Hanna Gedins huvudinlägg i budgetdebatt om skola

Av attitydundersökningen som genomförts i Malmös skolor så är det tydligt att eleverna inte anser att de blir likvärdigt bemötta i undervisningen beroende på om de är pojkar eller flickor. Något alla förlorar på. Statistik visar att pojkars betyg dalar i förhållande till flickors betyg och samtidigt kommer tydliga indikationer på att flickor mår allt psykiskt sämre.

Föreställningar om könen reproduceras tydligt i förskola och skola. Lärarna måste bli medvetna om sina egna föreställningar.Vi tar våra elevers oro och synpunkter på allvar och intensifierar därför arbetet med genuspedagogik i Malmös förskolor och skolor. Man kan inte på allvar säga att man är för jämställdhet om man inte också är beredd att satsa resurser på att ge alla barn, oavsett om de är flickor eller pojkar, samma möjlighet till utveckling och framgång.

Det sociala arvet reproduceras också genom skolan. Det finns starka samband mellan socioekonomisk bakgrund och barns betyg från grundskolan. Låga eller ofullständiga betyg är 5-6 gånger vanligare bland barn till ej facklärda arbetare än bland barn till högre tjänstemän.

Inkomstskillnaderna ökar. Klyftorna mellan de rikaste och fattigast barnfamiljerna har blivit djupare. Den borgerliga regeringens nedmontering av vår välfärd slår som hårdast mot de som redan kämpar på marginalen. Barnfattigdomen beräknas ha ökat med närmare 50% mellan 2006 och 2010. Det är nästan fem gånger så stor risk att ett barn med utländsk bakgrund lever i ett fattigt hem än ett barn med svensk bakgrund.

I rapport efter rapport så halkar den svenska skolan efter vid internationell jämförelse. Det som hänt är att de svagaste elevernas resultat dalar.

Sedan början av 1990 talet och det fria skolvalet har segregationen ökat. Elever med likartad bakgrund söker sig till samma skola och detta har påverkat måluppfyllelsen negativt. Ju mer homogen elevsammansättningen i skolan blir desto starkare blir effekten av social bakgrund.

Men skolminister Jan Björklund duckar. Han vill inte ta ansvar för försämringarna i skolan. I tv deklarerar han att han tänker ta ansvar för försämringarna av skolresultaten tidigast 2015.

Här i Malmö kan vi naturligtvis inte vänta på att Björklund ska se sanningen i vitögat. Vi värnar en politik som ger alla barn samma förutsättningar att klara skolan.

Genom resursfördelningsmodellen tilldelar vi resurser utifrån behov. Det gör vi för att skolor i socioekonomiskt svaga områden har ett tyngre kompensatoriskt uppdrag.

Vi satsar resurser på att skapa jobb eftersom vi ser att regeringen misslyckats med sin arbetsmarknadspolitik och vi satsar på jämställda löner eftersom vi vet att föräldrars situation på arbetsmarknaden påverkar barnens uppväxt.

Vi tillskjuter medel för utbyggnaden av barnomsorg på obekväm arbetstid så att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks och barnen till föräldrar med obekväm arbetstid får tillgång till en trygg och kontinuerlig verksamhet.

Vi satsar även på införandet av en progressiv barnomsorgstaxa i förskolan, det är en viktig åtgärd i kampen mot barnfattigdomen. Alla barn ska ha rätt att ta del av förskoleverksamheten.

Kunskap får man inte bara i skolan. Det är viktigt att barn och unga får tillgång till kultur och fritidsaktiviteter på samma villkor och oavsett storleken på föräldrarnas plånbok. Därför inför vi fri entré för unga upp till 20 år på Malmö Museer och Malmö konstmuseum.

Vi tror att barns språkutveckling är en grundläggande förutsättning för deras möjligheter att klara sig i skolan och i livet. Malmö är en fantastisk stad. Och vi ser mångfalden som en tillgång och en förutsättning för en ökad måluppfyllelse inom skolan och detta kommer att återspeglas i vår stora språkutvecklingsatsning. Tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet är en framgångsfaktor i brytandet av det sociala utanförskapet.

Vi tror att satsningar på språkutveckling och genuspedagogik är ett bra sätt att ge alla elever, oavsett kön, klass eller etnicitet, bättre förutsättningar i livet. Det är också Malmös möjlighet att bryta den negativa trend som vi ser i den svenska skolan.

Vi tar vårt ansvar nu, när tar ni ert?