Samla in matavfallet!

I kommunfullmäktige idag debatterades hur Malmö ska kunna leva upp till målet om det nationella miljömålet på 40 %-ig insamling av matavfall. Det viktigaste ur miljösynpunkt är att minimera avfallsmängden. Det avfall som ändå skapas ska tas omhand på bästa sätt. En återvinning av matfall för t.ex. biogasproduktion är bättre än att bränna det. Vi ser nu att målen inte på långa vägar har uppnåtts i Malmö på frivillig väg. Då agerar vi, medan moderaterna kör huvudet i sanden och säger ”fortsätt som nu”. Den moderata linjen är att man ska ha frihet att göra miljön sämre. Detta är inte en frihet utan sätter sig över inte bara nuvarande generation utan även framtidens generationer. Kan inte vår generation skapa ett hållbart samhälle fördärvar vi för kommande generationers möjligheter till ett gott liv. Moderaterna väljer som vanligt i miljöfrågor att prioritera den enskildes valfrihet att strunta i att göra rätt för sig istället för att prioritera miljön. Genom att vi nu inför en obligatorisk utsortering av matavfallet så kan vi uppnå miljömålet .

Anders Skans (V)

Ökad kontroll tar resurser från omsorgen

Lösningen på missförhållandena i äldreomsorgen är inte mer kontroll. Istället bör vinsterna i välfärden stoppas, skriver Anders Skans (V), gruppledare i Malmös kommunfullmäktige.
Äldreminister Maria Larsson (KD) och Michael Anefur (KD), distriktsordförande i Skåne, försöker i en debattartikel (2.12)i Sydsvenskan dölja att deras grundläggande ideologiska ståndpunkt är att man ska få göra vinst på allt.
Men välfärdstjänster och privata företag är oförenliga. Problemet är att verksamheten drivs med vinstintresse och att ägaren, vem det än är, tjänar pengar på att ha så få anställda som möjligt.
Genom att granska olika vårdboenden kan vi se att de privata har en lägre personaltäthet än de kommunala, vilket är alldeles självklart, eftersom de måste generera vinst.
Om vi satsar en bestämd summa skattemedel till vård av äldre, och driver verksamheten i offentlig regi så går varje krona till vårdkvalitet. Men om vi låter ett privat bolag driva vården så ska samma pengar räcka till både vinst och vård. Det är uppenbart att det blir sämre vård.
En kontrollorganisation för att granska de privata vårdboendena, som de två kristdemokraterna föreslår, innebär ytterligare en kostnad som tas från de skattepengar som annars kunde gå till att höja vårdkvaliteten.
Lösningen är inte ökad kontroll, utan istället en återkommunalisering.
Larsson och Anefur skriver dessutom i sin artikel att kommunerna har ansvar för äldrevården. Då ska väl kommunen få göra ett eget val hur vården ska organiseras. Nu vill den borgerliga regeringen tvångsprivatisera äldreomsorgen genom att tvinga kommunerna att införa lagen om valfrihet, lov, som gör äldreomsorgen till en marknad.
Malmö har inte anslutit sig till lov, och det baseras på att det är bättre och lättare att hålla kvalitet i den egna vården än i andras.
Vården behöver alla resurser. Stoppa vinsterna i välfärden.

ANDERS SKANS

Malmöbornas skattepengar går till vinst i riskkapitalbolag

Under en tid har vi i media kunnat följa rapporteringen om vanvård och kvalitetsbrister i de privata vård- och omsorgsförtagen. Vänsterpartiet har därför synat Malmös privata vårdbolag i sömmarna. Även här beräknas de tre största företagen göra stora vinster och detta i flera fall på bekostnad av personaltätheten.

Vinsten som de tre största privata vårdföretagen Carema, Attendo Care och Förenade Care beräknas ta ut enbart i Malmö uppskattas till ca 21 miljoner på årlig basis. Rapporten ”Vinster i den privata vården i Malmö” bifogas nedan.

– Människors behov av vård och omsorg måste gå före vinst i privata fickor. Det är rena Hitchcock att vissa kan få göra sig miljonvinster på andras sjukdom och vanvård. Det måste bli ett stopp för det här och jag är glad att majoriteten i Malmö sagt att vi ska se över fördelarna med att ta över välfärdstjänster i kommunal regi när avtal för upphandlad verksamhet löper ut, säger Martina Nilsson (V) kommunalråd Malmö.

– Privatiseringarna inom vården gör att skattepengar går till vinst istället för välfärd, dessutom att skattemiljoner förs ut ur landet till skatteparadis. Vi vill att varje skattekrona ska gå till välfärden och inte en enda krona till riskkapitalisternas bankkonton, säger Anders Skans (V) gruppledare Vänsterpartiet Malmö

Läs hela rapporten Vinster i den privata välfärden


För mer information kontakta:
Martina Nilsson: 0708-16 17 09
Anders Skans: 0709-13 06 12
Sara Svensson, presskontakt: 0709-13 44 10

Jobb och välfärd

Malmö och Sverige behöver en politik för nya jobb. I Malmö är arbetslösheten högre än i landet som helhet. Jobbsatsningar är speciellt viktiga här, inte minst för att ge ungdomar riktiga jobb. Jobbpolitiken ska ta sin utgångspunkt i människors och samhällets behov. När staten gör satsningar är det viktigt att det verkligen ger nya jobb, inte bara förhoppningar. Det fina med offentliga jobbsatsningar är att det går att kombinera med en ökad välfärd till oss medborgare.

Regeringen hoppas på nya jobb genom att sänka skatten för de rika eller krogmomsen för krögarna. De pratar om arbetslinjen, vi skapar riktiga jobb istället. Vänsterpartiet väljer en jobbpolitik som bygger på investeringar i utbildning, bostäder, infrastruktur, industrin och för att förbättra kvalitén i välfärden bl.a. genom fler anställda i äldreomsorg, skola och på fritids. Vi väljer att bygga ut välfärden!

De närmaste åren kommer många anställda inom stat, landsting och kommuner att gå i pension. Vänsterpartiet vill att nyrekryteringen tidigareläggs. Det ger en bra generationsväxling och skulle ge över 11 000 nya jobb i Sverige och för Malmö handlar det om cirka 350 nyanställningar. Vänsterpartiet vill också satsa på utbildningsvikariat inom äldrevården. Då kan personalen vidareutbildas samtidigt som nya jobb skapas, detta skulle för Malmö ge 100-150 nya jobb och i Sverige 3-5000.

I Malmö ser vi dagligen stora behov av mer personal inom skola, förskola och vård. Välfärdssatsningar som skapar nya jobb utan privata mellanhänder är en oändligt bättre jobbpolitik än de nu pågående privatiseringarna av välfärdssektorn. Där skattepengar går till riskkapitalbolagens vinster istället för jobb. Vi vill förbjuda vinstdrivande bolag i välfärden och låta skattepengarna gå till verksamheterna istället för till vinster.

Sverige behöver fler yrkesutbildade arbetare. Idag råder t.ex. stor brist på byggnadsplåtslagare, VVS-montörer och betongarbetare. Vi vill underlätta för lärlingsanställningar i dessa och andra lämpliga yrken. Vänsterpartiet vill satsa på ett särskilt anställningsstöd till arbetsgivare som anställer lärlingar i bristyrken. Satsningen omfattar 11 000 årsanställningar under 2012 och 8 000 årsanställningar under åren 2013 och 2014. Omräknat för Malmö skulle det innebära 240-330 nya jobb. Hälften av platserna reserveras för ungdomar som inte har fyllt 25 år. Lärlingarna ska garanteras handledning. Parterna ska vara med och utforma utbildningen och kontrollera att dess kvalitetsmål uppnås. Anställnings- och utbildningsbevis ska upprättas och villkoren för lärlingarna ska regleras i kollektivavtal mellan parterna. Detta ger mycket bättre anställningar än FAS3 som snarast ska skrotas.

En satsning på gröna jobb ger både bättre miljö och nya jobb. Vänsterpartiet vill ha ett nytt klimatprogram som ger 5000 nya jobb och satsningar på grön infrastruktur som ger 17000 nya jobb.

Med en Vänsterpartipolitik i Sverige skulle vi kunna skapa 120 000 nya jobb redan 2012, för Malmö skulle det innebära att 3 600 arbetslösa malmöbor skulle få ett arbete. Vänsterpolitik gör skillnad!

Ulla Andersson (V), ekonomisk-politisk talesperson och partiledarkandidat
Anders Skans (V), gruppledare i Malmö kommunfullmäktige

Hellre pengar till kulturverksamhet och välfärd än rekorddyrt konserthus

Malmö är en fantastisk stad. Vi blev 2011 för att ta ett exempel utsedda till årets kulturkommun. Vi har mycket att vara stolta över: stadsbiblioteket, kulturskolan, ett aktivt fritt kulturliv, en samtidsengagerad stadsteater, sommarscen med sina hundratals arrangemang, en omfattande kulturverksamhet för barn och unga för att bara nämna några kulturella pärlor i vår stad.

Malmö står också inför stora utmaningar. Vi är den stad i Sverige med flest fattiga barn. Många går ut skolan utan fullständiga betyg. Många står utan arbete när väl skolan är avklarad och många upplever en fattigdom som inte borde få finnas. Politiken har ett stort ansvar att föreslå och driva igenom förändringar för att vända denna utveckling och erbjuda hållbara lösningar. Det är därför vi i Vänsterpartiet på dagens kommunfullmäktige reserverar oss mot det fortsatta byggandet av Malmös nya kongress-, konsert- och hotellanläggning (KKH).

Konserthuset, som är den enda del Malmö Stad ska betala, beräknas kosta minst 47 miljoner kronor årligen för hyra och drift av huset att jämföra med de ca 11 vi lägger på dagens konserthus. Dessutom tillkommer investeringskostnader i den allmänna platsmarken kring huset, samt parkeringshuset som ska byggas bredvid. Att prioritera ett nytt konserthus till den kostnaden är för oss en omöjlighet när vi ser att kulturlivet, skolan och vården behöver något annat.

Tidigare utredningar visar att Malmö hade kunnat få ett nytt konserthus eller ett omgjort konserthus i toppklass för mellan 15-20 miljoner per år. De minst 30 extra miljonerna som detta projekt kommer att kosta skattebetalarna hade kunnat användas på ett mycket slagkraftigare sätt i kommunen och dess kulturliv.

Med tanke på att alternativa lösningar för ett nytt konserthus har beräknats kosta väsentligt mycket mindre blir det för oss uppenbart att satsningen på KKH i grunden blir ett sätt att finansiera en kongressanläggning via ett kommunalt konserthus. Vänsterpartiet värnar i första hand kulturens verksamhet – detta projekt är inte en satsning på kulturens verksamhet utan ett prestigebygge för stadens ekonomiska och politiska elit. Delar av dessa pengar skulle istället kunna användas för att förstärka Malmös kulturliv, såväl våra institutioner som exempelvis MSO och Malmö Stadsteater som det fria kulturlivet eller varför inte för att bygga ett nytt konstmuseum.

Idag lägger vi ca 23 miljoner på verksamhetsstöd till det fria kulturlivet, ca 15 miljoner till studieförbunden, ca 30 miljoner på kulturskolan, ca 10 miljoner på kultur för barn och unga och ca 90 miljoner på stadsbiblioteket med all dess verksamhet och innehåll. Tänk den svindlande tanken att vi istället för att satsa på ett fruktansvärt dyrt konserthus (notera att pengar går till enbart hyra och driften av själva huset – inte en krona till verksamheten) kunde använda pengarna för att alla dessa viktiga verksamheter fick en liten del var av de 30 miljonerna. Då skulle vi kunna prata om ett verkligt kulturlyft för Malmö. Jättesatsningen på en dyr byggnad gynnar inte Malmö stads kulturpolitiska mål.

I en situation där vi behöver fler förskolor och färre barn i grupperna, mer resurser till skolan, vården och kulturen är det oansvarigt att satsa på ett lyxbygge. Den årliga kostnaden för konserthuset motsvarar en skattehöjning på drygt 10-öre, eller ungefär 120 lärartjänster eller drygt 150 undersköterskor i hemtjänsten.

Vi är också rädda för att kostnaderna inte stannar på runt 50 miljoner årligen. Så sent som i juli beräknades kostnaden vara uppe i drygt 60 miljoner kronor. Vi menar att de justeringar som gjorts sedan dess är högst osäkra och liknar fem-i-tolvräddningar för att man så gärna vill genomdriva projektet. Vi förvånas över att Miljöpartiet som Socialdemokraterna på så lösa grunder och med en uppenbar risk att kostnaderna sticker iväg inte gör gemensam sak med Vänsterpartiet. I viljan att få igenom förslaget till nytt konserthus har man utan debatt smugit en privat sponsring av MSO från Skanska. För oss reser det frågor som, vad händer när den sponsringen upphör och vilka andra kulturformer ska vi nu sponsra?

Vänsterpartiet drar hellre i nödbromsen nu för att i det långa loppet kunna satsa på tillväxt inom Malmös kulturliv och välfärdssektorn, där vi vet att resurserna behövs.

Daniel Sestrajcic, kommunalråd med ansvar för kultur
Anders Skans, gruppledare
Martina Nilsson, kommunalråd med ansvar för jämställdhet
Hanna Gedin, ersättare i kommunstyrelsen
Carlos Gonzalez, ledamot av kommunstyrelsen
Morgan Svensson, ordförande för Vänsterpartiet Malmö

Välfärd istället för den rekorddyra kongressanläggningen KKH

På kommunstyrelsen den 5 oktober beslutade alla partier utom Vänsterpartiet att satsa cirka 50 miljoner årligen i hyra för ett nytt konserthus.

De nu framräknade kostnaderna för Kongress-, konsert- och hotellanläggningen (KKH) har genom ett antal omräkningar landat i att den direkta hyreskostnaden för Malmö Stad kommer uppgå till 47 miljoner kronor årligen under husets livstid. Till detta kommer kostnader för att iordningställa marken runt omkring anläggningen. Investeringskostnaden för det uppgår till minst 89 miljoner kronor, drift- och underhållskostnaderna är ospecificerade. Dessutom tillkommer investeringen i ett parkeringshus.

Hur finansieringen av detta projekt ska ske omnämns inte i ärendets handlingar. Vänsterpartiet anser att dessa kostnader för en kongressanläggning med konserthus är orimliga. Kostnaden gäller bara själva byggnaden, till det kommer senare behövas nödvändiga utökningar av kostnaderna för verksamheten för att fylla huset med innehåll.

När projektet var i kommunfullmäktige i september 2010 fanns argumentet att det skulle ge ökade intäkter och minskade kostnader i relation till de i ärendet omtalade 49 miljoner. I en av att-satserna från kommunfullmäktige står det:
Att kulturnämnden tillsammans med Malmö Symfoniorkester AB som underlag för kommande hantering av årsbudget för aktuella år ska genomföra en fördjupad utredning om ekonomiska konsekvenser och intäktsmöjligheter genom en utvecklad affärsmässighet som kan begränsa behovet av kommunal driftfinansiering samt i övigt klargöra och ta tillvara möjligheterna till en breddad finansiering både genom offentliga och andra medel

De åtgärder som den politiskt tillsatta styrgruppen arbetat med för att få ner kostnaderna till den nu fastställda nivån, kan betecknas som fem-i-tolv åtgärder för att på pappret anpassa kostnaderna under den magiska 49 miljoners gränsen. Det handlar om besparingar på bl.a. drift och underhåll. Vidare hävdar även styrgruppen att konserthuset ska generera nya inkomster. Enligt en fristående rapport från Volante som kulturförvaltningen anlitade för att granska projektet i våras är denna form av extrainkomster svåra att uppnå. Deras slutsats var att satsningarna som krävs för att öka intäkterna överstiger de faktiska intäkterna. Denna rapport är nu borttagen ur beslutsunderlaget. Att projektet nu hamnar kring 49 miljoner måste betraktas som ett misslyckande och en totalkostnad som man inte räknade med i samband med kommunfullmäktigebeslutet. Besparingarna och de ökade intäkterna är långsiktigt osäkra, kvar med notan får Malmös skattebetalare stå.

Tidigare utredningar visar på att Malmö hade kunnat få ett nytt konserthus eller ett omgjort konserthus i toppklass för mellan 15-20 miljoner per år. De minst 30 extra miljoner som detta projekt kommer att kosta skattebetalarna hade kunnat användas på ett mycket slagkraftigare sätt i kommunen och dess kulturliv. Risken för undanträngningseffekter i en kärv ekonomisk situation är uppenbara.

Det är endast konserthusdelen om ska finansieras av Malmö stad, men det framgår tydligt att det i grunden är ett sätt att finansiera en kongressanläggning i Malmö via ett kommunalt konserthus. Vänsterpartiet värnar i första hand kulturens verksamhet. Detta projekt är inte den nödvändiga satsningen på kulturens innehåll och verksamhet som Malmö stad behöver. Delar av dessa pengar skulle istället kunna användas för att förstärka Malmös kulturliv, såväl våra institutioner som exempelvis MSO och Malmö Stadsteater som det fria kulturlivet. Att bygga en hiskeligt dyrt konserthus med kongressanläggning är helt fel väg att gå för att uppnå våra mål om att utveckla våra kulturinstitutioner, stötta det fria kulturlivet och låta alla Malmös barn ta del av kultur under sin uppväxt. Kulturen är en viktig beståndsdel för att bryta segregation. Jättesatsningen på en dyr byggnad gynnar inte våra kulturpolitiska mål.

I slutändan handlar det om att prioritera kommunens resurser och att använda varenda skattekrona på absolut bästa sätt för att generera arbetstillfällen, kultur, livskvalité och välfärd för alla Malmöbor. I en situation där vi behöver fler förskolor, mer resurser till skolan, vården och kulturen är det oansvarigt att satsa på ett lyxbygge. Den årliga kostnaden för kongressanläggningen motsvarar en skattehöjning på drygt 10-öre, eller ungefär 120 lärartjänster eller drygt 150 undersköterskor i hemtjänsten. Vänsterpartiet drar hellre i nödbromsen nu för att i det långa loppet kunna satsa på tillväxt inom välfärdssektorn.

Malmö 2011-10-05
Carlos González (V)

OB-förskola och nattis

Nu ser vi med glädje att de utökade öppettiderna på våra förskolor på obekväm arbetstid och på natten är igång. Kommunstyrelsen fördelade idag pengar till stadsdelarna för att täcka kostnaderna för dessa platser. Bra öppettider är viktigt för barnens trygghet när föräldrarna tvingas arbeta oregelbundet. Speciellt för ensamstående föräldrar, vilka oftast är kvinnor.

Anders Skans (V)

Tal regnbågsdagarna

Tack för att jag får vara med här idag på denna gatufest!

Jag är kommunalråd här i Malmö för Vänsterpartiet och vi har bland annat ansvar för frågorna som rör jämställdhet och antidiskriminering.

Så det är med extra stolthet och glädje som jag får stå här tillsammans med er, som samlats för fest, glädje och gemenskap men också för att idag handlar det om kamp. En kamp för förändring.

För förändring behövs verkligen, för vi kan aldrig acceptera att

En fjärdedel av alla unga lesbiska kvinnor uppger att de försökt ta livet av sig.
Var femte homo- och bisexuell mellan 16-25 har blivit utsatt för fysiskt våld av närstående.
Att bland unga homo- och bisexuella uppger 65 % av kvinnorna och 48 % av männen att de blivit bemötta på kränkande sätt.
Många unga HBT- personer har ett lågt förtroende för polis, skola, socialtjänst för att de känner sig diskriminerade i mötet med personalen.

Att HBT ungdomars hälsa är sämre än andras beror inte på att det är en riskfaktor i sig att vara hbt, utan på hur ungdomarna blir bemötta av normsamhället. Och för det det här måste samhället ta ett ansvar.

Kamp lönar sig. Att HBT-rörelsen finns – att ni finns och driver på gör att kommunen har tagit ytterligare några steg framåt:

Nu i höst anordnar vi åtta HBTQ-utbildningar för kommunens chefer

Kommunen ger stöd till och samarbetar med RFSL bland annat genom ungdomsmötesplatsen Habitat-Q

Vi har nyss fattat beslut om att göra en granskning av våra skolböcker ur ett antidiskriminerings perspektiv – för det får vara slut på användandet av litteratur som beskriver homosexualitet som något avvikande

Och vi ska granska våra blanketter och vårt informationsmaterial i kommunen - Man ska inte i Malmös förskolor mötas av blanketter där man ska fylla i ”mammans och pappans” namn. Nej - istället har vi bestämt att kommunens verksamheter ska arbeta för att även andra familjebildningar än den traditionella kärnfamiljen lyfts fram och synliggörs

Och vi ska anordna utbildningar för föreningar i antidiskriminering. För vi ska självklart agera när hälften av de intervjuade tjejerna i kommunens fritidsvane-undersökning berättar att de själv eller att någon kamrat upplevt rasism, sexism eller homofobi i samband med fritidsaktiviteter. Då kan vi inte stillatigande se på.

Det här är några exempel, och det finns så mycket kvar att göra. Men förändring är möjligt.

Så tack för er kamp och jag lovar att tillsammans med er ska vi stå i främsta ledet för att bekämpa sexism och homofobi och kämpa för ett rättvist, jämlikt och solidariskt Malmö.

Martina Nilsson (V)

Progressiva förskoleavgifter

Inlägg i komunfullmäktige 22 september.

Den rödgröna majoriteten i Malmö anser att alla barn, oavsett ekonomisk bakgrund, ska ha möjlighet att ta del av förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen. Inget barn ska straffas för att vi lever i ett klassamhälle, för att föräldrarna är utförsäkrade eller inte har de där hundralapparna över i plånboken varje månad. Denna syn grundar sig på föreställningen om alla människors lika värde och barns rätt till en trygg och god uppväxt. Vi tror på en fördelning av våra gemensamma resurser efter behov. Därför föreslår vi nu att det införs en progressiv barnomsorgstaxa i Malmö. En förändring i avgiften som gör det billigare för låginkomsttagare att utnyttja förskola och skolbarnomsorg.

Och i linje med vår övertygelse om alla barns rätt till en god uppväxt så lägger vi också ett förslag om att inte straffa barn vars föräldrar av någon anledning har svårt att få ekonomin att gå ihop. Att stänga av ett barn från förskolan enbart för att barnets föräldrar inte lyckas betala räkningar i tid får aldrig vara vuxnas svar på barns ekonomiska utsatthet.

Förslaget om progressiva avgifter är ett förslag i ledet att minska barnfattigdomen och säkra alla barns rätt till barnomsorg. Vart tredje barn i Malmö lever idag under fattigdomsgränsen, och enligt siffror från statistiska centralbyrån så är det särskilt ensamstående mammor och utrikesfödda som lever i en ekonomiskt utsatt situation.

Klassbakgrund spelar roll för barns möjligheter att klara av skolan. Utsatthet går i arv. De pedagogiska verksamheterna har därför ett kompensatoriskt uppdrag. Skolan ska minska ojämlikheterna i barns förutsättningar att få ett gott liv. Detta är viktigt och det ska vi slå vakt om. Samtidigt måste vi våga se att en likvärdig skola också kräver att vi bekämpar de ekonomiska orättvisorna.

Borgarna tycker i en reservation i ärendet att eventuell utjämningspolitik bör staten stå för men eftersom vi ser hur klyftorna ökat under den borgerliga regeringen och att detta de facto drabbar barnen i vår kommun så ser vi oss också tvungna att agera.

Regeringen har sänkt ersättningsgraderna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen med nästan 10 %, mängder med sjuka utförsäkras och från a-kassan har vi sett massflykt då många inte kan klara den avgiftshöjning som införts. Det är klart att detta får konsekvenser som inte någon kommunpolitiker kan blunda för.

I majoriteten har vi en tydlig linje, en röd tråd. Vi har infört avgiftsfri skola, rätt till 30-timmars förskola för barn till arbetssökande, rätt till nattis och utökat öppettiderna för barn till föräldrar med obekväm arbetstid. För unga har vi också infört gratis inträde till museum. Detta är vi stolta över. Nu tar vi nästa steg. Nu omfördelar vi 10 miljoner till de ekonomiskt mest utsatta barnfamiljerna.

Hanna Gedin (V)

Offentlig vård inte privat vinst

Inlägg i kommunfullmäktiges vård och omsorgsdebatt den 22 september.
Äldre som väljer att bo kvar hemma ska kunna känna sig trygga och nöjda med den vård och omsorg som erbjuds. Undersökningen visar att kontinuiteten är viktig. Vårdtagaren vill i så hög utsträckning som möjligt få träffa samma personer vid sina kontakter med hemtjänsten. Modellen med kontaktpersoner till varje vårdtagare är bra, och måste utvecklas så att de allra flesta insatserna görs av kontaktperson eller vice kontaktperson.

Hemtjänstinsatserna ska vara flexibla och utformade utifrån individens önskemål och behov. Äldre ska till exempel själv bestämma vilken mat som ska lagas och serveras i sitt hem. Det är de äldres inflytande över sin vardag som ska öka. Det är inte de privata bolagens rätt att göra vinster på vården som ska öka som är syftet med lagen om valfrihet, den så kallade LOVEN. Den lagen reglerar främst privata aktörers rätt till vinst i vården, inte de enskildas rätt till kvalité.

Man ska inte tro att valet av vårdgivare höjer kvalitén. Vi har på senaste tid sett rapporter om det felaktiga i sambandet mellan privata alternativ och kvalité. Inte minst rapporten från SNS, studieförbundet näringsliv och samhälle. Ingen vänsterrapport utan tvärtom. Privata alternativ och konkurrensutsättning inom välfärdssektorn har inte blivit den mirakelmedicin som många hoppades på. För första gången har nu en grupp av Sveriges ledande välfärdsforskare studerat följderna av de senaste 20 årens privatiseringspolitik. Förhoppningarna var stora från början: Byråkratin skulle minska, liksom de effektivitetsproblem som plågade den offentligt tillhandahållna välfärden. Vidare skulle kvaliteten och demokratin stärkas tack vare ökad valfrihet för medborgarna. Den övergripande slutsatsen är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Forskarna kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats.


Privatiseringarna inom vården leder till att skattepengar går till vinst istället för välfärd. Privatiseringarna av välfärdssektorn innebär dessutom i många fall att skattemiljoner förs ut ur landet till skatteparadis. Vi vill att varje skattekrona ska gå till kvalitén i hemtjänsten istället.

Anders Skans (V)

54 miljoner till Malmös unga

Inlägg i kommunfullmäktige den 22 september.
När ekonomin nu tillåter är det viktigt att rikta extrasatsningarna där det finns stora behov. Jobb och utbildning för ungdomar är viktigast.

I många år har Malmö stads ekonomi gett överskott, det är inte en politisk vilja utan istället är det viktiga är att ha en så bra välfärd som möjligt. Det är därför roligt att kunna göra dessa satsningar idag. Detta är engångspengar men vi väljer att satsa i första hand på sådant som finns kvar i organisationen i framtiden.

Genom den tekniska upprustningen i skolorna ger vi möjlighet för bättre lärande i framtiden. Det gäller speciellt elever i behov av extra stöd. Det är viktigt att dessa nya tekniska läromedel verkligen används för ett bättre och nytt lärande.

Vi satsar även på inköp av läromedel och litteratur till skolbiblioteken. Denna satsning är en del av den rödgröna majoritetens viktiga satsning på språk och genuspedagogik i förskolan och skolan.

Satsningen på kompetensutveckling inom förskolan är jag speciellt glad för, vi betonar att grunden för allt lärande börjar i förskolan. Genom en högre kvalité i förskolan gör vi en satsning för framtiden.

Arbetsmarknadspolitiken är egentligen en regeringsfråga, men eftersom vi har en regering som istället för att satsa på jobb åt ungdomar skickar pengar i fickorna på krogägarna genom sänkt restaurangmoms tvingas vi i Malmö att göra egna satsningar på jobb för unga. Det gör vi i denna tilläggsbudget.

Vi har identifierat fem områden i Malmö där välfärden är som lägst, genom en kraftfull satsning där ger vi möjligheter att utjämna lite av de stora klasskillnader som finns i samhället. Detta förändrar inte grunden till skillnaderna men vi försöker göra Malmö till en mer jämlik stad.

Anders Skans (V)

Vänsterns utmaningar

Vänsterpartiet ska i januari välja ny partiledning och partiledare. Det är en avgörande kongress för inte bara Vänsterpartiet utan hela vänsterns utveckling det närmaste decenniet. Behovet av en stark och självständig vänster som skapar ett alternativt politiskt projekt är skriande. Vänsterpartiet står inför flera politiska och organisatoriska utmaningar och måste uppvisa ett relevant alternativ till socialdemokratin.

Krisen som sveper över världen - från de finansiella instituten till den katastrofala eurokrisen – skapar en politisk förtroendekris för hela det kapitalistiska systemet. Det är en utmaning för vänstern att visa på möjligheterna att skapa ett samhälle som sätter människors grundläggande behov före vinstmaximering. Ett samhälle som omfördelar makt och resurser från dem som har till dem som inte har. Ett samhälle som vågar stärka vårt gemensamma ägande och inflytande över arbetsplatser – såväl privata som offentliga. Därför är det avgörande att Vänsterpartiet återigen vågar börja prata om vad ett socialistiskt alternativ innebär och hur det ska kunna skapas.

Orättvisorna mellan kvinnor och män ökar samtidigt som allt färre politiska partier pratar om jämställdhet eller vill genomföra förändringar. Det är en utmaning för vänstern att på alla områden genomföra en feministisk offensiv. En feministisk offensiv som tar ställning för en omfördelning av makt och resurser. Malmö kommun har i det röd-gröna samarbetet tagit några steg genom att anta en plan för jämställdhetsintegrering. Det räcker så klart inte – på nationell nivå måste Vänsterpartiet ännu hårdare driva sextimmars arbetsdag, satsningar på de lägst betalda kvinnodominerade yrkena, lika lön för lika arbete, delad föräldraförsäkring och kvinnors rätt till sina egna kroppar.

I krisande samhällen växer extremhögern och i dess förlängning fascismen fram. Såväl i de fina salongerna som bakom stängda dörrar. Dess konkreta uttryck är att man bryter ner samhället och sparkar på de grupper som står allra längst från makt och inflytande. Det visar sig i islamofobi och inhuman flyktingpolitik, men också i arbetarförakt. De välfärdsystem som arbetarrörelsen mödosamt byggt upp samt fackföreningsrörelsen attackeras på bred front. Det är vänsterns utmaning att formulera ett konkret politiskt projekt som på bred front kan bryta denna utveckling och motverka den groende fascismen i samhället.

Klimatkrisen ställer oss inför problem som kan verka oöverstigliga. Lösningar som hållbar tillväxt och lite schystare konsumtion är i grund och botten falska. Klimatkrisen tvingar oss att ta ställning och välja väg. En väg som måste omfördela makten och resurserna i samhället från dem som har till dem som inte har – på både lokal, nationell och global nivå. För att rädda miljön och skapa en hållbar framtid kan inte vinst få gå före människors behov. Klimatkrisen öppnar upp för radikala socialistiska lösningar. Vågar vänstern anta den utmaningen kan vi bidra till att fokusera på de nödvändiga samhällslösningarna.

Vänsterns stora utmaning ligger i att skapa ett alternativt projekt till vänster om den kollapsande socialdemokratin. Detta alternativ måste vara trovärdigt och attraktivt för breda grupper i samhället som tjänar på omfördelning av makt och resurser. En del av detta är att tala om hur en annan värld är möjlig, inte bara som en dröm i framtiden utan här och nu. Detta kombinerat med konkreta och radikala förslag som utmanar den rådande ordningen. Detta kräver ett parti som är ett uttryck för och en del av en samlad bred vänster och ett parti som på allvar vågar utmana Socialdemokraterna. De är självklart vår samarbetspartner för att ta över makten i Sverige – men kraven från vår sida måste vara tuffa och bygga på att samhället faktiskt förändras med oss vid makten. Exempelvis att skatterna för multinationella företag och personer med allra högst inkomster måste höjas för att skapa utrymme för rejäla välfärdssatsningar, makten över företagen måste utmanas, den offentliga sektorn demokratiseras och anställdas inflytande öka.

Vänsterpartiets problem är inte att väljarna inte håller med oss – på punkt efter punkt går det att samla breda allianser och grupper av väljare bakom radikala och konkreta krav som vrider samhället i en annan riktning. Vänsterpartiet måste formulera ett tydligt politiskt projekt och bygga en organisation som i handling ger fler människor möjlighet till politisk makt i samhället. Vi vill inte vara ett parti där ett fåtal politiker arbetar heltid med höga löner och många medlemmar känner sig maktlösa. Vi måste finna modeller för reell spridning av makt. Politiker är inget yrke utan ett förtroendeuppdrag.


Ansvaret för dessa utmaningar ligger på den ledning som ska väljas på vår kongress i januari 2012. Vänsterpartiet organiserar en av de mest demokratiska processerna för att välja en ny partiledning och vi ser det som ett första steg i att anta dessa utmaningar. Den öppna processen ger partimedlemmar och alla andra Malmöbor möjligheten ikväll på Moriskan att höra hur våra fyra kandidater ställer sig till framtidens utmaningar. Kvällens diskussion och svaren på dessa utmaningar är avgörande för vem vi skall stödja i valet av ny partiordförande för Vänsterpartiet.

Utfrågningen är på Moriskan i Folkets park, med start klockan 18.00, debatten börjar 19.00.

Martina Nilsson, fritids- och jämställdhetskommunalråd (V), Malmö
Daniel Sestrajcic, kultur- och antidiskrimineringskommunalråd (V), Malmö
Hanna Thomé, föräldraledigt kommunalråd (V), Malmö
Morgan Svensson, ordförande i Vänsterpartiet Malmö
Anders Skans, gruppledare i kommunfullmäktige (V), Malmö

Progressiva avgifter i förskolan - Vänsterpartiet gör politisk skillnad i Malmö!

Äntligen!
Idag klubbade äntligen kommunstyrelsen beslutet om att införa progressiva avgifter inom förskolan. Det vill säga de som tjänar mindre får också lägre förskoleavgift. De hushåll som har en månadsinkomst på under 10 000 blir förskolan gratis för.

Vi vet att barnfamiljerna blir allt fattigare, barnfattigdomen har ökat explosionsartat och allt fler har tvingats leva på grundnivån (180 kr om dagen före skatt) i föräldraförsäkringen. Malmö är den stad med högst barnfattigdom i landet, och särskilt tufft har ensamstående föräldrar (mammor) det.

Så idag är det bättre, vi har tagit ett ytterligare steg i kommunen för att göra det lite bättre, vilket inte alltid är så lätt när vi har en borgerlig regering som vägrar se barnfattigdomen. Men i Malmö har Vänsterpartiet ialla fall nu äntligen lyckats få igenom ytterligare en reform för att göra skillnad.

Vänsterpartiet gör skillnad för de här frågorna för förutom att vi fått igenom progressiva avgifter i förskolan har vi tidigare sagt nej till alla avgifter i skolan, rätt till 30-timmars förskola för barn till arbetslösa, gratis inträde för alla under 20 på museet, sänkt avgift till kulturskolan, avsatt pengar för att höja lönerna i de lågavlönade kvinnodominerade yrkena, ob-förskola och nattis - för att bara nämna några få andra viktiga politiska förslag som vänsterpartiet drivit och fått igenom.

Progressiva avgifter i förskolan - Vänsterpartiet gör politisk skillnad i Malmö!

Martina Nilsson (v)

Vänsterpartiet reserverar sig mot beslutet att genomföra bygget av Kongress-, konsert och hotellanläggningen (KKH)

Vänsterpartiet i Malmö kan inte ställa sig bakom ett projekt som kommer att kosta skattebetalarna minst 47 miljoner kronor årligen. Därför kommer Vänsterpartiet att reservera sig mot beslutet på onsdagens kommunstyrelsesammanträde.

Den politiskt tillsatta styrgruppen för Kongress-, konsert- och hotellanläggningen (KKH) har nu rapporterat sitt uppdrag. Genom ett antal omräkningar påstås nu den direkta hyreskostnaden för Malmö Stad uppgå till 47 miljoner kronor årligen under husets livstid. Till detta kommer kostnader för att iordningställa marken runt omkring anläggningen. Investeringskostnaden för det uppgår till minst 89 miljoner kronor, drift- och underhållskostnaderna är ospecificerade.

Hur finansieringen av detta projekt ska ske omnämns inte i beslutsunderlagen. Vänsterpartiet anser att dessa kostnader för en kongressanläggning med konserthus är orimliga. Kostnaden gäller bara själva byggnaden, till det kommer senare att behövas nödvändiga utökningar av kostnaderna för verksamheten för att fylla huset med innehåll.

- Det är endast konserthusdelen om ska finansieras av Malmö stad, men det framgår tydligt att det i grunden är ett sätt att finansiera en kongressanläggning i Malmö via ett kommunalt konserthus. Vänsterpartiet värnar i första hand kulturens verksamhet. Detta projekt är inte den nödvändiga satsningen på kulturens innehåll och verksamhet som Malmö stad behöver. Delar av dessa pengar skulle istället kunna användas för att förstärka Malmös kulturliv, såväl våra institutioner som exempelvis MSO och Malmö Stadsteater som det fria kulturlivet, säger Daniel Sestrajcic (V) kulturkommunalråd.

- Projektet såldes in i kommunfullmäktige med en övertro på ökade intäkter och minskade kostnader i relation till de specificerade 49 miljoner. Att projektet nu hamnar kring 49 miljoner är ett misslyckande och en totalkostnad som man inte räknade med i samband med kommunfullmäktigebeslutet. Det är oansvarigt att ändå ge grönt ljus och fortsätta projektet, fortsätter Daniel Sestrajcic (V), kulturkommunalråd.

- I en situation där vi behöver fler förskolor, mer resurser till skolan, vården och kulturen är det oansvarigt att satsa på ett lyxbygge. Den årliga kostnaden för kongressanläggningen motsvarar en skattehöjning på drygt 10-öre, eller ungefär 120 lärartjänster eller drygt 150 undersköterskor i hemtjänsten. Vänsterpartiet drar hellre i nödbromsen nu för att i det långa loppet kunna satsa på tillväxt inom välfärdssektorn, avslutar Anders Skans, gruppledare Vänsterpartiet.


se även Skånska Dagbladet även den 27/8 och här och 18/3

Kunskap om diskriminering inget för Malmös moderater

Idag har Moderaterna i Malmö gått ut med ett pressmeddelande eftersom de motsätter sig att majoriteten (S,V,Mp) i Malmö ber en forskare granska läromedel som används i våra grund- och gymnasieskolor ur ett antidiskrimineringsperspektiv.

Jag skulle kunna raljera över att de inte protesterade mot detta när vi beslutade om Handlingsplanen mot diskriminering i kommunfullmäktige förra året, eller när det var uppe igen i jämställdhetsberedningen i våras. Eller att det går på tvärs med vad den borgerliga regeringens integrationsministern Erik Ullenhag skriver i sitt förord till utredningen om antisemitism och islamofobi:

"Kunskapen om de uttryck intoleransen tar sig under själva uppfartssträckan är kanske den viktigaste faktorn för att kunna motverka och förebygga intolerans. Läromedel i skolorna har uppenbara brister. Det finns stort behov av återkommande granskning och översyn av innehåll i allt undervisningsmaterial för skolan."

Det här kan de få bråka om inom det borgerliga blocket eller tom inom moderaterna själva, det bryr jag mig mindre om.

Men jag bryr mig om den oerhörda naivitet och okunskap eller ointresse som moderaterna i Malmö visar. Tror ni inte att diskriminering förekommer om vi inte låtsas om det? Jag vill, för min del,hellre synligöra problem, diskriminering och orättvisor så att vi kan rätta till det.

Jag ser mer kunskap om läromedlen som en tillgång för våra lärare i deras undervisning. Jag ser mer kunskap och forskning som en av många sätt att förhoppningsvis skapa något bättre förutsättningar för våra ungar att trivas i skolan och skapa en tolerant, öppen och solidarisk skolmiljö. Jag har svårt att se att detta arbete inte skulle behövas, jag har svårt att se kunskap om läromedlen i skolan som ett problem.

Vid tidigare granskningar som gjorts av forskare och skolverket visar att det förekommer diskriminering i undervisningsböcker och material som finns i skolan. Vi tror varken att Malmö är bättre eller sämre - men vi vågar titta på det och undersöka det för att bli bättre. För vi vill att Malmö ska bli bättre. Något som tydligen inte Malmös Moderater håller med om.

Martina Nilsson (v)

Språk och ämnen

När samhället förändras måste också skolan förändras. I Malmö har ungefär hälften av alla förskole- och skolbarn ett annat modersmål än svenska.
Samhällets syn på flerspråkighet är betydelsefull. Ses flerspråkighet som något positivt eller som något som bryter mot normen och ska rättas till? Den offentliga svenska debatten innehåller en rad myter om flerspråkighet, bland annat att modersmålet konkurrerar med svenskan. Forskningen motsäger myterna, men de hålls ändå levande i debatten, vilket försvårar utvecklingen av ett flerspråkigt lärande.
Att lära främmande språk, som engelska, ses idag som självklart. Men det är inte lika självklart att till exempel arabiska erbjuds som undervisningsspråk. Detta är en språklig diskriminering.
Samhällets värderingar och den politiska debatten avspeglar sig i skolans val av arbetsmetoder. Det är därför oroande att många politiker ifrågasätter flerspråkigheten. Det leder till att dagens elever får sämre möjligheter att utveckla sina språk och därmed sin kunskap i alla ämnen.
Det tar ett till två år att lära sig ett talspråk att kunna kommunicera med, medan ett språk med mer kognitiva funktioner för kunskapsinhämtande i skolan tar två till åtta år. För kunskapsinhämtande krävs en exakt förståelse av orden och av dubbeltydighet och djupare sammanhang.
Flerspråkiga barn kommunicerar på olika språk i olika situationer, de kan kodväxla utifrån vem de talar med. Flerspråkigheten har ingen negativ inverkan på utvecklingen av något av språken.
När ämneskunskaperna ökar skapar det ett behov av ett mer utvecklat språk, och när språkkunskaperna ökar ger det en möjlighet att lära mer ämneskunskaper. Så gynnas både språkutvecklingen på svenska och modersmålet samtidigt som ämneskunskaperna blir djupare. Flerspråkiga elever ska ges möjlighet att lära på sitt bästa språk, för att inte ämneskunskaperna ska bli lidande. Det är skolans uppgift och mål.
Forskning som finns kring flerspråkighet, både internationellt och i Sverige, är tydlig i fråga om hur flerspråkigt lärande bäst sker. Det är inte genom att förbjuda någon att använda sina olika språk för lärande, som föreslogs i kommunfullmäktiges budgetdebatt i juni av Folkpartiet.
De politiska tongångarna, att det bara är svenska som gäller i skolan, minskar elevernas möjlighet till lärande. Det handlar om politiskt fiske i grumliga vatten. Det tar inte sin utgångspunkt i elevernas rätt till kunskap utan bygger på en vilja att flirta med en främlingsfientlig opinion.

ANDERS SKANS
8 augusti 2011

Publicerad i Sydsvenskan 2011-08-08 http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1523128/Ja.html

Carlos Gonzalez huvudinlägg i budgetdebatten om finans och organisation

Tack för ordet!

Ordförande, ledamöter och åhörare

De flesta som sitter här visste från början vilken utgången av debatten skulle bli. En majoritetsbudget mellan ett rödgrönt samarbete.

Malmö ska vara ett föredöme som kommun att arbeta i. Det ska kännas bra att gå till sitt arbete. För att vi ska kunna uppnå detta så ska jag nämna några exempel som vi har som förslag i vår budget:

Vi ska arbeta för fördjupad samverkan, kompetensutveckling för personalen, alla anställda som vill arbeta heltid ska kunna göra det, minska de otrygga anställningarna, öka personalens inflytande över sin arbetssituation.

Detta är några av våra förslag för att göra Malmö attraktivare som arbetsgivare. Viktig är också påpeka att arbetsplatsdemokrati är för Vänsterpartiet en fråga som har stor betydelse i det demokratiska samhälle som vi lever i.

Staten pålägger kostnader på kommunen genom förändringar i trygghetssystemen.
Detta innebär att kommunernas kostnader för socialbidrag ökar när arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen försämras. Men värst är att fler blir fattiga, och de som redan är fattiga blir ännu fattigare, det visar inte minst Rädda Barnens senaste rapport.

Allt fler lever på lägsta nivån i föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Det är en tragedi för de drabbade, och det ställer högre krav på kommunens stöd. Hur lätt är det för en nybliven mamma att leva på 180 kronor om dagen?

Nu vältrar staten dessutom över kostnader för den nya gymnasieskolan på kommunerna, regeringen sänker statsbidragen till kommunerna med nära fem miljarder kronor de närmaste fyra åren. Detta motsvarar 3622 lärartjänster i hela landet enligt riksdagens utredningstjänst.

Privatiseringarna inom välfärdssektorn har gjort att våra skattekronor väller ur välfärden och dessutom förs de ut ur landet. Vi står inför ett tydligt vägval. Ska vi beskatta och dela ut vinst eller ska vi bygga en solidarisk demokratisk välfärd? Valet är tydligt och klart, det finns inget mellanläge. Vilket val vi i Vänsterpartiet gör är självklart. Kampen för en solidarisk välfärd kommer först. Vi vill inte sänka lönerna för de lägst avlönade offentligt anställda som finansministern, vi vill höja dessa löner och vi tar ett steg i rätt riktning i Malmös budget för 2012.

När staten inte satsar på välfärden får vi klara oss med de kommunala skatteintäkterna. Kommunalskatten är inte progressiv och det är inte bra ur fördelningssynpunkt. Det är dock bättre att finansiera välfärdssatsningar med kommunalskatt än med avgifter som slår än hårdare mot låginkomsttagare. En solidariskt finansierad välfärd bygger på en omfördelning mellan de som har resurser och de som har störst behov.

Budgeten prioriterar kampen mot de sociala orättvisorna. Det handlar om klasskillnader som slår igenom i t.ex. skolresultat. Vi i Malmö kan göra lite skillnad även om vi påverkas av både internationella företag och statliga beslut.

Med detta tackar jag för ordet och yrkar bifall till Kommunstyrelsens förslag

Morgan Svenssons huvudinlägg i budgetdebattens arbetsmarknadspolitik och vuxenutbildning

Först vill jag öka bifall till kommunstyrelsen förslag

Regeringens arbetsmarknadspolitik har havererat med Fas 3 som det yttersta exemplet. 50 personer varje dag hamnar i Fas 3 och i Malmö finnas det idag 1000 personer i fas 3 och vi räkna med att det finns upp emot 1600 stycken innan året är slut -ja pratar om misslyckande! - ja talar om bidragspolitik! till de som redan har på vanligt folks bekostnad.

När företagen, trots hög arbetslöshet, har svårt att hitta personal med rätt kompetens, förstår man att något är grundläggande fel med regeringens arbetsmarknadspolitik. I stället för att satsa på riktade insatser mot individen, kompetenshöjande åtgärder och utbildning, får arbetsgivarna 6 miljoner kr varje dag för att sysselsätta långtidsarbetslösa i Fas 3 genom regeringens politik.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) pekar på hur lång arbetslöshet och svårigheter att klara privatekonomin gör att många i Fas 3 har fått dåligt självförtroende och förlorat hoppet om att någonsin återgå i arbete. Regeringens politik drabbar inte enbart den arbetslöse utan hela dess familj, med allt vad det innebär för barnen. Socialbidragen ökar i 80 % av alla kommuner inte minst i Malmö.

Därför tar vi nu krafttag för att tar oss ut ur detta misslyckande genom satsningen på jobboffensiv för Malmö genom att avsätta pengar för en jämställdhetssatsning, utbildning och arbete för långtidsarbetslösa istället för att passivt tittar på när människor skickas på meningslösa fas3 åtgärder. Vi avsätter medel så att funktionshindrade kan få arbete vi går vidare med att utveckla SEF unga OSV! Vi väljer att trotsar regeringens nedbrytande och passiva bidragslinje med aktiva och meningsfulla åtgärder vi väljer att



Vad vill då den samlade oppositionen? Ja folkpartiet vill trots att man i sin inledning pratar om att lyssna på individen och att man inte ska välja kollektiva lösningar för individer att man kollektivt ska tvingar alla med försörjningsstöd till tvångsarbete för att bli berättigad till just försörjningsstöd ja pratar om total kollaps för liberalismen där man sätter individen i centrum.

Moderaterna vill ha omorganisering av kommunens förvaltning, privatisering och sist men inte minst motkrav för försörjningsstöd

Det vi ser är att ni vill fortsätta den inslagna vägen mot ett låglöneproletariat som ska stå med mössan i hand. Var så säker på att vi kommer att göra vårt yttersta för att bekämpa er inhumana politik

för faktum är att låta arbetsgivare ha gratis arbetskraft samtidigt som de får betalt för det, kan möjligtvis glädja ett antal Oseriösa arbetsgivare. Men i längden är det kompetensutveckling, utbildningssatsningar och anställningar med stöd som ger människor en väg tillbaka in i arbetslivet och företagen möjlighet att hitta kompetent personal. Detta är avgörande både för individen och för utvecklingen av nya jobb

Anders Skans huvudinlägg i fullmäktiges budgetdebatt: stadsekologi, internationell solidaritet

En grönare stad är hälsosamt, vi vill satsa på en levande grön innerstad med ett minimum av bilar. Politik är att prioritera hur utrymmet används. Vår gemensamma yta är begränsad, vad vill vi använda denna yta till?

Plantera grönska istället för att asfaltera innerstaden. Genom att ersätta bilar och asfalt med grönska får vi en grönare, tystare och renare stad.

Vi i det rödgröna styret i Malmö satsar på Gröna skolgårdar för att ge en bra utemiljö på våra skolor. Skolgårdarna ska vara viktiga rum för lärande, de ska vara mötesplatser och gröna oaser i Malmö.

Barnen som växer upp i centrala Malmö blir allt fler. Dessa barn ska få tillgång till bra lekplatser och friluftsaktiviteter i centrum. Vi behöver mer idrottsytor för spontanidrott i centrala staden. Dessa platser är viktiga för att barn och ungdomar ska kunna vara fysiskt aktiva men också som utomhus mötesplatser. Vi vill ge våra barn i centrala staden bättre mötesplatser i det offentliga rummet. En bra möjlighet är att använda våra centrala skolgårdar, dessa kan användas under en större del av dygnet än skoltiden. I Centrum har Rörsjöskolans multisportarena funnits i flera år och är ett bra exempel på hur skolgårdar kan användas. Nu byggs en ny sådan arena på Johanneskolan i samverkan mellan skolan, föreningslivet och idrottsförbundet. Detta ser vi som mycket goda exempel på att utnyttja våra gemensamma ytor på ett bra sätt.

Ett annat viktigt område för oss är att vi lyfter blicken från vår kommunala politik och visar internationell solidaritet. Genom en fortsatt satsning på etiskt certifierade produkter, Fair Trade, som garanterar bra arbetsvillkor och miljöanpassad odling i tredje världen, visar vi solidaritet med de anställda och miljön i länder som lever på export till oss. På detta sätt kan vi utgöra en motkraft mot exploatering av arbetare och natur i profitens intresse.

Ett annat område som vi som offentlig konsument vill påverka är att vi inte vill handla med varor som kommer från ockuperad mark. Det är orimligt att skattepengar ska gå till länder som i strid med internationella resolutioner ockuperar landområden och där producerar varor. Vi vill se över de juridiska möjligheterna att stoppa detta.

Likaså vill vi inte göra affärer med företag som skickar sin vinst till skatteparadis. Denna form av skatteflykt ska inte kunna göras med kommunala skattekronor.

I Malmö stad ska ekologiska varor alltid vara första alternativet, vi ska visa solidaritet med framtida generationer genom att värna miljön. De borgerliga partierna försöker motverka användandet av ekologiska produkter genom att försöka skapa en motsättning mellan ekologiskt odlat och kvalité. Detta är falskt, genom att säga att matkvalité på något sätt skulle vara i motsättning till ekologiskt odlat, visar de borgerliga hur de struntar i miljön. Vilken grönsak har högst kvalité, den besprutade eller den ekologiskt odlade? Vilken liter mjölk har högst kvalité, den ekologiska eller den konventionella, svaret är enkelt. Vilken banan är bäst en giftbesprutad eller en ekologiskt odlad? I det senare fallet visar studier att till och med apor väljer den ekologiskt odlade.

Morgan Svenssons huvudinlägg i budgetdebattens bostadsdebatt

Ordförande – ledamöter,
Först vill jag yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Sedan 19990 har Malmö växt med nästan 70 000 invånare samtidigt som det bara har byggts 16 000 nya bostäder. Sedan 2000 har vi blivit 40 000 fler och det har byggts 9400 bostäder.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Vi har ett rekordlågt byggande. Vi har de senaste 20 åren och inte minst de senaste 5 åren med rekordstora ungdomskullar på väg ut till en egen bostad bevittnat en total havererad bostadspolitik.

2011 ser det ut som vi kommer att kunna färdigställa 2000 nya boende men man ska då var medveten att det behövs 10 000 nya bostäder omedelbart för att täcka behovet som finns.

Förutom det självklara att bostaden inte är som vilken annan vara som helst utan närmast en mänsklig rättighet så är tillgången till bostäder och arbete central för att klara av välfärdsfrågan. Därför är det viktigt för Malmö att driva på för ökat byggande.

Färre bostäder - Färre Malmöbor- Ett fattigare Malmö ekvationen är inte svår. Därför blir man mörkrädd och närmast bestört när man får höra bostadsminister Stefan Attefall säga att bostadsbristen kommer att bli värre och han har inga förslag på hur det skulle kunna bli bättre.

Problemet för Malmö liksom andra kommuner är att vårt handlingsutrymme är begränsat för att på egen hand öka byggande men en del går att göra genom aktiv markpolitik där vi försöker stimulera fram ökat byggande av hyresrätter. Vi kan sätta press på bostadsföretagen att de måste bygga en viss andel hyresrätter men det har ändå svårt att uppnå den nivån vi skulle behöva då den sittande regeringen fullständigt har kapitulerat och lämnat över ansvaret på marknaden.

Ansvaret för ökat byggande faller tungt på den sittande regeringen. Vi behöver en mängd olika statlig stimulanser och nytänkande för att först och främst komma i fatt 20 års misslyckande men också en politik för framtiden där vi årligen kan producera det antalet lägenheter som behövs. Framför allt behöver vi en politik som ser bostaden som rättighet och inte en politik som betrakta bostaden som vilken vara som helst.

När man tittar på oppositionen blir man både rädd och beklämd. De traskar på i samma gamla hjulspår precis som inget har hänt de senaste 20 åren.

Både Moderaterna och Folkpartiet föreslår att vi ska omvandlar MKB:s hyresbestånd till ägarlägenheter. Moderaterna säger dessutom att bara man bygger till lite vindar så löser vi nog bostadsbristen man tar sig för pannan.

Enligt Folkpartiet är det särskilt viktigt att omvandla hyresbetåndet för att man då tar bättre hand om sin lägenhet. Jaha! Menar ni att MKB:s hyresgäster missköter sina lägenheter eller är det så att MKB inte sköter underhållet som man ska?

I spåren av en totalhavererad bostadspolitik och fullständigt överlämnande till marknadskrafterna har vi de senaste åren också sett att det har kommit in totalt oseriösa fastighetsägare som har som affärsstrategi att inte lägga en enda krona på underhåll och ta ut så mycket i hyra som möjligt.

Detta tar vi nu krafttag mot då vi ser till att intensifiera arbetet med bättre boendevillkor med skärpt tillsyn och starkare fokus på uppsökande verksamhet gentemot oseriösa fastighetsägare.

Vi kommer också att förtydliga det bostadssociala ansvar som MKB har. För att tillse att diskrimineringen minskar kommer vi kommer att intensifiera arbetet för att fler bostadsföretag ska ansluta sig till Boplats Syd.

Jag är också lite nyfiken på varför ni i oppositionen vill öka uttaget från MKB och varför vill ni lägga på MKB 17Mkr i högre kostnader. På vilket sätt kommer det att öka byggandet? Hur ska MKB finansiera den högre kostnaden? Är det genom högre hyror eller minskat underhåll?

Till Folkpartiet måste jag säga att det mest intressanta är att ni inte med ett ord nämner något om bostadsbristen och framförallt då den alarmerande bristen på hyresrätter i staden. Hur kommer det sig?

Kan det rent av vara så att trots er stolta deklaration i inledningen att ni inte företräder några klassintressen eller andra gruppintressen utan den enskilda medborgaren. Är det inte så att ni i själva verket företräder de som har en miljon eller två över för att kunna köpa sig en lägenhet?

Vad det gäller framtidens trafik måste jag fråga oppositionen vad vill ni? En vill gräva ner den i marken till mångfalt högre kostnad än vad en spårvagn skulle kosta. Moderaterna vill inte att vi ska satsa på spårbunden trafik alls utan fortsätta med buss då de menar att det blir för dyrt att satsa på framtidens trafik och tycks menar att det är bilen som även framgent ska lösa transporterna i Malmö.

Daniel Sestrajcics huvudinlägg i budgetdebatten om kultur och fritid

Ordförande, ledamöter och åhörare till denna budgetdebatt. Jag vill börja med att säga att som Vänsterpartist är jag oerhört stolt över att vara en del av det röd-röd-gröna samarbetet i Malmö. Inte minst eftersom majoriteten satsar över 25,5 miljoner på det nödvändiga jämställdhetsarbetet. Men jag är också stolt över ett samarbete som trots att vi 2012 har ett av de tuffaste budgetåren framför oss inte betraktar vare sig kultur eller fritid som grädde på moset - utan som någonting självklart i ett välfärdsamhälle. Som någonting vi vare sig kan eller ska vara utan. Som någonting vi alltid måste värna, utveckla och fortsätta satsa på. Det visar vänstermajoriteten i Malmö stad genom att tillför kultur- och fritidsområdet närmare 24 nya miljoner under 2012.

I den resa Malmö har genomgått har kulturen i allra högsta grad varit en avgörande och vital del. Det rika kulturliv som utvecklas här i Malmö är på många sätt unikt och gör inte bara att Malmöbor känner stolthet och väljer att bo kvar utan också att människor väljer att flytta hit och bosätta sig här. För att själva få uppleva, för att själva få vara en del i det kreativa skapandet eller helt enkelt för att miljön och stämningen som skapats är vida omtalad.

Här i Malmö med sina drygt 300 000 invånare – trots allt en ganska liten stad – finns en uppsjö av fria grupper inom teater, konst, musik, dans, cirkus, film och många andra konstformer som befruktar och korsbefruktar varandra. Här i Malmö kan du uppleva en symfoniorkester i toppklass, kan du gå på opera och teater, får du med sommarscen Malmö se över 200 kulturakter under bar himmel och alltid gratis. I Malmö kommer du till en konststad utav rang med såväl konstmuseum, konsthall som moderna museet och en uppsjö av gallerier, gatukonst och konstnärer, här kan du klubba, ta del av gatukulturen och gå på allsköns filmfestivaler och framförallt: här kan du själv vara kreativ och delaktig: på Stappelbädden, på Lagret, på Kontrapunkt, på de livsviktiga studieförbunden, på ARENA 305, i kulturföreningar och andra föreningar och på många, många andra mötesplatser. Här i Malmö vågar vi satsa på våra bibliotek och vår kulturskola. Här i Malmö satsar vi på såväl våra institutioner som på det fria kulturlivet.

Kulturens roll i samhället som själva basen för att skapa ett demokratiskt och mänskligt samhälle kan inte nog understrykas. Utan en fri kultur som vågar utmana, som vågar provocera och vågar ifrågasätta – en kultur som kan vara fri från kommersialismens och marknadens klor – förloras det fria ordet och möjligheten att skapa levande och livsviktiga diskussioner om vårt samhälle och vår gemensamma framtid. Kulturen är inte bara upplevelser, förströelse och något vackert att titta på – det är också i allra högsta grad utgångspunkten för motstånd och förändring.

Men vi har lång väg kvar att gå. Vi vet att det finns ett ojämlikt deltagande i kulturen där det framför allt är delar av den vita medelklassen som får del av och deltar i Malmös kulturutbud. Det är förstås oacceptabelt i en stad som Malmö och arbetet med att vidga deltagandet, sänka trösklarna och göra det möjligt för fler att få ta del av Malmös fantastiska kulturliv oberoende av plånbok eller ursprung måste fortsätta. Därför satsar vi över 6.5 miljoner på kultur i områdesprogrammen, fri entré upp till 20 år på Malmö museer, kultur- och naturbussarna och stadsdelsbiblioteken samt permanentar ytterligare tre miljoner till stadsdelsbiblioteken från 2011 års budget.

Vi veta att det finns ett ojämställdhet mellan könen såväl inom kulturlivet som inom fritidssektorn. Där exempelvis killar har de bästa träningstiderna och får mest resurser. Därför är det avgörande att fortsätta arbetet med jämställd och jämlik fritid, kvalitetssäkra fritidsverksamheterna och följa upp mötesplatspolicyn samt genomföra satsningen på över 2 miljoner till ridanläggningarna.

Vi vet att över 50 procent av Malmös invånare är under 35 år och att det blir fler och fler barn. Malmö stad har ett rikt barnkulturliv som behöver bli ännu rikare och mer varierat. Vi behöver satsa på kultur för ALLA Malmös barn och unga men också ge utrymme för ungas kreativitet och eget skapande. Därför satsar vi närmare 11 miljoner på renovering av akvariet, upprustning av Temalekplatserna och Folkets Park, spontanfritiden, stadsteaterns förstudie kring en barnteaterscen, en utveckling av Stappelbädden och fortsatt stöd till mötesplatsen HaBitat-Q.

Mycket bra händer i Malmös kulturliv och den röd-röd-gröna majoritet har som ambition att lägga in en ännu högre växel i arbetet:
• Förra veckan slog Moriskan åter igen upp sina portar
• Samma dag antog kulturnämnden en handlingsplan för kulturskolan i syfte att bredda och vidga deltagande
• Till hösten initierar vi en översyn av barnkulturen utifrån barnens perspektiv
• Vi arbetar för att öppna en biograf i gamla Arbetet-huset på Möllevången för att bland annat lösa Folkets Bios biografsituation
• Vi ser just nu över skolbiosituationen och vi arbetar också intensivt med utvecklingen av Form Design Center
• Vi har för avsikt att starta en bred diskussion i hela Malmö mellan medborgare, politiker och kulturutövare i syfte att lyfta den kulturpolitiska diskussionen och ta fram en plan för Malmökulturen

Bland annat på grund av detta är jag stolt över att vara Vänsterpartist i det röd-röd-gröna samarbetet och vill med dessa ord yrka bifall till kommunstyrelsens förslag.

Hanna Gedins huvudinlägg i budgetdebatt om skola

Av attitydundersökningen som genomförts i Malmös skolor så är det tydligt att eleverna inte anser att de blir likvärdigt bemötta i undervisningen beroende på om de är pojkar eller flickor. Något alla förlorar på. Statistik visar att pojkars betyg dalar i förhållande till flickors betyg och samtidigt kommer tydliga indikationer på att flickor mår allt psykiskt sämre.

Föreställningar om könen reproduceras tydligt i förskola och skola. Lärarna måste bli medvetna om sina egna föreställningar.Vi tar våra elevers oro och synpunkter på allvar och intensifierar därför arbetet med genuspedagogik i Malmös förskolor och skolor. Man kan inte på allvar säga att man är för jämställdhet om man inte också är beredd att satsa resurser på att ge alla barn, oavsett om de är flickor eller pojkar, samma möjlighet till utveckling och framgång.

Det sociala arvet reproduceras också genom skolan. Det finns starka samband mellan socioekonomisk bakgrund och barns betyg från grundskolan. Låga eller ofullständiga betyg är 5-6 gånger vanligare bland barn till ej facklärda arbetare än bland barn till högre tjänstemän.

Inkomstskillnaderna ökar. Klyftorna mellan de rikaste och fattigast barnfamiljerna har blivit djupare. Den borgerliga regeringens nedmontering av vår välfärd slår som hårdast mot de som redan kämpar på marginalen. Barnfattigdomen beräknas ha ökat med närmare 50% mellan 2006 och 2010. Det är nästan fem gånger så stor risk att ett barn med utländsk bakgrund lever i ett fattigt hem än ett barn med svensk bakgrund.

I rapport efter rapport så halkar den svenska skolan efter vid internationell jämförelse. Det som hänt är att de svagaste elevernas resultat dalar.

Sedan början av 1990 talet och det fria skolvalet har segregationen ökat. Elever med likartad bakgrund söker sig till samma skola och detta har påverkat måluppfyllelsen negativt. Ju mer homogen elevsammansättningen i skolan blir desto starkare blir effekten av social bakgrund.

Men skolminister Jan Björklund duckar. Han vill inte ta ansvar för försämringarna i skolan. I tv deklarerar han att han tänker ta ansvar för försämringarna av skolresultaten tidigast 2015.

Här i Malmö kan vi naturligtvis inte vänta på att Björklund ska se sanningen i vitögat. Vi värnar en politik som ger alla barn samma förutsättningar att klara skolan.

Genom resursfördelningsmodellen tilldelar vi resurser utifrån behov. Det gör vi för att skolor i socioekonomiskt svaga områden har ett tyngre kompensatoriskt uppdrag.

Vi satsar resurser på att skapa jobb eftersom vi ser att regeringen misslyckats med sin arbetsmarknadspolitik och vi satsar på jämställda löner eftersom vi vet att föräldrars situation på arbetsmarknaden påverkar barnens uppväxt.

Vi tillskjuter medel för utbyggnaden av barnomsorg på obekväm arbetstid så att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks och barnen till föräldrar med obekväm arbetstid får tillgång till en trygg och kontinuerlig verksamhet.

Vi satsar även på införandet av en progressiv barnomsorgstaxa i förskolan, det är en viktig åtgärd i kampen mot barnfattigdomen. Alla barn ska ha rätt att ta del av förskoleverksamheten.

Kunskap får man inte bara i skolan. Det är viktigt att barn och unga får tillgång till kultur och fritidsaktiviteter på samma villkor och oavsett storleken på föräldrarnas plånbok. Därför inför vi fri entré för unga upp till 20 år på Malmö Museer och Malmö konstmuseum.

Vi tror att barns språkutveckling är en grundläggande förutsättning för deras möjligheter att klara sig i skolan och i livet. Malmö är en fantastisk stad. Och vi ser mångfalden som en tillgång och en förutsättning för en ökad måluppfyllelse inom skolan och detta kommer att återspeglas i vår stora språkutvecklingsatsning. Tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet är en framgångsfaktor i brytandet av det sociala utanförskapet.

Vi tror att satsningar på språkutveckling och genuspedagogik är ett bra sätt att ge alla elever, oavsett kön, klass eller etnicitet, bättre förutsättningar i livet. Det är också Malmös möjlighet att bryta den negativa trend som vi ser i den svenska skolan.

Vi tar vårt ansvar nu, när tar ni ert?

Anders Skans huvudinlägg i fullmäktiges budgetdebatt: Vård och omsorg

Vård och omsorg är ett brett område. Vi satsar i budgeten 30 miljoner på att bygga nya LSS-bostäder. I ett solidariskt samhälle ska alla kunna delta efter förmåga. Ett samhälle som vill leva upp till att vara solidariskt måste prioritera stöd till personer med funktionshinder för att de ska kunna leva ett innehållsrikt och bra liv. Malmö är framstående inom daglig verksamhet. Daglig verksamhet är viktig för att skapa jämlika levnadsvillkor och full delaktighet för människor med olika funktionsnedsättningar. I denna budget startar vi en helt ny daglig verksamhet för elever som går ut från Resursskolan in i vuxenlivet, som svarar mot deras behov och intressen.

Vi vill att äldreomsorgen ska bli bättre på att möta Malmöbornas olika behov. Det kan handla om kompetens om religion, språk och kultur. Inom all omsorg ska respekt sexuell läggning vara en självklarhet. Det ska finnas kunskap om homo- och bisexuellas och transpersoners behov och vi vill se boende som möter dessa behov. Vi vet också att många äldre har ett annat modersmål än svenska och att när man blir gammal får det en än ökad betydelse att kunna prata sitt modersmål. Vi vill att den språkkompetens som finns bland personalen inom vård och omsorg ska tas till vara. Då kan alla få ett bra bemötande och en bra vård.

Äldre som väljer att bo kvar hemma ska kunna känna sig trygga och nöjda med den vård och omsorg som erbjuds. I budgeten föreslår vi att äldre över en viss ålder ska erbjudas ett antal hemtjänstinsatser utan biståndsprövning. Detta skulle kunna förebygga skador och olycksfall och skapa trygghet och bättre hälsa för de gamla.


I vårt projekt ”Helhetssyn inom hemtjänsten” visar det sig att vi genom en rad olika åtgärder kan förbättra den service och vård som ges. Vi vill nu att de goda exemplen från projektet ska spridas till alla stadsdelar. En viktig fråga är att den äldre i så hög utsträckning som möjligt ska få träffa samma personer vid sina kontakter med hemtjänsten. Modellen med kontaktpersoner till varje vårdtagare är bra, och måste utvecklas så att de allra flesta insatserna görs av kontaktperson eller vice kontaktperson.

Hemtjänstinsatserna ska vara flexibla och utformade utifrån individens önskemål och behov. Äldre ska till exempel själv bestämma vilken mat som ska lagas och serveras i sitt hem. Det är de äldres inflytande över sin vardag som ska öka. Det är inte de privata bolagens rätt att göra vinster på vården som ska öka som är syftet med lagen om valfrihet, den så kallade LOVEN. Den lagen reglerar främst privata aktörers rätt till vinst i vården, inte de enskildas rätt till kvalité.

Privatiseringarna inom vården leder till att skattepengar går till vinst istället för välfärd. En granskning av Attendo Care och deras vinst visar att om deras vinstprocent är lika stor i Malmö som i landet så innebär det att deras vårdboende här i Malmö som kostar oss 139 miljoner ger 7 miljoner av våra skattemedel till vinst. Är det rimligt? Nej säger vi i Vänsterpartiet!

Privatiseringarna av välfärdssektorn innebär dessutom i många fall att skattemiljoner förs ut ur landet till skatteparadis. Vi vill att varje skattekrona ska gå till välfärden och inte en enda krona till bankkonto i Andorra, Lichtenstein, eller Kajmanöarna. Vår strävan är att inte Malmö stad ska göra affärer med den typen av skattesmitarföretag .

Vänsterpartiet kommer alltid att sträva efter en solidariskt fördelad välfärd.

Martina Nilssons inlägg i kommunfullmäktiges allmänpolitiska budgetdebatt

Vi presenterar en budget för minskade klyftor och jag vill särskilt lyfta fram arbetet för jämställdhet och minskad barnfattigdom - för här har vi tydliga skillnader mellan rött och blått, mellan våra olika budgetalternativ i Malmö.
I det rödgröna Malmö ska vi satsa på jämställdhet, på rättvisa mellan kvinnor och män. Något som har blivit än mer akut i under borgarnas styre. För ojämställdheten har ökat i moderaternas Sverige.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 4400 kr, en löneskillnad som har ökat med 1000 kr under den borgerliga regeringen. Vi har de senaste åren sett en enorm omfördelning av resurser från kvinnor till män och från fattig till rik. Regeringens försämringar inom a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring har ökat inkomstklyftorna mellan könen.

Gruppen kvinnor har drabbats hårdare av lägre ersättningsnivåer och strängare villkor för ersättning eftersom det oftare är kvinnor som är visstidsanställda, deltidsanställda, föräldralediga, långtidssjukskrivna och ensamstående med försörjningsansvar för barn.

Medan vår moderate finansminister Anders Borg går ut och säger att han tycker att de kommunala ingångslönerna ska sänkas så vet vi att i de svenska kommunerna arbetar idag en överväldigande majoritet kvinnor.

Av alla kvinnor inom LO arbetar 50 % deltid. 2/3 av dessa skulle gärna arbeta mer om de fick. Anders Borg däremot arbetar heltid och tjänar 112 000 kr i månaden. Det är fem månadslöner för de kvinnor som arbetar inom vård och omsorg.

I Malmö har vi den politiska viljan till förändring, en politisk vilja för jämställdhet. Vi avsätter därför 20 Mkr för arbetsvärdering och löneökningar där de lägstbetalda kvinnoyrkena är prioriterade. För i Malmö ska vi ha jämställda löner.

Vi vet att kvinnor är de som i högsta grad är de som arbetar deltid, med lägre lön, sämre pension och sämre föräldrapenning som följd. I Malmö går vi därför från ord till handling och fortsätter ett intensivt arbete för att minska de ofrivilligt deltidsanställda.

Vi vet också att det främst är kvinnor som har de otrygga tillfälliga anställningarna och minst inflytande över sin arbetssituation.Tre av tio LO-kvinnor har inte möjlighet att gå ifrån sin arbetsplats 5 minuter för tex ett toalettbesök utan att be om lov eller kalla in en ersättare. I Malmö ska vi utveckla inflytandet för kommunens anställda.

Medan Moderaterna såväl nationellt som här i Malmö saknar den politiska viljan till förändring så går vi rödgröna från ord till handling för att nå jämställdhet.

Bekämpa barnfattigdom och arbeta för jämställdhet går hand i hand. Inte bara klyftan mellan män och kvinnor har ökat, vi ser också hur barnfattigdomen har ökat under den borgerliga regeringen.

Svårast är det för för barn till ensamstående föräldrar, en majoritet av de ensamstående är kvinnor. Var fjärde ensamstående med barn hamnar under fattigdomsgränsen.

I snitt tjänar ensamstående mammor hälften av vad gifta män gör.
Kvinnor tar ut 80% av föräldraledigheten. Antalet föräldrar som får den lägsta föräldrapeningen dvs 180kr om dagen,före skatt, ökar och har gjort det drastiskt sedan 2002.

Ansvaret vilar tungt på den borgerliga regeringen som kraftigt har försämrat våra barns möjlighet till en likvärdig uppväxt.

Trots dåliga förutsättningar och utan stöd från regeringen har vi malmö valt en annan väg.

Fattiga föräldrar ger fattiga barn - därför är våra satsningar på trygga anställningar i kommunen genom jämställda löner, rätt till heltid och minskat antal timanställningar viktiga.

Vi avsätter också 5 mkr för barnomsorg på obekväm arbetstid - Hälften av LO-kvinnorna arbetar kväll någon gång i månaden.

I vår budget fortsätter vi ett arbeta med att utjämna de skillnader som finns i uppväxtvillkor för barnen i Malmö. Vi har redan tidigare år sagt att förälderns position på arbetsmarknaden ska inte avgöra om barnets rätt till pedagogisk verksamhet. I Malmö har barn till arbetslösa rätt till 30-timmars förskola.

Vi har i Malmö också sagt nej till avgifter i skolan, alla barn ska ha möjlighet att följa med på skolutflykten - inget barn ska behöva låtsas vara sjuk för man vet att kostnaden för utflykten svider i mammas plånbok.

Vi sänker också förskoleavgiften för de med lägst inkomst - något som moderaterna i sitt budgetförslag vill avskaffa.

Vi lägger en budget där minskade klyftor, jämställdhet och barnens uppväxtvillkor är i fokus.

Bifall kommunstyrelsen

Martina Nilsson (V) Jämställdhetskommunalråd Malmö Stad

Hylliebadet blev det upplevelsebad som Vänsterpartiet hela tiden drivit

På dagens KS-sammanträde togs beslut om att bygga det badhus i Hyllie som Vänsterpartiet i Malmö hela tiden har drivit. För en månad sedan revs beslutet om Hylliebadet upp för ett mycket mindre bad i jämförelse med Lindängenbadet. Ärendet blev återremitterat av kommunfullmäktige för en månad sedan för vidare utredning. Hylliebadet blir efter återremissen exakt så som det beslutades redan i december 2010.

– Idag är jag väldigt glad. Jag är glad för att jag vet att Malmöborna nu får det badhus som behövs och som Malmöborna förtjänar. Det är väldigt positivt för hela Malmös befolkning att de övriga partierna har insett att vi behöver ett ordentligt Hylliebad, som är anpassat både för barnfamiljers behov av ytor för lek och att öva upp vattenvana och för Malmös föreningslivs alla vattenburna verksamheter. Nu får vi en anläggning som på riktigt kan möjliggöra för små barn att öva simning och träna vattenvana, säger Martina Nilsson, (V) fritidskommunalråd.

Välfärd istället för den rekorddyra kongressanläggningen KKH

På dagens kommunstyrelsesammanträde tillsattes en politisk styrgrupp för kommunens engagemang i KKH. Vänsterpartiet valde att yrka på att styrgruppens uppgift är att minimera den kommunala nettokostnaden för konserthuset till högst 20-25 miljoner kronor årligen och om detta inte är möjligt avveckla Malmö Stads engagemang i KKH. Yrkandet vann inte majoritet på mötet och därför har vi reserverat oss. Vänsterpartiet anser att en kongressanläggning med konserthus som i dagsläget beräknas kosta 60 miljoner och som i underlaget endast ska pressas ned till 49 miljoner årligen för kommunen är ett orimligt projekt. Denna kostnad gäller bara själva byggnaden, till det kommer senare nödvändiga utökningar av kostnaderna för verksamheten för att fylla huset med innehåll.

– Problemet är inte att bygga en kongressanläggning med konserthus. Problemet är när kostnaderna skenar iväg till orimlighet. I en situation där vi behöver fler förskolor, mer resurser till skolan, vården och kulturen är det oansvarigt att inte dra i nödbromsen ordentligt och i tid, säger Carlos González (V) ledamot i kommunstyrelsen.

Det finns stora problem i hela projektet som omgärdats av sekretessbelagda förhandlingar och bristande transparens, där kostnader efter hand framkommer och där det i grunden framstår som enbart ett sätt att finansiera en kongressanläggning i Malmö via ett konserthus. Därför är en politisk styrgrupp att föredra, men riktlinjerna borde vara tydliga. Vänsterpartiet värnar i första hand kulturens verksamhet.

– Projektet är inte den nödvändiga satsningen på kulturens innehåll och verksamhet som Malmö stad behöver utan det är numera ett miljardprojekt som gått över styr och där kostnaderna skenar. Delar av dessa pengar skulle istället kunna användas för att förstärka Malmös kulturliv – såväl våra institutioner som det fria kulturlivet, menar Daniel Sestrajcic (V) kulturkommunalråd.

I slutändan handlar det om att prioritera kommunens resurser och använda varenda skattekrona på absolut bästa sätt för att skapa en så stark stad som möjligt som bidrar till att generera arbetstillfällen, kultur, livskvalité och välfärd för alla Malmöbor.

– En kostnad på 49-60 miljoner för kongressanläggningen motsvarar över 100 lärartjänster. Vi vill hellre dra i nödbromsen nu för att i det långa loppet kunna satsa på tillväxt inom välfärdssektorn. Alla barns rätt till att lyckas i skolan är ett viktigare mål för oss. Tänk vad mycket nytta exempelvis 130 nya lärartjänster hade gjort! avslutar Carlos González (V).

På vilken grund ska skolan byggas?

Man kan ställa sig frågan på vilken grund den svenska skolan ska stå. Vi har en utbildningsminister, Jan Björklund, som även är ansvarig för forskningsfrågor. Trots detta samband så verkar ministern inte förstå att skolan ska vila på en forskningsgrund. Barn lär av hur vuxna gör är en gammal devis, när vuxna skolpolitiker inte tar forskning som stöd för skolreformer visas ett förakt för kunskap som i längden kommer att sprida sig till barnen. I stort sett samtliga Björklunds skolreformer bygger på repression och kontroll, inte en vilja att utveckla skolans didaktik och praktik. Vad är skolans huvuduppdrag? Jo att skapa möjligheter för barns lärande, ett lärande i en föränderlig värld kan inte bygga på rabblande av gammal fakta. Det krävs framåttänkande när barnen som utbildas i dagens skola, av lärare som är utbildade i gårdagens skola, ska kunna leva i morgondagens samhälle.

Skolpolitiken ska istället för mer kontroller, som att skriva in skolk i betygen, och fler nationella prov satsa på en pedagogisk utveckling på vetenskaplig grund. Ett problem verkar vara att utbildningsministern inte litar på lärares yrkeskompetens och på den pedagogiska forskningen. Istället för utvecklingsmöjligheter för lärare satsar han på obligatoriska kontroller och nationella prov, helt i strid med forskningen. Är det bättre skolresultat man vill uppnå är detta inte vägen framåt utan bakåt. Björklunds förslag leder till en förenklad syn på lärande där elevernas möjlighet att resonera och förstå sätts i bakgrunden medan upprepande av statistiska uppgifter gynnas. Ett ökat antal prov ökar inte lärandet, det är som man säger grisen blir inte tjockare för att du väger den oftare.

Anders Skans (V)

Rättvisa, minskade klyftor och satsningar på jämställdhet i Malmö stads budget 2012

Malmö Stads budget för 2012 är presenterad. Vänsterpartiet styr kommunen tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Nästa års budget rymmer en mängd progressiva satsningar på jämställdhet, löner, skolan, bostäder, kultur och fritid. Jag har intervjuat Vänsterpartiets jämställdhets och fritidskommunalråd Martina Nilsson för att se hur man märker att Vänsterpartiet är med och styr.

Martina Nilsson är stolt och nöjd och menar att vi har fått tydliga avtryck för vår politik och att det som genomsyrar budgeten är vänsterpartistiska honnörsord: rättvisa och minskade klyftor. Hon tillägger att budgeten rymmer stora satsningar för barn- och unga och för att minska barnfattigdomen. Exempel på sådana satsningar är att vi avsätter pengar till OB-förskola och nattis; vi gör stora satsningar på jämställdhet, och vi avsätter pengar för att leta upp och sätta press på oseriösa hyresvärdar.

Satsningarna på jämställdhetsområdet utvecklar hon vidare:

- Nästa år flyttar vi ytterligare fram positionerna för att Malmö ska vara en jämställd stad. Vi gör bland annat stora satsningar för att kommunen ska vara en jämställd arbetsgivare där avsätter 20 Mkr för att få rätta till osakliga löneskillnader mellan könen. Satsningen riktas särskilt till de lågavlönade kvinnodominerade yrkesgrupperna. Vi gör en tydlig låglöne- och jämställdhetssatsning. Vi ska också minska antalet timanställda i kommunen och öka de anställdas inflytande på de kvinnodominerade arbetsplatserna.

På jämställdhetsområdet har Vänsterpartiet i Malmö även arbetat med att avsätta pengar till genuspedagoger på skolor och förskolor i kommunen. Detta märks i budgeten.

- Vi nästan fördubblar satsningen på genuspedagogik i kommunen, för vi ser hur oerhört viktigt det är att våra barn och unga i den här staden ges samma möjligheter oavsett om de är pojkar eller flickor. Vi ser också hur viktigt det genuspedagogiska arbetet är för att förbättra skolresultaten. Idag mår tjejer allt sämre och är mer stressade i skolan medan killarnas betyg rasar, fortsätter Martina Nilsson.

I valet 2010 lovade Vänsterpartiet att genomföra 30-timmars förskola för föräldraledigas barn. Hur gick det med den frågan i budgeten?

- Den frågan är i allra högsta grad levande. Antalet barn i Malmö ökar och det satsas nu mycket för att bygga ut förskolan för att alla ska få plats. I utbyggnadsplaneringen ska även barn till föräldralediga finnas med så att det inom den här mandatperioden kommer att finnas plats även för barn till föräldralediga.

I budgeten märks en satsning på skolan. Vad innebär den?

- Vi satsat på flera olika delar för att öka kvalitén i skolan och förskolan. Bland annat genom att satsa på språk, modersmål och genuspedagogik. Vi avsätter också pengar för att man ska kunna få vikarier på skolor och förskolor där personalen tar del av kompetensutveckling inom språk och genus. Vi satsar också 5 Mkr på att de gymnasielever med lägst resultat ska kunna få extra stöd för att nå målen.

För Vänsterpartiet är allas rätt till kultur på lika villkor en viktig fråga. I budgeten lyckades vi genomföra flera viktiga reformer för att just göra det möjligt för alla att ta del av stadens kulturutbud. Martina Nilsson berättar att det från och med 2012 kommer att vara gratis för alla under 20 år att gå på Malmö Museer. Det är en viktig satsning i en stad som Malmö med hög barnfattigdom och många unga, betonar Nilsson. Inom ramen för områdesprogrammen kommer vi också att jobba med kultur. Dels via riktade satsningar på det fria kulturlivet, men även resurser till kulturskolan så att de kan ha kulturverksamhet i dessa områden.

På fritidsområdet drev Vänsterpartiet igenom att kommunen ska ta ett tydligare ansvar för de kommunala ridanläggningarna genom att nu påbörja ett upprustningsarbete.

- Att satsa på ridanläggningar är att förbättra tjejers fritidsvillkor. I budgeten så avsätter vi också pengar för att inrätta ett bidrag för spontanfritid, vilket är något som också Malmös ungdomar har efterfrågat, särskilt i de mer utsatta områdena. Det ska vara enklare att få t.ex. pengar för att köpa in fotbollar eller schackspel redan innan man hunnit bli en registrerad förening. Vi avsätter även pengar för att kunna stötta föreningar att ha lönebidragsanställda, vår satsning innebär ca 40 nya tjänster till föreningslivet och är en bra arbetsmarknadsinsats.

Martina Nilsson avslutar intervjun med att tillägga att hon gärna svarar på frågor om budgeten och de satsningar Vänsterpartiet är med och driver igenom. Kontaktuppgifter finns nedan. Nu fortsätter det politiska arbetet på alla fronter – med att förverkliga budgeten och förändra samhället i en socialistisk och feministisk riktning.

Sara Svensson

Vi går från ord till handling – stora satsningar på jämställdheten i Malmö.

Malmö stads budget för 2012 innehåller tydliga satsningar på jämställdhet bland annat genom pengar till arbetet med jämställdhetsintegrering, genuspedagogik, jämställda löner och att även papperslösa kvinnor ska omfattas av kvinnofridsarbetet.

- I Sverige idag har vi fortfarande stora skillnader i lön mellan kvinnor och män och kvinnor har osäkrare anställningar och sämre arbetsvillkor. Vi som kommunala arbetsgivare ska ta vårt ansvar som arbetsgivare och avsätter20 Mkr för jämställda löner med ett särskilt fokus på de lågavlönade kvinnodominerade yrkesgrupperna. Vi ska också minska antalet timanställda i kommunen och satsa på inflytande för de anställda i synnerhet på de kvinnodominerade arbetsplatserna, säger Martina Nilsson (v) jämställdhetskommunalråd.

- Vi ska nu nästan fördubbla satsningen på genuspedagogik för att ge våra ungar fler möjligheter än bara två. Oavsett kön ska man få lära sig såväl den omvårdande leken med dockan som den äventyrliga ute på gården. Vi ser också hur viktigt det genuspedagogiska arbetet är för att förbättra skolresultaten. Idag mår tjejer allt sämre och är mer stressade i skolan medan killarnas betyg rasar. Med genuspedagogik ger vi våra pedagoger verktyg för att ge flickor och pojkar samma förutsättningar och möjligheter i skolan och förskolan.

- Vi avsätter pengar för att tydliggöra att även papperslösa kvinnor ska omfattas av kvinnofridsarbetet. Man ska få hjälp och stöd undan sexualiserat våld utan att riskera utvisning.

- Vi satsar också pengar på jämställdhetsintegrering för att få till verksamhetsförändringar i kommunen. Vi ska till exempel se till att kommunen är jämställd i sitt möte med malmöborna. Vi vill inte att det ska vara som i Göteborg där man upptäckte att män fick fler hemtjänsttimmar än kvinnor trots samma vårdbehov. I Malmö ska vi bli bättre och vi tar jämställdhets arbetet på allvar – vi går från ord till handling, avslutar Martina Nilsson

Stora satsningar på barn och unga i Malmö stads budget 2012

Malmö stads budget för 2012 innehåller stora satsningar på barn och ungdomar. Målet är att minska klyftorna i samhället och utbildningen är viktig. Grunden för lärandet läggs redan i förskolan. För att uppnå bättre resultat i skolan satsas det i budgeten kring 50 miljoner kronor. Det innehåller en satsning på språkutveckling, både på svenska och på modersmålet. Satsningen på genuspedagogik nästan fördubblas mot tidigare, och gymnasieskolan får extra resurser för de elever som har svårast att nå målen. För att personalen ska kunna ta del av språk och genussatsningen avsätts resurser för vikarier.


- Språket är grunden till allt lärande, genom en satsning på svenska och modersmål ger vi våra elever möjlighet att använda hela sin språkkompetens för sitt lärande, säger Anders Skans (V) gruppledare i kommunfullmäktige.


- Vi har lyssnat på våra elevers åsikter i attitydundersökningen, där de lyfter fram vikten av att pojkar och flickor behandlas lika, och gör en rejäl ny satsning på genuspedagogik. I dagens skola sjunker pojkars resultat medan flickorna mår allt sämre av stress. Satsningen på genuspedagogiken är en viktig del i skolans måluppfyllelse, säger Hanna Gedin (V) ledamot i barn- och ungdomsberedningen.

Alla människors rätt till bostad – ett ledmotiv i budget 2012

Malmö stads budget för 2012 finns det ett antal satsningar inom bostadssektorn. Malmö behöver fler bostäder och MKB, det kommunala bostadsbolaget, ska ta sitt bostadssociala ansvar och de ska bygga fler lägenheter. Vidare ges Miljöförvaltningen i budgeten pengar för att komma åt de oseriösa hyresvärdarna genom att bedriva en uppsökande bostadsstillsyn. Miljöförvaltningen får också resurser för projektet ”Det hållbara Rosengård” som ett led i att förbättra miljonprogramsområdena.


- Alla människor har rätt till en bra bostad. Vissa hyresvärdas jakt på kortsiktig vinst som leder till eftersatt underhåll ska bekämpas, säger Morgan Svensson (V). Det är skrämmande hur vissa hyresvärdar missköter sina fastigheter och försätter familjer och inte minst många barn i en fruktansvärd boendesituation. Metoden som prövades i Herrgården, där Malmö Stad köpte nedgångna hyresfastigheter för att renovera och skapa bra boendestandard, kan behövas på fler ställen i staden, avslutar Morgan Svensson (V).

Rätt till en meningsfull fritid oavsett kön eller plånbokens storlek

Barn och unga står i fokus för satsningarna i de rödgrönas budget för 2012, vilket också avspeglar sig i de satsningar som görs på fritiden och föreningslivet i Malmö.
- Rätten till en meningsfull fritid där inte plånbokens tjocklek är styrande är jätteviktigt i en stad som Malmö med hög barnfattigdom, många unga och ökande klyftor. Vi är därför glada att vi nu kan göra en satsning på spontanfritid för fler av Malmös unga, något som också har efterfrågats av Malmös ungdomar. Vi ska stötta de ungdomar som kanske inte ännu är med i någon förening men som tex vill köpa in fotbollar för att spela, prova på konståkning eller som behöver stöd för aktiviteter innan man kvalificerat sig i bidragssystemet, säger Carlos Gonzalez (v)vice ordförande i fritidsnämnden

- Vi avsätter nu också resurser för att ta ett ökat ansvar gällande de kommunala ridhusen som behöver rustas upp. Att satsa på ridanläggningar är att förbättra tjejers fritidsvillkor. Vi ska också stötta föreningarna genom att ge dem ekonomiska hjälp att anställa med hjälp av lönebidrag, detta är en satsning både på föreningslivet och en arbetsmarknadsåtgärd som är viktig, avslutar Carlos Gonzalez

Invigningstal för Barnens Scen

Vad kul att få vara här och träffa just er - både små och stora – som vill vara med om denna, kanske i universum lilla, men i vårt fina Folkets Park och framförallt här på Barnens Scen riktigt STORA återinvigning av just Barnens Scen.

Det är alltså jag som är Daniel Sestrajcic vänsterpartist och ny ordförande för kulturnämnden i Malmö och en sak man får göra som ordförande är att inviga och inviga är kul för då är det lite fest och alla är glada och pirriga för det nya som kommer.

I Malmö är jag faktiskt jämngammal med Barnens Scen för jag flyttade hit samtidigt som Barnens Scen startade 1994 och har sedan dess bott granne med och ofta gått förbi det fina gula huset där barnen är viktigast och lite avundsjukt tänkt: det är här det händer!

Det är på Barnens Scen man skrattar och jublar när cirkusartisterna visar sina konster, det är på Barnens Scen man håller andan när trollkarlar trollar, klappar händerna och sjunger med i sångstunderna och det är på Barnens Scen som fantasin och nyfikenhet blir till verklighet genom alla underbara föreställningar som leder till frågor, diskussioner och upptäckarglädje. Kort sagt det är här det händer.

Det är här det viktigaste av allt händer – det är här vi alla får plats och kulturen får bli den livsviktiga delen av våra liv som den måste vara. För det är kulturen som gör oss till människor – det är kulturen som kan öppna våra ögon, föra oss samman och få oss att se varandra. Oavsett om vi är små eller stora.

Många politiker säger att det är barnen som är det viktigaste och vi gör än det ena och än det andra för barnens skull. Jag hoppas att det är så – men jag måste erkänna att ibland undrar jag. Därför är det extra kul att få vara här på en plats som är helt och hållet för att barnen är viktigast: ett hus, utrymmen och massor av möjligheter där man skapar utifrån och för alla våra barn. Där också vi vuxna får vara med. På ett villkor: att vi vågar vara barn.

Under en stor del av vintern och våren har Barnens Scen varit ute på turné i hela vår stad och det tror jag har varit bra både för barnens scen och för Malmö. Istället har det i det gula huset rivits och burits. Det har hamrats och spikats. Det har slipats och målats. Det har byggts någonting nytt.

Många morgnar och eftermiddagar har jag och min dotter Nour på väg till och hem från dagis gått förbi och nyfiket kikat på det som växt fram och vecka för vecka blivit större och större. Vi har båda undrat vad det är och nu sedan ett tag tillbaka vet vi.

Nu vet vi att Barnens Scen har gått från att bo trångt till att bo lite större – så att teatergrupperna kan få lagerutrymmen, men framförallt att vi alla ska få plats i den fina foajén där ju alltid den magiska resan börjar. Barnens Scen har helt enkelt gått från att vara superbra till att bli superduperbra.

Låt mig därför tillsammans med alla er utbringa ett trefaldigt hurrarop för ett återinvigt Barnens Scen.

Daniel Sestrajcic (V), kulturnämndens ordförande

Borgarna vill inte ha jämställdhet

Den borgerliga oppositionen försenar jämställdhetsarbetet i Malmö när de på kommunfullmäktiges möte den 20 april valde att på lösa grunder återremittera ärendet med stöd av Sverigedemokraterna. Kommunfullmäktige ska besluta om ”Hållbar jämställdhet – utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering 2011 – 2013”.

Utvecklingsplanen har varit ute remiss i hela kommunen och den överväldigande merparten av instanserna ser positivt på utvecklingsplanen för jämställdhetsintegrering, men efterfrågar utbildning och stöd från kommunen centralt. Det är också vad det rödgröna styret har beslutat att stödja med. Nu försenas arbetet någon månad innan det kommer upp igen och den rödgröna majoriteten kan besluta att genomföra planen.

– Detta är en politisk markering som försenar ett väldigt viktigt arbete. Vi vill gå från ord till handling. Från uttalanden om jämställdhet till att göra jämställdhet. För att nå dit krävs ett systematiskt arbete i hela kommunen. Vi kvinnor har väntat länge nog på jämställda villkor. Det är tråkigt att en blåbrun allians ska göra att alla kvinnor i Malmö får vänta ännu längre, säger Martina Nilsson, (V) jämställdhetskommunalråd.

Exilförfattare och deras fristäder

LYSANDE. Fredagens (8/4) heldag om Författare och fristäder var faktiskt över all förväntan. Ett femtiotal deltagare samlades för att utbyta erfarenheter, diskutera problem och möjligheter och undersöka hur arbetet vidare med att etablera flera Fristäder i Sverige skulle kunna gå till.

I Sverige finns i dagsläget fem fristäder – Göteborg, Stockholm, Uppsala, Malmö och mycket snart också Växjö – flera är intresserade och på gång. Att vara en fristad innebär att man erbjuder en författare, som är förföljd i sitt hemland, en möjlighet att under två år få använda en lägenhet, ge personen ifråga ett stipendium samt möjlighet att delta i det lokala och regionala kulturlivet. Allt detta i syfte att stödja författaren samt ge den en möjlighet att ägna sig åt sitt skrivande. Grunden för programmet är viljan att ge ett politiskt stöd åt yttrandefriheten som på många platser inte bara är starkt beskuren utan också förenad med livsfara.

Här i Malmö tar vi just nu emot den iranska aktivisten, feministen och författaren Parvin Ardalan som tillbringat ett år i Malmö. Parvin är en symbol som med sin kamp gjort sig obekväm i Iran och som får möjlighet att ”vila” lite i Malmö och fortsätta sin kamp.

Över hela världen finns det idag 700 författare i fängelse eller under åtal – det handlar om modiga människor som vågat kritisera diktaturer, brister i systemet och olika typer av orättvisor som samhället präglats av. De har blivit obekväma för regimer och eliter som velat tysta dem. För många är dem symboler som vågat resa sig och inspirerat andra att resa sig. En del av dessa författare lyckas ICORN (international cities of refuge network) placera i olika fristadsprogram som ett 20-tal städer erbjuder.

På konferensen deltog bland annat Anisur Rahman, Zurab Rtveliashvili och Parvi Ardalan – alla fristadsförfattare i Sverige. Deltog gjorde också ICORNs programdirektör Elisabeth Dyvik, representanter från migrationsverket och kulturrådet samt Svenska PEN-klubbens ordförande Ola Larsmo utöver alla de som på olika håll i landet arbetar med att försöka etablera fler fristäder.

Diskussionerna rörde sig på ett mycket praktiskt plan om allt från migrationsverkets (icke fungerande!) regler till hands-on vad man ska tänka på när man ger sig in i arbetet med att etablera sig som en Fristad. Vi fick också en presentation av Malmö Museers Hot Spot-format som på ett mycket behändigt sätt kan agera utställningsarena överallt och vars nästa utställning kommer att binda samman revolterna i nordafrika med material av Parvin Ardalan och kvinnors kamp.

För mig var det givande att få följa diskussionerna och se engagemanget. Det kändes också som att det fanns en klar och tydlig politisk roll att spela i att få ner det hela från fina ord om hur mycket man vill värna de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter till reella förändringar i exempelvis migrationspolitiken. Man kan lugnt säga att ord och verklighet inte just nu stämmer överens – ens i detta lilla avseende.
Malmös fristadsprogram kostar inte mycket pengar – kulturnämnden skjuter till 300 000 kronor utöver den arbetstid som läggs ner – men är kulturpolitik när den är som allra bäst och faktiskt betyder skillnad. När den vågar ta ställning. Jag hoppas att fler städer och regioner i Sverige tar steget och etablerar sig som en fristad i samarbete med ICORN. Behovet är stort och det ger tillbaka oerhört mycket, utöver den avgörande insatsen man gör för de enskilda författarna, till staden och det lokala kulturlivet.

Två tummar upp och tack till Fredrik Elg, kultursekreterare med ansvar för Fristadsarbetet i Malmö, som fixade dagen. Två tummar ner för Tobias Billström vars värdelösa politik bidrar till avståndet mellan vackra ord och verkligheten.

Daniel Sestrajcic (V)