
I debatten inför den svenska kärnkraftsomröstningen framfördes de alternativa energikällorna som Nej-sidans alternativ. Den bedrägliga linje 2 som först skulle bygga ut och sedan avveckla med förnuft, stödd av folkpartiet och socialdemokraterna, menade att kärnkraften behövdes först innan de alternativa byggdes ut. Vad vi nu vet är att under de 30 år som gått har mer resurser satsats på utveckling och reparationer av kärnkraften än på alternativen. Hade vi lagt resurser på förnyelsebara energikällor och på energieffektivisering i samma utsträckning som pengar lagts på kärnkraft skulle vi kunna haft ett kärnkraftsfritt samhälle idag. Att skrota kärnkraften innebär inte att satsa på fossila bränslen, de ska också avvecklas om vi ska kunna bygga ett hållbart samhälle.
Ett litet exempel på energieffektivisering är att all el som förbrukas genom stand-by funktioner i Europa motsvarar 2-3 kärnkraftverk. Den bästa kilowatt-timme är den som inte förbrukas. Vi behöver en ny energipolitisk debatt där betoningen ligger på framtida teknik och hållbara energisnåla system, inte gårdagens livsfarliga kärnteknik.
Anders Skans (V)
onsdag 16 mars 2011
Mer barnkultur!
Idag invigs ett av Malmös verkliga flaggskepp, barn- och ungdomsfilmfestivalen, BUFF som i över två decennier gett oss en fantastisk filmfestival. Festivalen ger bland mycket annat alla Malmös barn och unga via skolan en unik möjlighet att under ett par dagar se makalöst bra film tillsammans här i Malmö.
Vi som tror och ser den enorma kraft kulturen kan ha för att förändra samhällen och skapa mänskligare platser kan inte annat än buga oss inför det faktum att 13 000 platser under fyra dagar fylls med i huvudsak barn- och unga för att få uppleva, känna, höra och se högkvalitativ film.
Tillgång till kultur är och måste vara en mänsklig rättighet, därför är det avgörande att jämna ut de skillnader som finns i såväl användandet som deltagandet i den kultur som finns i Malmö. Kulturen skall helt enkelt vara tillgänglig för alla. Exempelvis film kan möjliggöra möten och diskussioner mellan människor oavsett klass och etnisk bakgrund. Det är också i detta perspektiv vi måste se BUFF och dess framgångsrika arbete med att sprida barn- och ungdomsfilm.
Idag finns det många människor som inte kan ta del av Malmös breda kulturutbud. Speciellt hårt drabbade är barnen. Rädda Barnen slår i sina rapporter fast att klyftorna ökar mellan de rikaste och fattigaste barnfamiljerna i Sverige. I Malmö är klyftan störst. Dessa problem har inte uppkommit av en slump, utan är en konsekvens av en ekonomisk och social politik som leder till att föräldrars arbetslöshet i stor utsträckning även drabbar barnen. Barnfattigdomen i Malmö omfattar drygt 30 % av alla barn och skillnaderna är enorma över vår stad. År 2008 omfattade barnfattigdomen 61,5 % av barnen i Rosengård och 10,6 % av barnen i Limhamn/Bunkeflo. Inte bara, men också ekonomin hindrar många barn och vuxna att delta i fritidsaktiviteter som idrott och kultur.
En kommunalt finansierad kulturverksamhet som riktar sig till alla oavsett plånbok är avgörande för att ge alla barn- och unga de upplevelser och möjligheter de har rätt till. Genom mycket låga eller inga avgifter alls skall alla kunna uppleva musik, konst, film och teater eller ta del av vårt kulturarv på museerna. Kampen för att tillgängligöra kulturen handlar om allt från minska trösklarna in i våra kulturinstitutioner genom sänkta avgifter, utvecklat arbete med visningar till ett breddat deltagande i kulturskolans verksamheter och att stödja det fria kulturlivet över hela staden.
Detta är bara ett par av de många anledningar till att vi känner en sådan stolthet över verksamheter som BUFF. Den arena som där erbjuds sätter inte bara barn- och unga i centrum utan ger också alla möjlighet att ta del av filmen på lika villkor.
Ett led i att understryka betydelsen av kultur till barn och unga, men också visa vår uppskattning för BUFF, är att kulturnämnden beslutat föreslå kommunfullmäktige att fördubbla prissumman för Malmö Stads barnfilmspris från 50 000 till 100 000 SEK. Det är ett första liten symbolisk handling i att skapa ännu bättre förutsättningar för alla barns rätt till en bred repertoar av kultur oavsett social, kulturell och etnisk bakgrund.
Daniel Sestrajcic,V, ordförande i kulturnämnden Malmö
Hanna Thomé, V, kommunalråd med ansvar för kultur och antidiskriminering, Malmö
(Publicerad i Skånskan)
Vi som tror och ser den enorma kraft kulturen kan ha för att förändra samhällen och skapa mänskligare platser kan inte annat än buga oss inför det faktum att 13 000 platser under fyra dagar fylls med i huvudsak barn- och unga för att få uppleva, känna, höra och se högkvalitativ film.
Tillgång till kultur är och måste vara en mänsklig rättighet, därför är det avgörande att jämna ut de skillnader som finns i såväl användandet som deltagandet i den kultur som finns i Malmö. Kulturen skall helt enkelt vara tillgänglig för alla. Exempelvis film kan möjliggöra möten och diskussioner mellan människor oavsett klass och etnisk bakgrund. Det är också i detta perspektiv vi måste se BUFF och dess framgångsrika arbete med att sprida barn- och ungdomsfilm.
Idag finns det många människor som inte kan ta del av Malmös breda kulturutbud. Speciellt hårt drabbade är barnen. Rädda Barnen slår i sina rapporter fast att klyftorna ökar mellan de rikaste och fattigaste barnfamiljerna i Sverige. I Malmö är klyftan störst. Dessa problem har inte uppkommit av en slump, utan är en konsekvens av en ekonomisk och social politik som leder till att föräldrars arbetslöshet i stor utsträckning även drabbar barnen. Barnfattigdomen i Malmö omfattar drygt 30 % av alla barn och skillnaderna är enorma över vår stad. År 2008 omfattade barnfattigdomen 61,5 % av barnen i Rosengård och 10,6 % av barnen i Limhamn/Bunkeflo. Inte bara, men också ekonomin hindrar många barn och vuxna att delta i fritidsaktiviteter som idrott och kultur.
En kommunalt finansierad kulturverksamhet som riktar sig till alla oavsett plånbok är avgörande för att ge alla barn- och unga de upplevelser och möjligheter de har rätt till. Genom mycket låga eller inga avgifter alls skall alla kunna uppleva musik, konst, film och teater eller ta del av vårt kulturarv på museerna. Kampen för att tillgängligöra kulturen handlar om allt från minska trösklarna in i våra kulturinstitutioner genom sänkta avgifter, utvecklat arbete med visningar till ett breddat deltagande i kulturskolans verksamheter och att stödja det fria kulturlivet över hela staden.
Detta är bara ett par av de många anledningar till att vi känner en sådan stolthet över verksamheter som BUFF. Den arena som där erbjuds sätter inte bara barn- och unga i centrum utan ger också alla möjlighet att ta del av filmen på lika villkor.
Ett led i att understryka betydelsen av kultur till barn och unga, men också visa vår uppskattning för BUFF, är att kulturnämnden beslutat föreslå kommunfullmäktige att fördubbla prissumman för Malmö Stads barnfilmspris från 50 000 till 100 000 SEK. Det är ett första liten symbolisk handling i att skapa ännu bättre förutsättningar för alla barns rätt till en bred repertoar av kultur oavsett social, kulturell och etnisk bakgrund.
Daniel Sestrajcic,V, ordförande i kulturnämnden Malmö
Hanna Thomé, V, kommunalråd med ansvar för kultur och antidiskriminering, Malmö
(Publicerad i Skånskan)
tisdag 8 mars 2011
Tal internationella kvinnodagen
4400 kr i månaden, så mycket skiljer sig snittlönen åt mellan kvinnor och män.
En lön som inte bara påverkar just nu i lönekuvertet utan som kommer påverka min A-kassa om jag blir arbetslös, min föräldrapenning om jag får barn och min pension när jag blir gammal.
Kvinnor har dåliga löner och dåliga arbetsvillkor. Nästan hälften av LO-kvinnorna arbetar deltid. Nästan hälften har oregelbundna arbetstider. Kvinnor har i högre grad osäkra anställningar och sämre möjligheter att påverka hur deras arbetsdag ska se ut.
Kvinnor är de som har huvudansvaret för det obetalda arbetet som måste utföras, tex hämta och lämna på förskolan, ta hand om släktingar eller handla mat. Kvinnor lägger dubbelt så många timmar per vecka på hushållsarbete som män.
Man blir trött och man blir förbannad. Men vi ska använda och vända den ilskan och frustrationen till kamp. Kamp för kvinnors rättigheter.
Tack vare att kvinnor kämpat före oss har vi nu rätt att utbilda oss, att ta ett jobb, att rösta, att göra abort och rätt till barnomsorg med mera.
Kamp lönar sig. Det lönade sig då och det lönar sig nu.
I Malmö har vi bland annat bestämt att man ska ha rätt att arbeta heltid. Vi har bestämt att det ska göras arbetsvärderingar och låglönesatsningar.
Vi har bestämt att vi ska ha genuspedagogik för att ge våra ungar fler möjligheter än bara två.
Vi har bestämt att vi ska ha barnomsorg på obekväm arbetstid. Vi har bestämt att vi ska ge möjligheter så även papperslösa kvinnor ska kunna tas i mot av kvinnojourerna.
Vi har antagit en utvecklingsplan för att synliggöra och rätta till ojämställdhet i kommunen – såväl i sin roll som arbetsgivare som i servicen till Malmöborna.
Det krävs nämligen förändring – Malmö måste bli bättre. Och det här är möjligt tack vare er starka, stolta kämpande feminister.
Så jag säger tack, tack för att ni är här. Tillsammans ska vi kämpa, för aldrig, aldrig ger vi upp i kampen för kvinnors rättigheter.
Martina Nilsson (v)
Jämställdhetskommunalråd Malmö
En lön som inte bara påverkar just nu i lönekuvertet utan som kommer påverka min A-kassa om jag blir arbetslös, min föräldrapenning om jag får barn och min pension när jag blir gammal.
Kvinnor har dåliga löner och dåliga arbetsvillkor. Nästan hälften av LO-kvinnorna arbetar deltid. Nästan hälften har oregelbundna arbetstider. Kvinnor har i högre grad osäkra anställningar och sämre möjligheter att påverka hur deras arbetsdag ska se ut.
Kvinnor är de som har huvudansvaret för det obetalda arbetet som måste utföras, tex hämta och lämna på förskolan, ta hand om släktingar eller handla mat. Kvinnor lägger dubbelt så många timmar per vecka på hushållsarbete som män.
Man blir trött och man blir förbannad. Men vi ska använda och vända den ilskan och frustrationen till kamp. Kamp för kvinnors rättigheter.
Tack vare att kvinnor kämpat före oss har vi nu rätt att utbilda oss, att ta ett jobb, att rösta, att göra abort och rätt till barnomsorg med mera.
Kamp lönar sig. Det lönade sig då och det lönar sig nu.
I Malmö har vi bland annat bestämt att man ska ha rätt att arbeta heltid. Vi har bestämt att det ska göras arbetsvärderingar och låglönesatsningar.
Vi har bestämt att vi ska ha genuspedagogik för att ge våra ungar fler möjligheter än bara två.
Vi har bestämt att vi ska ha barnomsorg på obekväm arbetstid. Vi har bestämt att vi ska ge möjligheter så även papperslösa kvinnor ska kunna tas i mot av kvinnojourerna.
Vi har antagit en utvecklingsplan för att synliggöra och rätta till ojämställdhet i kommunen – såväl i sin roll som arbetsgivare som i servicen till Malmöborna.
Det krävs nämligen förändring – Malmö måste bli bättre. Och det här är möjligt tack vare er starka, stolta kämpande feminister.
Så jag säger tack, tack för att ni är här. Tillsammans ska vi kämpa, för aldrig, aldrig ger vi upp i kampen för kvinnors rättigheter.
Martina Nilsson (v)
Jämställdhetskommunalråd Malmö
onsdag 2 mars 2011
Barn eller bilar
Denna debattartikel publicerades i gårdagens Sydsvenskan och har gett närmare 1000 reaktioner på nätet, där fler är positiva än negativa. I dagens Morgon i P4 diskuterades också frågan.
Malmö växer så det knakar och de flesta av stadens ytor är redan planerade in i minsta detalj. Den politiska majoriteten är överrens: vi vill inte sprida ut staden på den bördiga åkermarken utan istället låta den växa inåt. Med förtätning kan vi få in nästan 100 000 fler människor i staden. Det är otroligt spännande och intressant att fundera på var och hur dessa människor kan få plats. Malmö stad sätter nu i vår igång arbetet med en ny Översiktsplan. Den första delen är en diskussion om en planstrategi, det är då vi ska vädra våra visioner om framtidens Malmö. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är dags att börja omfördela ytorna. I en tät stad behövs inte bilen, stora delar av Malmö är inte ens planerad för biltrafik, vilket vi ska vara glada för, den täta staden har fördelar i form av korta transporter och närhet till allt.
Ett problem med den täta staden är att den kan verka statisk. Det är otroligt svårt att hitta ytor i innerstaden för nybyggnation, inte minst när det gäller förskolor, eftersom vi inte vill tumma på varken utomhus- eller inomhusmiljön för våra barn. Fler väljer att bo i innerstaden med barn, barn som behöver plats både i förskolor och på fritiden. Rekommendationen för en förskola säger ca 7,5 kvm per barn inomhus. Utomhusvistelsen kan vara i en närliggande park, om vi planerade förskolor med närhet till redan befintliga grönområden.
Vi i Vänsterpartiet skulle vilja undersöka vad som skulle hända om man planerade in människan istället för bilen och stängde av en del parkeringar och vissa av de stora motorvägsliknande gatorna som skär rakt genom vår stad. Amiralsgatan är ett exempel på en sådan gata. Inte nog med att luften är så dålig att den överskrider alla normer för föroreningar, den brer dessutom ut sig över en enorm yta. En personbil tar enligt experter mellan 25-30 kvm i anspråk. Detta eftersom den rör på sig, samtidigt som den ska ha möjlighet att också kunna parkeras. En ganska stor yta som skulle kunna användas till mycket. Att säga att bilen subventioneras av politiker är en underdrift. En bostadsrätt i centrala Malmö har ett snittpris på 20 000 kr/kvm, om varje bil tar upp 30 kvm blir detta 600 000 kr. En förskoleplats kostar ca 15000 kr per barn och år i hyra, en bil skulle med samma schablon kosta 60000 kr per år, det vill säga motsvarande fyra barns hyra. En lek med siffror givetvis, men att bygga bort bilen är intressant ur flera perspektiv.
I vår grannstad Köpenhamn har man under flera års tid kontinuerligt tagit bort parkeringsplatser och bilfiler för att använda den frigjorda ytan till annat. De har skapat nya cykelfiler, gågator och torg. Malmö borde studera dessa exempel. Ett exempel i Södra Innerstaden, där man har mycket svårt att hitta platser för etableringen av nya förskolor har man från stadsdelsfullmäktige utryckt att man vill undersöka möjligheterna till ett bilfritt Möllevången. Kristianstadgatan och Falsterbogatan, två gator med direkt anslutning till Folkets Park, dessa har idag stora parkeringsytor utefter planket som går runt parken. Om man planerade om dessa gator skulle man kunna få in förskolebyggnader här, med direkt anslutning till den otroligt kreativa miljön i Folkets Park.
När den nya spårvagnen nu planeras kommer behovet av bilar att minska ytterligare i staden. En spårvagn kan byggas inne i en stad, den är tyst och avgasfri. Våra stora trafikleder, Amiralsgatan, Lantmannagatan, Nobelvägen, Föreningsgatan m.fl. kan frigöras till andra projekt. Ett tankeexperiment är att vi stänger av någon gata för biltrafik, då öppnas ett helt nytt brett stråk för annan verksamhet. Detta går att jämföras med de ytor som frigjordes när medeltida städer tog bort sina bastiljoner. Där kunde man då bygga järnvägsstationer, sjukhus eller annan samhällsnyttig service på helt ”nya” ytor. Vi skulle idag kunna bygga förskolor och annan offentlig service på dessa ytor, om vi slutade planera in bilen i staden.
Ett exempel är Amiralsgatan som skär genom flera mindre grönområden som idag inte går att användas på grund av buller och dålig luft – Nobeltorget, Karlskronaplan, men också grönområden som redan används – Folkets park och Kungsgatan. Vid dessa platser skulle nya verksamheter kunna planeras in, låga byggnader som inte skuggar grannhusen, men som förtätar staden och gör den hållbar. Det skulle till och med finnas plats för en del nya bostadshus, platsen mittemot St Knuts Torg, vid Helsingborgsgatan och Spångatan, är ett exempel på en yta som idag knappt uppmärksammas av människor, eftersom den är ogästvänlig och bullrig. Cykel- och gångtrafiken och nya grönytor skulle givetvis också kunna byggas ut längs med dessa stråk. Den nya stadsbilden skulle öppna upp för en mängd nya uteserveringar och mötesplatser på platser som idag är omänskliga.
Malmö skulle kunna visa vägen för hur hållbar stadsplanering går till på riktigt. Bilarna i vår stad tar i anspråk den yta som saknas för att planera för våra barn. Är det inte dags att tänka om, prioritera annorlunda och våga fatta besluten som kommer att innebära en hållbar stad i framtiden?
Anders Skans (V), gruppledare i kommunfullmäktige
Magnus Welroos (V), vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden
Malmö växer så det knakar och de flesta av stadens ytor är redan planerade in i minsta detalj. Den politiska majoriteten är överrens: vi vill inte sprida ut staden på den bördiga åkermarken utan istället låta den växa inåt. Med förtätning kan vi få in nästan 100 000 fler människor i staden. Det är otroligt spännande och intressant att fundera på var och hur dessa människor kan få plats. Malmö stad sätter nu i vår igång arbetet med en ny Översiktsplan. Den första delen är en diskussion om en planstrategi, det är då vi ska vädra våra visioner om framtidens Malmö. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är dags att börja omfördela ytorna. I en tät stad behövs inte bilen, stora delar av Malmö är inte ens planerad för biltrafik, vilket vi ska vara glada för, den täta staden har fördelar i form av korta transporter och närhet till allt.
Ett problem med den täta staden är att den kan verka statisk. Det är otroligt svårt att hitta ytor i innerstaden för nybyggnation, inte minst när det gäller förskolor, eftersom vi inte vill tumma på varken utomhus- eller inomhusmiljön för våra barn. Fler väljer att bo i innerstaden med barn, barn som behöver plats både i förskolor och på fritiden. Rekommendationen för en förskola säger ca 7,5 kvm per barn inomhus. Utomhusvistelsen kan vara i en närliggande park, om vi planerade förskolor med närhet till redan befintliga grönområden.
Vi i Vänsterpartiet skulle vilja undersöka vad som skulle hända om man planerade in människan istället för bilen och stängde av en del parkeringar och vissa av de stora motorvägsliknande gatorna som skär rakt genom vår stad. Amiralsgatan är ett exempel på en sådan gata. Inte nog med att luften är så dålig att den överskrider alla normer för föroreningar, den brer dessutom ut sig över en enorm yta. En personbil tar enligt experter mellan 25-30 kvm i anspråk. Detta eftersom den rör på sig, samtidigt som den ska ha möjlighet att också kunna parkeras. En ganska stor yta som skulle kunna användas till mycket. Att säga att bilen subventioneras av politiker är en underdrift. En bostadsrätt i centrala Malmö har ett snittpris på 20 000 kr/kvm, om varje bil tar upp 30 kvm blir detta 600 000 kr. En förskoleplats kostar ca 15000 kr per barn och år i hyra, en bil skulle med samma schablon kosta 60000 kr per år, det vill säga motsvarande fyra barns hyra. En lek med siffror givetvis, men att bygga bort bilen är intressant ur flera perspektiv.
I vår grannstad Köpenhamn har man under flera års tid kontinuerligt tagit bort parkeringsplatser och bilfiler för att använda den frigjorda ytan till annat. De har skapat nya cykelfiler, gågator och torg. Malmö borde studera dessa exempel. Ett exempel i Södra Innerstaden, där man har mycket svårt att hitta platser för etableringen av nya förskolor har man från stadsdelsfullmäktige utryckt att man vill undersöka möjligheterna till ett bilfritt Möllevången. Kristianstadgatan och Falsterbogatan, två gator med direkt anslutning till Folkets Park, dessa har idag stora parkeringsytor utefter planket som går runt parken. Om man planerade om dessa gator skulle man kunna få in förskolebyggnader här, med direkt anslutning till den otroligt kreativa miljön i Folkets Park.
När den nya spårvagnen nu planeras kommer behovet av bilar att minska ytterligare i staden. En spårvagn kan byggas inne i en stad, den är tyst och avgasfri. Våra stora trafikleder, Amiralsgatan, Lantmannagatan, Nobelvägen, Föreningsgatan m.fl. kan frigöras till andra projekt. Ett tankeexperiment är att vi stänger av någon gata för biltrafik, då öppnas ett helt nytt brett stråk för annan verksamhet. Detta går att jämföras med de ytor som frigjordes när medeltida städer tog bort sina bastiljoner. Där kunde man då bygga järnvägsstationer, sjukhus eller annan samhällsnyttig service på helt ”nya” ytor. Vi skulle idag kunna bygga förskolor och annan offentlig service på dessa ytor, om vi slutade planera in bilen i staden.
Ett exempel är Amiralsgatan som skär genom flera mindre grönområden som idag inte går att användas på grund av buller och dålig luft – Nobeltorget, Karlskronaplan, men också grönområden som redan används – Folkets park och Kungsgatan. Vid dessa platser skulle nya verksamheter kunna planeras in, låga byggnader som inte skuggar grannhusen, men som förtätar staden och gör den hållbar. Det skulle till och med finnas plats för en del nya bostadshus, platsen mittemot St Knuts Torg, vid Helsingborgsgatan och Spångatan, är ett exempel på en yta som idag knappt uppmärksammas av människor, eftersom den är ogästvänlig och bullrig. Cykel- och gångtrafiken och nya grönytor skulle givetvis också kunna byggas ut längs med dessa stråk. Den nya stadsbilden skulle öppna upp för en mängd nya uteserveringar och mötesplatser på platser som idag är omänskliga.
Malmö skulle kunna visa vägen för hur hållbar stadsplanering går till på riktigt. Bilarna i vår stad tar i anspråk den yta som saknas för att planera för våra barn. Är det inte dags att tänka om, prioritera annorlunda och våga fatta besluten som kommer att innebära en hållbar stad i framtiden?
Anders Skans (V), gruppledare i kommunfullmäktige
Magnus Welroos (V), vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden
tisdag 1 mars 2011
Jämställdhet i Malmö - Vi ska bli bättre!
Det borde vara självklart att jag bedöms efter min föräldraförmåga vid en vårdnadstvist med samma krav oavsett om jag är mamma eller pappa. Det borde vara självklart jag har samma karriärmöjligheter oavsett vilket kön jag har. Det borde vara självklart att både kill- och tjejlagen ges de bra träningstiderna i sporthallen. Det borde vara självklart att jag har lika lätt att bli beviljad hemtjänstinsats oavsett om jag som vårdtagare är man eller kvinna.
Men det här är tyvärr inte självklarheter. Det visar undersökningar från olika kommuner i Sverige som har valt att titta på hur det egentligen står till med jämställdheten. Kön spelar roll. Vi bedöms, bemöts och ges olika möjligheter och rättigheter beroende på om vi är män eller kvinnor. Det görs slentrianmässigt, ofta i det tysta, omedvetna och fördolda. Vi ges olika makt, inflytande och resurser. Men det räcker nu. Vi har sagt att vi ska bli bättre i Malmö.
I Malmö har Vänsterpartiet sett till att kommunen tagit fram en utvecklingsplan för jämställdhetsarbetet. I Malmö ska kommunen vara en jämställd arbetsgivare och ge likvärdig service till alla kvinnor och män, tjejer och killar oavsett bakgrund. Det är ett massivt och intensivt arbete som nu hela kommunen ska jobba med. Första steget handlar om att synliggöra hur vi gör och granska kommunens verksamhet. Vi ska ta fram grundläggande fakta om hur det ser ut, bland annat genom att ta fram individbaserad könsuppdelad statistik, som syftar till att synliggöra kvinnor och mäns olika förutsättningar, livsvillkor och behov.
Men det räcker naturligtvis inte bara med att ta fram statistiken. Den ska utgöra underlag för jämställdhetsanalyser, mål och åtgärder. För att kunna göra jämställdhetsanalyser krävs utbildning och kunskap. Och utbildning av kommunens personal och förtroendevalda är en del av utvecklingsplanen.
Kommunen ska också arbeta med att ha en jämställd budget - det handlar om att synliggöra kvinnor och män i olika grupper (tex etnicitet och klass) bakom siffrorna i en budget. Vi ska visa och redogöra hur resurserna fördelas. Offentliga medel ska inte fördelas på ett orättvist och diskriminerande sätt. Jämställdhets arbetet ska integreras i all kommunal verksamhet och arbetet med utvecklingsplanen ska ständigt följas upp och rapporteras.
Arbetet med utvecklingsplanen kanske kan låta tekniskt och byråkratiskt men i praktiken innebär det bland annat att den unga tjej som kommer i kontakt med socialtjänsten inte slentrianmässigt ska erbjudas samtal som insats. I Malmö ska hon istället utifrån sina behov få den stödinsats som passar just henne.
I praktiken innebär det att förskolelärarna i Malmö inte slentrianmässigt lär pojkar och flickor att leka med olika saker, utan istället lär våra barn såväl den omvårdande leken med dockan som den äventyrliga klätterleken på gården. I Malmö ska våra förskolor ge våra barn hundra möjligheter istället för bara två.
I praktiken innebär det också en satsning på kollektivtrafiken. Fler kvinnor än män använder sig av kollektivtrafiken men mest resurser satsas på biltrafiken. Generellt sätt rör sig kvinnor närmre hemmet än män, arbetar deltid och arbetar mest på obekväm arbetstid. Genom att öka tillgängligheten förbättrar vi individers möjligheter att delta i samhället och ger dem större makt att styra över sina liv.
I praktiken ska det även inom de kvinnligt dominerade yrkeskategorierna erbjudas heltidstjänster, inflytandet över arbetssituationen ska öka även för hemtjänstpersonalen och dessutom ska manlig personal aktivt uppmuntras till att ta föräldraledigt.
Det som borde vara självklart - att alla kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv – är tyvärr inte det. Men jag är stolt och glad över att kunna säga att Vänsterpartiet har lyckats få Malmö att ta steg i rätt riktning för att kunna bli en jämställd kommun.
Martina Nilsson (v)
Jämställdhetskommunalråd i Malmö
Men det här är tyvärr inte självklarheter. Det visar undersökningar från olika kommuner i Sverige som har valt att titta på hur det egentligen står till med jämställdheten. Kön spelar roll. Vi bedöms, bemöts och ges olika möjligheter och rättigheter beroende på om vi är män eller kvinnor. Det görs slentrianmässigt, ofta i det tysta, omedvetna och fördolda. Vi ges olika makt, inflytande och resurser. Men det räcker nu. Vi har sagt att vi ska bli bättre i Malmö.
I Malmö har Vänsterpartiet sett till att kommunen tagit fram en utvecklingsplan för jämställdhetsarbetet. I Malmö ska kommunen vara en jämställd arbetsgivare och ge likvärdig service till alla kvinnor och män, tjejer och killar oavsett bakgrund. Det är ett massivt och intensivt arbete som nu hela kommunen ska jobba med. Första steget handlar om att synliggöra hur vi gör och granska kommunens verksamhet. Vi ska ta fram grundläggande fakta om hur det ser ut, bland annat genom att ta fram individbaserad könsuppdelad statistik, som syftar till att synliggöra kvinnor och mäns olika förutsättningar, livsvillkor och behov.
Men det räcker naturligtvis inte bara med att ta fram statistiken. Den ska utgöra underlag för jämställdhetsanalyser, mål och åtgärder. För att kunna göra jämställdhetsanalyser krävs utbildning och kunskap. Och utbildning av kommunens personal och förtroendevalda är en del av utvecklingsplanen.
Kommunen ska också arbeta med att ha en jämställd budget - det handlar om att synliggöra kvinnor och män i olika grupper (tex etnicitet och klass) bakom siffrorna i en budget. Vi ska visa och redogöra hur resurserna fördelas. Offentliga medel ska inte fördelas på ett orättvist och diskriminerande sätt. Jämställdhets arbetet ska integreras i all kommunal verksamhet och arbetet med utvecklingsplanen ska ständigt följas upp och rapporteras.
Arbetet med utvecklingsplanen kanske kan låta tekniskt och byråkratiskt men i praktiken innebär det bland annat att den unga tjej som kommer i kontakt med socialtjänsten inte slentrianmässigt ska erbjudas samtal som insats. I Malmö ska hon istället utifrån sina behov få den stödinsats som passar just henne.
I praktiken innebär det att förskolelärarna i Malmö inte slentrianmässigt lär pojkar och flickor att leka med olika saker, utan istället lär våra barn såväl den omvårdande leken med dockan som den äventyrliga klätterleken på gården. I Malmö ska våra förskolor ge våra barn hundra möjligheter istället för bara två.
I praktiken innebär det också en satsning på kollektivtrafiken. Fler kvinnor än män använder sig av kollektivtrafiken men mest resurser satsas på biltrafiken. Generellt sätt rör sig kvinnor närmre hemmet än män, arbetar deltid och arbetar mest på obekväm arbetstid. Genom att öka tillgängligheten förbättrar vi individers möjligheter att delta i samhället och ger dem större makt att styra över sina liv.
I praktiken ska det även inom de kvinnligt dominerade yrkeskategorierna erbjudas heltidstjänster, inflytandet över arbetssituationen ska öka även för hemtjänstpersonalen och dessutom ska manlig personal aktivt uppmuntras till att ta föräldraledigt.
Det som borde vara självklart - att alla kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv – är tyvärr inte det. Men jag är stolt och glad över att kunna säga att Vänsterpartiet har lyckats få Malmö att ta steg i rätt riktning för att kunna bli en jämställd kommun.
Martina Nilsson (v)
Jämställdhetskommunalråd i Malmö
Bortkastade pengar
Vi ser ofta fel i systemet med privata skolor. Ett nu aktuellt är att Malmö stad tvingas att betala ut närmare 14 miljoner kronor till de privata förskolorna och skolorna i Malmö. Anledningen till denna utbetalning är bland annat att Malmö stad under 2010 satsade pengar på en upprustning av skolornas IT-kapacitet. Nu tvingar alltså lagen, som ironiskt nog heter Bidrag på lika villkor, att de privata får motsvarande summa utan krav på motprestation. Utbetalningen sker i efterhand och kan användas till kommande pedagogisk verksamhet eller vinst i de privata skolbolagen, de pengarna kan mycket väl skickas till något skatteparadis. Ska det vara på lika villkor borde ju lagen ställa krav på att de privata förskolorna och skolorna ska göra motsvarande kvalitetssatsningar i sin verksamhet. Det absurda i dagens situation är att lagen gör att en satsning för ökad måluppfyllelse i de kommunala skolorna per automatik kostar extra resurser till de privata skolorna som bara kan lägga på hög om de inte har några ambitioner. Offentligt finansierad verksamhet borde drivas i offentlig regi men ett minimun är att en motprestation krävs av de privata för att få del av extrapengar.
Anders Skans (V)
Anders Skans (V)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)