Vad kul att få vara här och träffa just er - både små och stora – som vill vara med om denna, kanske i universum lilla, men i vårt fina Folkets Park och framförallt här på Barnens Scen riktigt STORA återinvigning av just Barnens Scen.
Det är alltså jag som är Daniel Sestrajcic vänsterpartist och ny ordförande för kulturnämnden i Malmö och en sak man får göra som ordförande är att inviga och inviga är kul för då är det lite fest och alla är glada och pirriga för det nya som kommer.
I Malmö är jag faktiskt jämngammal med Barnens Scen för jag flyttade hit samtidigt som Barnens Scen startade 1994 och har sedan dess bott granne med och ofta gått förbi det fina gula huset där barnen är viktigast och lite avundsjukt tänkt: det är här det händer!
Det är på Barnens Scen man skrattar och jublar när cirkusartisterna visar sina konster, det är på Barnens Scen man håller andan när trollkarlar trollar, klappar händerna och sjunger med i sångstunderna och det är på Barnens Scen som fantasin och nyfikenhet blir till verklighet genom alla underbara föreställningar som leder till frågor, diskussioner och upptäckarglädje. Kort sagt det är här det händer.
Det är här det viktigaste av allt händer – det är här vi alla får plats och kulturen får bli den livsviktiga delen av våra liv som den måste vara. För det är kulturen som gör oss till människor – det är kulturen som kan öppna våra ögon, föra oss samman och få oss att se varandra. Oavsett om vi är små eller stora.
Många politiker säger att det är barnen som är det viktigaste och vi gör än det ena och än det andra för barnens skull. Jag hoppas att det är så – men jag måste erkänna att ibland undrar jag. Därför är det extra kul att få vara här på en plats som är helt och hållet för att barnen är viktigast: ett hus, utrymmen och massor av möjligheter där man skapar utifrån och för alla våra barn. Där också vi vuxna får vara med. På ett villkor: att vi vågar vara barn.
Under en stor del av vintern och våren har Barnens Scen varit ute på turné i hela vår stad och det tror jag har varit bra både för barnens scen och för Malmö. Istället har det i det gula huset rivits och burits. Det har hamrats och spikats. Det har slipats och målats. Det har byggts någonting nytt.
Många morgnar och eftermiddagar har jag och min dotter Nour på väg till och hem från dagis gått förbi och nyfiket kikat på det som växt fram och vecka för vecka blivit större och större. Vi har båda undrat vad det är och nu sedan ett tag tillbaka vet vi.
Nu vet vi att Barnens Scen har gått från att bo trångt till att bo lite större – så att teatergrupperna kan få lagerutrymmen, men framförallt att vi alla ska få plats i den fina foajén där ju alltid den magiska resan börjar. Barnens Scen har helt enkelt gått från att vara superbra till att bli superduperbra.
Låt mig därför tillsammans med alla er utbringa ett trefaldigt hurrarop för ett återinvigt Barnens Scen.
Daniel Sestrajcic (V), kulturnämndens ordförande
torsdag 28 april 2011
tisdag 26 april 2011
Borgarna vill inte ha jämställdhet
Den borgerliga oppositionen försenar jämställdhetsarbetet i Malmö när de på kommunfullmäktiges möte den 20 april valde att på lösa grunder återremittera ärendet med stöd av Sverigedemokraterna. Kommunfullmäktige ska besluta om ”Hållbar jämställdhet – utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering 2011 – 2013”.
Utvecklingsplanen har varit ute remiss i hela kommunen och den överväldigande merparten av instanserna ser positivt på utvecklingsplanen för jämställdhetsintegrering, men efterfrågar utbildning och stöd från kommunen centralt. Det är också vad det rödgröna styret har beslutat att stödja med. Nu försenas arbetet någon månad innan det kommer upp igen och den rödgröna majoriteten kan besluta att genomföra planen.
– Detta är en politisk markering som försenar ett väldigt viktigt arbete. Vi vill gå från ord till handling. Från uttalanden om jämställdhet till att göra jämställdhet. För att nå dit krävs ett systematiskt arbete i hela kommunen. Vi kvinnor har väntat länge nog på jämställda villkor. Det är tråkigt att en blåbrun allians ska göra att alla kvinnor i Malmö får vänta ännu längre, säger Martina Nilsson, (V) jämställdhetskommunalråd.
Utvecklingsplanen har varit ute remiss i hela kommunen och den överväldigande merparten av instanserna ser positivt på utvecklingsplanen för jämställdhetsintegrering, men efterfrågar utbildning och stöd från kommunen centralt. Det är också vad det rödgröna styret har beslutat att stödja med. Nu försenas arbetet någon månad innan det kommer upp igen och den rödgröna majoriteten kan besluta att genomföra planen.
– Detta är en politisk markering som försenar ett väldigt viktigt arbete. Vi vill gå från ord till handling. Från uttalanden om jämställdhet till att göra jämställdhet. För att nå dit krävs ett systematiskt arbete i hela kommunen. Vi kvinnor har väntat länge nog på jämställda villkor. Det är tråkigt att en blåbrun allians ska göra att alla kvinnor i Malmö får vänta ännu längre, säger Martina Nilsson, (V) jämställdhetskommunalråd.
måndag 11 april 2011
Exilförfattare och deras fristäder
LYSANDE. Fredagens (8/4) heldag om Författare och fristäder var faktiskt över all förväntan. Ett femtiotal deltagare samlades för att utbyta erfarenheter, diskutera problem och möjligheter och undersöka hur arbetet vidare med att etablera flera Fristäder i Sverige skulle kunna gå till.
I Sverige finns i dagsläget fem fristäder – Göteborg, Stockholm, Uppsala, Malmö och mycket snart också Växjö – flera är intresserade och på gång. Att vara en fristad innebär att man erbjuder en författare, som är förföljd i sitt hemland, en möjlighet att under två år få använda en lägenhet, ge personen ifråga ett stipendium samt möjlighet att delta i det lokala och regionala kulturlivet. Allt detta i syfte att stödja författaren samt ge den en möjlighet att ägna sig åt sitt skrivande. Grunden för programmet är viljan att ge ett politiskt stöd åt yttrandefriheten som på många platser inte bara är starkt beskuren utan också förenad med livsfara.
Här i Malmö tar vi just nu emot den iranska aktivisten, feministen och författaren Parvin Ardalan som tillbringat ett år i Malmö. Parvin är en symbol som med sin kamp gjort sig obekväm i Iran och som får möjlighet att ”vila” lite i Malmö och fortsätta sin kamp.
Över hela världen finns det idag 700 författare i fängelse eller under åtal – det handlar om modiga människor som vågat kritisera diktaturer, brister i systemet och olika typer av orättvisor som samhället präglats av. De har blivit obekväma för regimer och eliter som velat tysta dem. För många är dem symboler som vågat resa sig och inspirerat andra att resa sig. En del av dessa författare lyckas ICORN (international cities of refuge network) placera i olika fristadsprogram som ett 20-tal städer erbjuder.
På konferensen deltog bland annat Anisur Rahman, Zurab Rtveliashvili och Parvi Ardalan – alla fristadsförfattare i Sverige. Deltog gjorde också ICORNs programdirektör Elisabeth Dyvik, representanter från migrationsverket och kulturrådet samt Svenska PEN-klubbens ordförande Ola Larsmo utöver alla de som på olika håll i landet arbetar med att försöka etablera fler fristäder.
Diskussionerna rörde sig på ett mycket praktiskt plan om allt från migrationsverkets (icke fungerande!) regler till hands-on vad man ska tänka på när man ger sig in i arbetet med att etablera sig som en Fristad. Vi fick också en presentation av Malmö Museers Hot Spot-format som på ett mycket behändigt sätt kan agera utställningsarena överallt och vars nästa utställning kommer att binda samman revolterna i nordafrika med material av Parvin Ardalan och kvinnors kamp.
För mig var det givande att få följa diskussionerna och se engagemanget. Det kändes också som att det fanns en klar och tydlig politisk roll att spela i att få ner det hela från fina ord om hur mycket man vill värna de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter till reella förändringar i exempelvis migrationspolitiken. Man kan lugnt säga att ord och verklighet inte just nu stämmer överens – ens i detta lilla avseende.
Malmös fristadsprogram kostar inte mycket pengar – kulturnämnden skjuter till 300 000 kronor utöver den arbetstid som läggs ner – men är kulturpolitik när den är som allra bäst och faktiskt betyder skillnad. När den vågar ta ställning. Jag hoppas att fler städer och regioner i Sverige tar steget och etablerar sig som en fristad i samarbete med ICORN. Behovet är stort och det ger tillbaka oerhört mycket, utöver den avgörande insatsen man gör för de enskilda författarna, till staden och det lokala kulturlivet.
Två tummar upp och tack till Fredrik Elg, kultursekreterare med ansvar för Fristadsarbetet i Malmö, som fixade dagen. Två tummar ner för Tobias Billström vars värdelösa politik bidrar till avståndet mellan vackra ord och verkligheten.
Daniel Sestrajcic (V)
I Sverige finns i dagsläget fem fristäder – Göteborg, Stockholm, Uppsala, Malmö och mycket snart också Växjö – flera är intresserade och på gång. Att vara en fristad innebär att man erbjuder en författare, som är förföljd i sitt hemland, en möjlighet att under två år få använda en lägenhet, ge personen ifråga ett stipendium samt möjlighet att delta i det lokala och regionala kulturlivet. Allt detta i syfte att stödja författaren samt ge den en möjlighet att ägna sig åt sitt skrivande. Grunden för programmet är viljan att ge ett politiskt stöd åt yttrandefriheten som på många platser inte bara är starkt beskuren utan också förenad med livsfara.
Här i Malmö tar vi just nu emot den iranska aktivisten, feministen och författaren Parvin Ardalan som tillbringat ett år i Malmö. Parvin är en symbol som med sin kamp gjort sig obekväm i Iran och som får möjlighet att ”vila” lite i Malmö och fortsätta sin kamp.
Över hela världen finns det idag 700 författare i fängelse eller under åtal – det handlar om modiga människor som vågat kritisera diktaturer, brister i systemet och olika typer av orättvisor som samhället präglats av. De har blivit obekväma för regimer och eliter som velat tysta dem. För många är dem symboler som vågat resa sig och inspirerat andra att resa sig. En del av dessa författare lyckas ICORN (international cities of refuge network) placera i olika fristadsprogram som ett 20-tal städer erbjuder.
På konferensen deltog bland annat Anisur Rahman, Zurab Rtveliashvili och Parvi Ardalan – alla fristadsförfattare i Sverige. Deltog gjorde också ICORNs programdirektör Elisabeth Dyvik, representanter från migrationsverket och kulturrådet samt Svenska PEN-klubbens ordförande Ola Larsmo utöver alla de som på olika håll i landet arbetar med att försöka etablera fler fristäder.
Diskussionerna rörde sig på ett mycket praktiskt plan om allt från migrationsverkets (icke fungerande!) regler till hands-on vad man ska tänka på när man ger sig in i arbetet med att etablera sig som en Fristad. Vi fick också en presentation av Malmö Museers Hot Spot-format som på ett mycket behändigt sätt kan agera utställningsarena överallt och vars nästa utställning kommer att binda samman revolterna i nordafrika med material av Parvin Ardalan och kvinnors kamp.
För mig var det givande att få följa diskussionerna och se engagemanget. Det kändes också som att det fanns en klar och tydlig politisk roll att spela i att få ner det hela från fina ord om hur mycket man vill värna de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter till reella förändringar i exempelvis migrationspolitiken. Man kan lugnt säga att ord och verklighet inte just nu stämmer överens – ens i detta lilla avseende.
Malmös fristadsprogram kostar inte mycket pengar – kulturnämnden skjuter till 300 000 kronor utöver den arbetstid som läggs ner – men är kulturpolitik när den är som allra bäst och faktiskt betyder skillnad. När den vågar ta ställning. Jag hoppas att fler städer och regioner i Sverige tar steget och etablerar sig som en fristad i samarbete med ICORN. Behovet är stort och det ger tillbaka oerhört mycket, utöver den avgörande insatsen man gör för de enskilda författarna, till staden och det lokala kulturlivet.
Två tummar upp och tack till Fredrik Elg, kultursekreterare med ansvar för Fristadsarbetet i Malmö, som fixade dagen. Två tummar ner för Tobias Billström vars värdelösa politik bidrar till avståndet mellan vackra ord och verkligheten.
Daniel Sestrajcic (V)
onsdag 6 april 2011
Nej till höjda politikerarvoden
På dagens kommunstyrelsemöte togs beslut om höjda arvoden till politiker. Vänsterpartiet motsätter sig att de redan höga kommunalrådslönerna höjs under de kommande åren. Det är orimligt att en heltidspolitiker ska tjäna så mycket mer än en genomsnittlig inkomsttagare. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag och inkomsten ska stå i relation till vad en genomsnittlig löntagare tjänar.
I förslaget föreslås en uppräkning med en procentsats av motsvarande en genomsnittlig kommunanställd. Denna princip att använda procentuppräkning gör att skillnaderna mellan högavlönade och lågavlönade ökar. Ska det överhuvudtaget ske en uppräkning ska den baseras på en genomsnittlig löneökning i kronor. Då skulle inte löneklyftorna öka.
Carlos González (V) & Hanna Gedin (V)
I förslaget föreslås en uppräkning med en procentsats av motsvarande en genomsnittlig kommunanställd. Denna princip att använda procentuppräkning gör att skillnaderna mellan högavlönade och lågavlönade ökar. Ska det överhuvudtaget ske en uppräkning ska den baseras på en genomsnittlig löneökning i kronor. Då skulle inte löneklyftorna öka.
Carlos González (V) & Hanna Gedin (V)
Biogas från avfall inte mat
Vänsterpartiet är i grunden positivt till satsningar på biogas. Rötning av avfall som kan användas till bränsle för bland annat stadens bussar är mycket miljövänligt och ett bra ersättningsalternativ till fossila bränslen.
Kommunstyrelsen i Malmö har i ett yttrande till regeringen skrivit att odlade grödor kan vara intressanta för att producera biogas. Vänsterpartiet anser inte att det är ett bra alternativ att odla ätbara grödor i syfte att framställa biogas. Vi i västvärlden ska inte använda oss av jordbruksmark vare sig här eller i exempelvis Latinamerika för att producera bränsle. Det är en avsevärd skillnad att producera biogas med hjälp av avfallsprodukter och att odla bränsle på fullgod jordbruksmark.
Anders Skans (V)
Kommunstyrelsen i Malmö har i ett yttrande till regeringen skrivit att odlade grödor kan vara intressanta för att producera biogas. Vänsterpartiet anser inte att det är ett bra alternativ att odla ätbara grödor i syfte att framställa biogas. Vi i västvärlden ska inte använda oss av jordbruksmark vare sig här eller i exempelvis Latinamerika för att producera bränsle. Det är en avsevärd skillnad att producera biogas med hjälp av avfallsprodukter och att odla bränsle på fullgod jordbruksmark.
Anders Skans (V)
måndag 4 april 2011
Mer resurser till jämställdheten i Malmö!
I dag erhöll Malmö stad 2 miljoner kronor i projektmedel från SKL för att fortsätta fördjupa arbetet med jämställdhet. Pengarna ska fördelas på tre av de projekt som syftar till att implementera arbetet med jämställdhetsintegreringen. Utvecklingsplanen för jämställdhetsintegrering, som ska antas på kommunfullmäktige den 20 april, är den övergripande planen som ska styra hela kommunens arbete med mål att Malmö ska vara jämställt år 2020.
Stadskontoret erhöll medel för att skräddarsy kompetenshöjande utbildningar för kommunens ledande tjänstemän, samt för framtagandet av könsuppdelad statistik och en statistisk mätpunkt för att kunna avläsa utveckling i arbetet utvecklingsplanen.
Gatukontoret erhöll medel för att fortsätta sitt arbete med målet att Malmös offentliga rum och transportsystem ska vara utformat så att det är tryggt och attraktivt för alla oavsett kön. Utbildning av chefer och medarbetare är i fokus.
Rosengårds arbete med jämställdhetsintegrering är ett av kommunens äldsta och har fått fortsatt medel för att samtliga ledare och nyckelpersoner inom stadsdelen ska utbildas i jämställdhet och jämställd budget. De ska även ta fram enhetliga indikatorer för kvalitetsuppföljning av jämställdhetsmålen.
– Det är glädjande att vi får resurser från SKL för att ytterligare flytta fram jämställdhetspositionerna i kommunen. Det gör att vi snabbare och mer intensivt kan driva på för att skapa långsiktiga förändringar för att Malmö ska vara en jämställd kommun både i vår service till Malmöborna och i hur kommunen är agerar som arbetsgivare, säger en glad Martina Nilsson (V), jämställdhetskommunalråd.
– Jämställdhetsarbetet i Malmö handlar konkret om att garantera att du bemöts likvärdigt oavsett om du är man eller kvinna, att du ska ges samma möjligheter till karriär, våra barn ska ges samma möjligheter och att staden ska kännas trygg för både kvinnor och män. Och nu, med extra stöd från SKL, tar vi ytterligare ett steg i rätt riktning för att nå dit, säger hon.
fredag 1 april 2011
Borg borde skämmas!
Igår gick finansminister Borg ut och kritiserade kommunerna för att ha för höga ingångslöner. Arbetslösheten är de kommunanställdas fel och inte regeringens. Detta är ett fräckt och oansvarigt sätt att sköta regeringsuppdraget på.
I de svenska kommunerna arbetar idag en överväldigande majoritet kvinnor. Av alla kvinnor inom LO arbetar 50 % deltid. 2/3 av dessa skulle gärna arbeta mer om de fick. Anders Borg däremot arbetar heltid och tjänar 112 000 kr i månaden. Det är fem månadslöner för de kvinnor som arbetar inom vård och omsorg, vars snittlön är 21 200 kr.
Tre ledande vänsterpartister från Stockholm, Göteborg och Malmö menar istället att kommunernas uppgift snarare handlar om att ta sitt arbetsgivaransvar och möjliggöra för sina anställda att arbeta önskad tjänstgöringsgrad till en högre lön som går att leva på – med eller utan partner. Detta är en fråga om jämställdhet och rättvisa.
– Istället för sänkta ingångslöner, behövs rejäla låglönesatsningar i kommunerna. Alla ska kunna leva på sin lön men många i vård- och omsorgsyrken saknar idag rätten till egen försörjning på grund av låga löner och påtvingad deltid, säger Ann-Margrethe Liv (V) oppositionsledare i Stockholm.
– Vi vill bygga världens bästa välfärd utan vinstintressen. Då måste vi också se till att vara en attraktiv arbetsgivare där vi kan locka till oss välutbildad och kompetent personal. Inför kommande högkonjunktur och generationsväxling kommer det att vara brist på arbetskraft. Då måste Göteborg erbjuda trygga anställningar, där heltid och tillsvidareanställning är den givna anställningsformen. Låglönekonkurrens kan aldrig ge den kvalitet som vi vill ha i vår verksamhet, säger Mats Pilhem (V), kommunalråd i Göteborg med ansvar för personal och arbetsmarknad.
– Kommunerna har en viktig uppgift framför sig. Den handlar om att erbjuda heltider, att erbjuda barnomsorg som möjliggör för kvinnor att arbeta heltid och det handlar om att höja lönerna inom hela sektorn. Det är inte de kommunalanställda kvinnornas roll att bära ansvaret för en misslyckad borgerlig arbetsmarknadspolitik, säger Martina Nilsson (V), kommunalråd i Malmö med ansvar för jämställdhet.
För mer information kontakta:
Ann-Margrethe Liv 08-508 29 103
Mats Pilhem 0703-29 42 80
Martina Nilsson 0708-16 17 09
Sara Svensson presskontakt: 0709-13 44 10
Vänsterpartiet Malmö
I de svenska kommunerna arbetar idag en överväldigande majoritet kvinnor. Av alla kvinnor inom LO arbetar 50 % deltid. 2/3 av dessa skulle gärna arbeta mer om de fick. Anders Borg däremot arbetar heltid och tjänar 112 000 kr i månaden. Det är fem månadslöner för de kvinnor som arbetar inom vård och omsorg, vars snittlön är 21 200 kr.
Tre ledande vänsterpartister från Stockholm, Göteborg och Malmö menar istället att kommunernas uppgift snarare handlar om att ta sitt arbetsgivaransvar och möjliggöra för sina anställda att arbeta önskad tjänstgöringsgrad till en högre lön som går att leva på – med eller utan partner. Detta är en fråga om jämställdhet och rättvisa.
– Istället för sänkta ingångslöner, behövs rejäla låglönesatsningar i kommunerna. Alla ska kunna leva på sin lön men många i vård- och omsorgsyrken saknar idag rätten till egen försörjning på grund av låga löner och påtvingad deltid, säger Ann-Margrethe Liv (V) oppositionsledare i Stockholm.
– Vi vill bygga världens bästa välfärd utan vinstintressen. Då måste vi också se till att vara en attraktiv arbetsgivare där vi kan locka till oss välutbildad och kompetent personal. Inför kommande högkonjunktur och generationsväxling kommer det att vara brist på arbetskraft. Då måste Göteborg erbjuda trygga anställningar, där heltid och tillsvidareanställning är den givna anställningsformen. Låglönekonkurrens kan aldrig ge den kvalitet som vi vill ha i vår verksamhet, säger Mats Pilhem (V), kommunalråd i Göteborg med ansvar för personal och arbetsmarknad.
– Kommunerna har en viktig uppgift framför sig. Den handlar om att erbjuda heltider, att erbjuda barnomsorg som möjliggör för kvinnor att arbeta heltid och det handlar om att höja lönerna inom hela sektorn. Det är inte de kommunalanställda kvinnornas roll att bära ansvaret för en misslyckad borgerlig arbetsmarknadspolitik, säger Martina Nilsson (V), kommunalråd i Malmö med ansvar för jämställdhet.
För mer information kontakta:
Ann-Margrethe Liv 08-508 29 103
Mats Pilhem 0703-29 42 80
Martina Nilsson 0708-16 17 09
Sara Svensson presskontakt: 0709-13 44 10
Vänsterpartiet Malmö
En ny mötesplats
Invigning av Stapelbädden 31 mars 2011
Vilken underbar möjlighet för mig att få vara här ikväll och inviga Stapelbädden – en dröm om en plats med obegränsade möjligheter och engagemang.
En lokal, ett eget rum, en fabrik, ett konsertutrymme, en utställningsplats och inte minst ett Cykelkök. En arena som gör ALLT möjligt för de Malmöbor som vill låta sin kreativitet flöda, förverkliga idéer, projekt och experiment på egna villkor.
Det grundläggande för varje samhälle och stad som vill må bra är att det finns utrymme för oss invånare – för alla människor som faktiskt bor i staden. Som människa behöver jag någonstans att bo, jag behöver något meningsfullt att gå till, mina barn behöver skola och förskola, jag behöver känna trygghet, gemenskap och omtanke från min omgivning och mina medmänniskor.
MEN lika viktigt som trygghet och välfärd är för varje människa – lika viktigt är att ge varje människa utrymme till delaktighet och kreativitet. Jag är övertygad om att hos de allra flesta av oss så finns både ett behov, en vilja och en kraft att få vara med. Få vara med och skapa, få vara kreativa, få förverkliga idéer och projekt, få utvecklas ensamma och tillsammans.
I ett samhälle där allt fler av utrymmena handlar om att konsumera eller att kommersialiseras som människa. Där det handlar om sälj och köp och vad kan jag tjäna på det här eller det där, i ett sådant samhälle är det ännu viktigare att utöka det offentliga rummet och platser där andra ideal och värden står i centrum. Där andra möjligheter och tankar tillåts växa. Där vi som människor kan få mötas och gå utanför ramarna, pröva på och försöka. Det är då förändringar möjliggöras både i det lilla men också i det stora.
Här på Stapelbädden växer en sådan mötesplats fram för människor som vill använda – eller upptäcka – sin kreativitet, sina förmågor och göra egna projekt. Först kanske ensam för att sedan hitta någon annan som kan något och tänkt något man inte kan eller tänkt själv och sedan kanske ytterligare en till för att till slut tillsammans förverkliga något större och kanske till och med skapa något helt nytt man inte tänkt på från början.
Ni på Stapelbädden erbjuder en möjlighet till demokratisering av kulturen och skapandet som är inte bara är fantastisk utan också utifrån mitt sett att se det; nödvändig för vårt samhälle om vi vill att den skall kunna bli en plats för många, många fler att få vara delaktiga i. Kulturen kan ha och skall ha den rollen – att involvera, demokratisera, mänskliggöra, utmana och inte minst skapa motstånd.
Stapelbädden öppnar upp en värld av möjligheter för många Malmöbor – både unga och äldre – utan kostnader för de som vill vara med. Och det är avgörande och viktigt i en sådan stad som Malmö där vi vet att exempelvis barnfattigdomen är utbredd och att många inte har vare sig ekonomiska eller andra resurser att förverkliga idéer och drömmar.
På Stapelbädden kommer man kunna hitta kontakter, få inspiration, använda utrustning man själv inte har tillgång till och dessutom kunna få handledning och coachning. Vilken möjlighet och vilken utmaning.
Som ordförande i kulturnämnden och på Malmö kulturstöds vägnar vill jag säga att vi är oerhört glada för det oerhörda arbete som ni lagt ner för att skapa denna mötesplats – både under de fyra år som gått och verksamhet bedrivits med stöd av kommunen och inte minst ABF men också under den intensiva fas det har inneburit att skapa er nya förening, den här platsen och bygga vidare Stapelbädden till en verklig mötesplats där gnistor kommer att tända eldar hos många, många Malmöbor.
Daniel Sestrajcic (V)
Vilken underbar möjlighet för mig att få vara här ikväll och inviga Stapelbädden – en dröm om en plats med obegränsade möjligheter och engagemang.
En lokal, ett eget rum, en fabrik, ett konsertutrymme, en utställningsplats och inte minst ett Cykelkök. En arena som gör ALLT möjligt för de Malmöbor som vill låta sin kreativitet flöda, förverkliga idéer, projekt och experiment på egna villkor.
Det grundläggande för varje samhälle och stad som vill må bra är att det finns utrymme för oss invånare – för alla människor som faktiskt bor i staden. Som människa behöver jag någonstans att bo, jag behöver något meningsfullt att gå till, mina barn behöver skola och förskola, jag behöver känna trygghet, gemenskap och omtanke från min omgivning och mina medmänniskor.
MEN lika viktigt som trygghet och välfärd är för varje människa – lika viktigt är att ge varje människa utrymme till delaktighet och kreativitet. Jag är övertygad om att hos de allra flesta av oss så finns både ett behov, en vilja och en kraft att få vara med. Få vara med och skapa, få vara kreativa, få förverkliga idéer och projekt, få utvecklas ensamma och tillsammans.
I ett samhälle där allt fler av utrymmena handlar om att konsumera eller att kommersialiseras som människa. Där det handlar om sälj och köp och vad kan jag tjäna på det här eller det där, i ett sådant samhälle är det ännu viktigare att utöka det offentliga rummet och platser där andra ideal och värden står i centrum. Där andra möjligheter och tankar tillåts växa. Där vi som människor kan få mötas och gå utanför ramarna, pröva på och försöka. Det är då förändringar möjliggöras både i det lilla men också i det stora.
Här på Stapelbädden växer en sådan mötesplats fram för människor som vill använda – eller upptäcka – sin kreativitet, sina förmågor och göra egna projekt. Först kanske ensam för att sedan hitta någon annan som kan något och tänkt något man inte kan eller tänkt själv och sedan kanske ytterligare en till för att till slut tillsammans förverkliga något större och kanske till och med skapa något helt nytt man inte tänkt på från början.
Ni på Stapelbädden erbjuder en möjlighet till demokratisering av kulturen och skapandet som är inte bara är fantastisk utan också utifrån mitt sett att se det; nödvändig för vårt samhälle om vi vill att den skall kunna bli en plats för många, många fler att få vara delaktiga i. Kulturen kan ha och skall ha den rollen – att involvera, demokratisera, mänskliggöra, utmana och inte minst skapa motstånd.
Stapelbädden öppnar upp en värld av möjligheter för många Malmöbor – både unga och äldre – utan kostnader för de som vill vara med. Och det är avgörande och viktigt i en sådan stad som Malmö där vi vet att exempelvis barnfattigdomen är utbredd och att många inte har vare sig ekonomiska eller andra resurser att förverkliga idéer och drömmar.
På Stapelbädden kommer man kunna hitta kontakter, få inspiration, använda utrustning man själv inte har tillgång till och dessutom kunna få handledning och coachning. Vilken möjlighet och vilken utmaning.
Som ordförande i kulturnämnden och på Malmö kulturstöds vägnar vill jag säga att vi är oerhört glada för det oerhörda arbete som ni lagt ner för att skapa denna mötesplats – både under de fyra år som gått och verksamhet bedrivits med stöd av kommunen och inte minst ABF men också under den intensiva fas det har inneburit att skapa er nya förening, den här platsen och bygga vidare Stapelbädden till en verklig mötesplats där gnistor kommer att tända eldar hos många, många Malmöbor.
Daniel Sestrajcic (V)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)